Hur galet som helst, del 65

Hade vädringsfönstret öppet en stund i kväll. Det var minus sexton grader ute och plötsligt hade denna formation uppenbarat sig på mitt köksfönster.

Jag ser en lite uppgiven figur och känner igen mig själv.
Jag är inte förkrossad och inte arg.
Kanske mest förvånad över hur människorelationer fungerar. Hur sköra de kan vara utan att jag förstår det.

Jag är ju den där blåögda sorten som tror gott om alla, och jag vill fortsätta tänka så. Även om det gång på gång leder till att jag får käftsmällar.

Jag vill söka försoning, förståelse och jag vill ha ett stort hjärta. Också i de stunder då jag helt tydligt hånas för det och blir missförstådd.

Myntet har alltid två sidor. Du kan höra min version av en story och du kan förstå mig. Nästa dag hör du en annan version av samma story, av en annan person. Och du kan förstå även den personens tankar.

Det är så livet funkar.

Imorgon ska jag visa gladare bilder. En jättefin ostbricka och min fina hockeyskjorta ❤

15 reaktioner på ”Hur galet som helst, del 65

  1. Den bilden ÄR galen. Det första jag tänkte var löparbanor. Sedan skrollade jag ned åsså tänkte jag virus, inte nödvändigtvis C-19, men virus ändå. Sedan kan det ju vara frön också – om man nu ska tänka positivt alltså.

    Å som jag sagt förut, jag förstår helt enkelt inte varför just du hela tiden råkar ut för käftsmällar. Du må vara den blåögda sorten, men du borde väl vara tillräckligt gammal och vis av erfarenhet att antingen kunna ge igen eller strunta i ”påhoppen”.

    Pratade med min bästis Yvonne idag. Hon är i din ålder och blev ”påhoppad” av en kollega. Hon ringde omedelbart till kollegans chef och berättade om vad som hänt. Personens chef suckade, gav Yvonne en förklaring och höll helt och hållet med henne.

    Det är så en kvinna med skinn på näsan borde reagera på käftsmällar. Inte bara ta emot och känna sig missförstådd. Å med tanke på att du faktiskt är chefredaktör för en tidning borde du börja med att skaffa dig skinn på näsan.

    1. Jag blev glad av den här bilden på fönstret – den var ett slags omen 🙂
      I en liten stad får man många käftsmällar, går inte att jämföra med Stockholm.
      Och att ge igen passar inte då man är chef, i Finland. Man förväntas hålla sig saklig och lugn.
      Dessutom går jag ogärna in på detaljer här på bloggen. Det blir ett himla och onödigt hallå då.
      Jag vet precis vilket race jag kör som chefredaktör, och jag vet vem som stödjer mig. Det räcker.
      Käftsmällar hör ju inte alltid heller ihop med tidningsjobbet 😉

  2. Jag grejar inte att klicka på Gilla, när jag ser sådant. Jag gillar inte, sådant beteende.
    Svante

    1. Nej, vem gillar nu det… 😦
      Visst sårar man själv säkert omedvetet andra personer ibland, men för mig är det nog i så fall just så – helt omedvetet, inte beräknat.
      Och myntet har alltid två sidor, du får en version av en person och en annan av en annan.

      1. Jag försöker låta bli om det går, men ibland går det inte. Myntet har alltid två sidor, så länge vi får ha mynt kvar.
        Svante

      2. Snart är det nog någon myntsamlare, som kommer på att blir det inga nya, blir de gamla värdefullare.
        Svante

  3. Tänk vad man ser olika på bilder, jag ser en glass som rinner utmed kanten. 🙂
    Man får sina törnar och som du skriver man har olika syn på saker. Önskar dig en fin lördag!

  4. Jag ser en ledsen liten kanin som fryser.
    Käftsmällar är inte kul och man kan inte göra så mycket. Att undvika personen är bäst men ibland går det inte.
    Skickar lite sol och styrke kramar från oss

    1. Tack för solhälsningen och styrkekramen.
      Nej, man kan inte vara älskad av alla och det går inte att undvika vissa konflikter.
      Man kunde faktiskt se rätt mycket i bilden som isen hade format 🙂
      Kram!

  5. En sån här bild som man kan titta länge på och upptäcka nya saker flera gånger är alltid spännande. . Många ögon är det …
    Att bli påhoppad, hånad och kanske nedvärderad är inte OK, men kan förstås vara svårt att tackla, speciellt om man har din position som redaktör – och kan få motsatt effekt.
    Önskar dig en fin fortsättning på lördagen!
    Kram

    1. Jag såg senare också glasstruten som nån annan såg i bilden, och många ögon – ja 😀
      Det känns inte okay att bli missförstådd och jag vill vara vänlig mot alla, försöka få till det så att man slutligen förstår varandra.
      I chefsposition är det sannerligen inte lätt. Man ska vara rättvis mot alla, saklig osv. Och då någon måste bestämma, ibland fatta trista beslut, är det alltid någon som blir sårad.
      En svår balansgång.
      Kram och tack för dina synpunkter ❤

Lämna ett svar till Minton Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.