Bortglömda pusselbitar

~ Carita Liljendahl

I går kändes pusslet lite jobbigt. Jag saknade många bitar, hade vänt och vridit på dem som fanns i lådorna med sorterade sådana.

Sedan slog det mig att jag antagligen hade EN låda bakom lådan med motivet… och heureka-halleluja! Där fanns en massa lösningar! I dag radade jag ut cirka tjugo bitar på två minuter. Kände genast igen dem som mina saknade får 😀

Det är nog lite som i livet. De där bitarna som man saknar, de finns. Plötsligt faller de bara på plats.

Jag vågar allt mer, försiktigt men ändå, lita på att den pusselbit som saknas i mitt liv också finns 🙂

11 reaktioner på ”Bortglömda pusselbitar”

  1. Så bra att du hittade lådan med bitarna du saknade. Då hoppas jag du hittar den saknade bite i ditt liv.
    Kramar

    Svara

    1. Visst är vi många som kan kategorisera oss som ensamma, men många har valt det själva, vill inte bo tillsammans med nån.
      Jag vill bo ensam men ha vuxna att umgås med, och där kunde en man få plats, men hittills har ingen varit intresserad 😀

      Svara

      1. Jag tror att man tänker mer när man har erfarenhet än när man är fortfarande omogen. Och det ställer till. För många.
        Hoppas att du träffar nån som täpper till tomheter.
        Kram!

      2. Egentligen vet jag inte vad jag saknar i livet. Kanske inte så mycket mer än nån att prata med, krama nån gång, hålla handen, gå ut och äta med.
        Inte bo ihop med, inte äga varandra 🙂
        Jag har det nog rätt bra ensam.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.