Månad: november 2019

Fest i går och fest i dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mitt liv är inte en enda fest, men nu råkar det bli några efter varandra.
I går firades den traditionella Lovisa Historiska Hus-festen, främst som ett tack till husägarna som öppnar dörrarna under evenemanget. Men här tackades förstås också styrelse och alla frivilliga krafter, samarbetspartner, såväl nya som gamla, osv.

Vacker bordsdekoration.

Själv har jag inte varit aktiv i LHH-föreningen i år. Dels beror det på att jobbet som chefredaktör och redaktionschef på Nya Östis tar all min tid, dels fanns det inga direkta uppgifter för mig att ta hand om. Allt har sin tid! Och då jag är chefredaktör är det nog inte bra att samtidigt ha en massa ”föreningshattar” på huvudet.

Efterrätten.

I kväll ska jag ut och äta med en väninna som fyllde 50 år i januari. Vi har inte hunnit fira än 😀 Men vi lovade varandra att vi ska göra det innan hon fyller 51!

Här firades LHH-husfesten.

Restaurang Kapellets terrass ter sig annorlunda men mysig också i novembermörkret. Här firade vi ett par fester i somras också.

En vacker lampa i restaurangens bar.

Tanten vid självbetjäningskassan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag tycker om att bjuda på mig själv ibland, att raljera kring saker och ting.
Nu är det så att vi i affären där jag handlar mest har så kallade självbetjäningskassor. Man går dit med sina varor, börjar med att välja språk (svenska), trycka på STARTA, erkänna om man tagit en avgiftsbelagd plastkasse osv.

När man sedan köper alkoholhaltiga drycker, som denna på hela 2,6 procent! … bör ett biträde komma och godkänna att jag är arton år.

Jag förstår ju att det behövs. Så att inte barn kan slinka igenom där med öl och cigaretter och andra förfärligheter.

Ibland frågar jag mig varför affärerna i dessa moderna tider inte har apparatur som känner igen ansikten. ”Nuna-avläsning” helt enkelt. Så ofta som jag springer där och köper mina alkoholhaltiga drycker 😀

I dag visade sig också att det dröjde för lång tid innan jag hittade mitt Plussa-kort i plånboken. Det är ett bonuskort som gäller för K-kedjan.

”Kalla på försäljare – tidsfristen löpte ut” kunde jag läsa på skärmen.

Så nu är jag för långsam också!
Inte är det lätt att bli gammal.

Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀

Fina fasader, San Remo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har haft fullt upp med tidningen från morgon till kväll och bara hunnit av och an till affären för att handla lite mat, så det blir ett inlägg med fasader från San Remo. Minnen från läsarresan i början av oktober.

Den första fasaden är ju pampig jämfört med den här. Men jag gillar också de här lite slitna och där som sladdar är dragna lite hur som helst 😀 Gillar också smidesjärn av olika slag.
Och dessa utsmyckningar. Varför gör man så sällan sådana nuförtiden?

Hur galet som helst, del 55

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.

Utanför hallen ser det ut så här.

Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.

Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.

Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀

Glad måndag! 04-10-2019

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Träffade väninnan Dimi i lördags dels för att fira att hon blivit närvårdare, dels för att jag ville jag tacka henne för att hon tog hand om blommor, post och annat då jag var på resa. Vi hade inte setts på över en månad, så vi åt och drack gott på en restaurang.

Hon fick några små gåvor av mig och det var ju hon som skulle firas och tackas, men ändå fick också jag blommor och ett fint kort av henne.

Glad måndag! Ta hand om varandra, nära, kära och vänner ❤

Bilder från innebandyresa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.

Gången ner mot hallen.
Dörren in till hallen.

Publiken börjar strömma till.

Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.

Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.

Uppvärmning pågår.
Tor samlat inför andra perioden. Då ledde vi 2-3, sedan vann vi 3-6.

 

Lade ljus på gravarna i dag

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

I går ösregnade det från och till längs eftermiddagen. Inte idealiskt att gå till kyrkogården för att bli blöt och inte ens veta om ljusen skulle klara att brinna i väder och vind.

Gick istället i dag.

Hjältegravarna i Lovisa finns på nya kyrkogården.

Vid morfars gravsten lade jag ner det här ljuset. Han stupade hösten 1940. Således fick jag aldrig träffa honom. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på allt som våra soldater gjorde för att bevara Finlands självständighet. Min morfar var 37 år då han gick bort och kroppen återfanns aldrig. Men i kriget dog också pojkar som var kring 20 år och yngre. Ofattbart. Och så krigas det fortfarande i vår värld.

En av portarna till gamla kyrkogården.

Här ligger min pappa, min mormor, morbröder, en kusin, farbröder, farfar och farmor (henne träffade jag heller aldrig), och många andra nära och kära, vänner och bekanta.

Från gamla kyrkogården ser man ut över Lovisaviken.

Bland blommor och frukter

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… befinner jag mig då jag pusslar i dag.
Ledig dag från jobbet, har bara svarat på två mejl och två frågor på Messenger.
Ber i så gott som alla jobbrelaterade ärenden att få återkomma på måndag.

I kväll Tors innebandymatch i Kyrkslätt och före det träff med en väninna som jag inte sett på snart två månader ❤

En liten del av frukterna klara till vänster. En del av blomsterbitarna sorterade i den lilla lådan.