Temat i kvällens ”Efter nio” på Yle fem var osynlighet. Det var ett intressant program. Osynlig kan man känna sig då man är ensam, men i programmet intervjuades också en kvinna som i 28 års ålder fick veta att hon var adopterad. Programmet avrundades med trollerikonster.
Två intervjuer gjordes på distans, det som blivit allt mer vanligt i dag. En svensk psykolog (på skärmbilden) hade mycket intressant att säga. ”Vi är inte ensamma om att känna oss ensamma i dag” – om vi gör det. Alla känner sig inte ensamma, och en del är mer vana vid att vara det än vad andra är.
Att vara socialt isolerad någon vecka eller någon månad är inte farligt. Det är ok så länge ensamheten inte puttrar på för länge, sade psykologen.
Pågår isoleringen länge löper ändå många risk för att bli nedstämda, irriterade, orkeslösa och att drabbas av sömnstörningar. Därför är det viktigt att ha vissa rutiner.
Rutiner är således inte enbart av ondo, något trist. Fastän jag ibland tänker att många av mina dagar ser lika ut då jag jobbar från 9 till 17 eller ännu längre, måndag-tisdag-onsdag… för att få Nya Östis klar, varje vecka. Och då torsdagen kommer och tidningen ges ut, börjar samma procedur på nytt. Följande tidning ska planeras och produceras 😀
Men – jag tycker om mitt jobb. Jag är tacksam för att Lovisa har en superlokal tidning som kommer ut på svenska. I morgon fyller tidningen fem år! Det firas i jobbets tecken, men ett stort tack sänder jag redan nu till ALLA som var med om att se till att Nya Östis blev verklighet ❤
Grattis🎶🎶🎶🎶
Försöker kommentera dig från min nya blogg men det verkar inte gå,så bra……
Äsch… vad månne går fel då?
Fick en kommentar av dig – Glad måndag stod det 😀 Tack!
Och så då denna…
Minns du att jag har kommentarsgranskning? Och kollar dem ibland bara en gång per dag.
Det är inte alla som klarar ensamheten. Träffar en del på våra promenader och de vet inte vad dom skall sysselsätta sig med när de inte får umgås.
Vi är vana att vara ensamma så det är inte något problem. Men det känns inte bra med ovissheten när detta skall sluta.
Va rädd om dej.
Kram
Precis så är det.
Jag, och kanske även du, är van vid att vara ensam. I längden är det förstås trist, men hellre så än att dela vardagen med nån krångelpetter 😀
Jag har inte ännu sett programmet, ”gubben” skulle se ett annat program som inte gick att banda. Jag har ju fått lära mig att vara ensam, och det är kanske en fördel i dessa tider, när jag aldrig gått på café eller restaurang som umgängesform på snart 50 år! Brukar säga ”vem skulle vilja gå ut med mig?” När jag har varit ute med någon har det alltid varit på mitt initiativ, och det har jag tröttnat på. (Och bästa teet får jag hemma…) Så jag kryper på, skriver, läser och översätter mellan fyrfotavarven.
Men ni är ändå två därhemma, vare sig ni gör saker tillsammans hela tiden eller inte.
Nu har jag vänner som jag kan åka på utfärder med – tacksam för det ❤
Men som sagt, saknar det där att kunna gå ut och äta på restaurang – hämtmat är inte samma sak.
Ärligt talat är jag så himla trött på att se gig med rockband på distans just nu. Längtar efter IRL, men det är väl bara att ta det här på allvar och gilla läget. Grattis till jubileet, fem år är en lång tid i en tuff branch.
kajsalisasblogg.wordpress.com/2020/04/28/gladmandag-osnuttefierat/
Tyvärr jo – bara att acceptera läget… Vi får lära oss tålamod, och att gå in i oss själva.
Tack för gratulationerna!
Det är bra att experter världen över säger samma saker. Låter likadant här från psykologer på andra sidan Potten. Vi är en social art och därför måste kontakter hållas även under dessa förhållanden. Tack och lov för dagens teknik har jag tänkt mera än en gång! 😀
Ja minsann – du kan också ha kontakt med nära och kära under andra tider än corona – men extra viktigt nu!
Ett bra och intressant inlägg Carita 👍 Jag tror att väldigt många känner eller kommer att känna sig isolerade och ensamma just nu.. Speciellt äldre som ser fram emot sin dagliga promenad ner till affären och att ha en liten pratstund här och där innan dom går hem igen.. Bara att hoppas på på att våra liv får återgå till det normala igen.. Var rädd om dig kram 🤗
Jag tror att många efter krisen kommer att uppskatta vardagliga saker. Barn lär ju säga nu ”jag trodde aldrig jag skulle längta till skolan” men de längtar.
Kram och ta hand om dig!
Verkar som ett intressant ämne …
Jag hittade Svantes tel.nr och ringde, men fick bara meddelandet att abonnenten inte kunde nås för tillfället …
Tack snälla Anki för att du engagerar dig angående Svante ❤
Jag hade hans efternamn en gång (men vi tar inte upp det här) för att en journalistkollega intervjuade honom i samband med bränderna i Kårböle.
Då behöver jag inte ringa men det känns väldigt oroligt
Visst kan du försöka ringa… men Anki fick svaret att abonnenten inte kan nås 😦
Visst känns det oroligt! Kan bara hoppas att inget hänt …
Befarar det värsta – tyvärr. Men hoppas att någon anhörig saknar honom och sedan inser att han har många vänner som undrar vad som hänt.
Vänner som bryr sig. Och att om han, ifall han kommer tillbaka till bloggvärlden, ska förstå hur omtyckt han är, och att han kunde ha nån kontaktperson, nån ICE, på telefonen.
Tror också att rutiner är bra när man inte är van med att vara ensam. Jag har inga som helst problem med det men vi är alla olika.
Nu såg jag vad Anki har skrivit. Nej, han hade hört av sig via bloggen om han kunde. Det gjorde han ju också när bränderna härjade. Det har säkert hänt något allvarligt. 😦
Resonerar lika här – och det är sorgligt 😦
Jag har alltid levt själv så det är inte problem den biten. Det som är problem är all tjat hur farligt det är att vara själv. det är som att röka 15 cigaretter dagligen. Och även om jag inte vill ta det till mig så börjar påverka mig. Det är det som kallas för hjärntvätt. Du tar till dig fast du inte vill göra det.
Kram!
Precis – inte vet jag om det är farligt att bo ensam men har man inga sociala kontakter kanske det är lite värre…
Har man vänner och träffar dem ibland, samt umgänge via bloggar och sociala medier är man ju inte ensam.
Kram!
Jag har aldrig tänkt i de termer men du har rätt.
Kram!