I dag har jag förhandsröstat i församlingsvalet. Här fanns för länge sedan Sparbanken för Östra Nyland, i ett vackert stenhus som sedermera revs, tyvärr. Bankhus blev det sedan ändå av det här som av vissa kallas ”squash-hallen”. Och då Aktia-banken försvann från stan flyttade församlingen hit och nu heter platsen Kyrktorget.
Hittills 2700 steg i dag då jag gick till och från massagen, och en kort promenad till blir det ännu ikväll till och från en krog. Måste ju tanka in lite kalorier också 😀
Annars tänker jag ibland att det måtte vara trist att läsa denna blogg 🙄 Inget rafflande kärleksliv att rapportera om. Inläggen handlar om promenader och jobb…
Frågan infinner sig. Är det många 60-åringar som har ett rafflande kärleksliv? Är jag udda på nåt sätt? 😱😂
Och hur ska jag kunna träffa någon ny kärlek då jag jobbar så mycket? Vem orkar se på mig som vecka efter vecka sitter vid datorn och ger järnet för att en lokaltidning ska komma ut? Snudd på arbetsnarkomani.
En hälsoblogg skulle det här heller inte bli, så jag ska fortsätta lyfta fram mina ohälsosamma vanor också.
Ni är många som läser, det ser jag genom statistiken. Tacksamt många kommenterar också. Många av er har jag aldrig träffat IRL, men ni är jättefina vänner ändå ❤
Så även om jag ibland undrar, ska jag fortsätta blogga är svaret rätt självklart: Klart jag ska! Till mångens glädje och kanske till någons förtret 🤣
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja visst ska du fortsätta blogga, om livet och vad det innebär, men självklart väntar jag på att han ska våga kliva fram och att ditt liv blir ännu intressantare, men… den som lever får se vad livet bjuder på och vad man själv utmanar livet med. Dina promenader har blivit en trevlig utmaning för dig. Heja på.
Ja, jag tycker jättemycket om att promenera – hade inte trott det här om mig själv för sju-åtta veckor sedan!
Visst längtar även jag efter kärlek, eller nåt slag av vän att umgås med då och då, under fria och otvungna former.
👍💞
Kyrkkotori – ja, vad var det jag alltid sagt, nästan i alla fall. Men den här gången påminner ordet även om den japanska rätten yakitori;-)
Tror knappast att någon över 40 skriver om sitt kärleksliv, och de som gör det har troligen betalda insta-konton eller influencer bloggar…
Sedan är det ju upp till dig om du vill jobba eller hitta en ny kärlek. Troligen är det betydligt enklare att håller sig till ett jobb;-)
Hahaa – kul association till den japanska rätten!
Jag skulle gärna skriva om en lycklig kärleksvardag, om den fanns. Inte om eventuella kärleksakter dock 🤣
Jag jobbar för att överleva – klara mina fakturor, hyror osv. Ensam.
Skulle gärna sätta tid på att ”jaga kärlek”, men utan jobb, inga pengar, fakturor skulle bli på hög.
Väntar på pensionsdagarna 😀
Jag tycker det är kul att läsa vad du gjory under dagen. Ser på bilderna att vädret är lika grått och blött.
Kramar från oss
Längtan efter våren och sommaren är stor redan nu – men så har det varit många år för mig i november.
Man får liksom kravla sig genom det grå och blöta, med vänners hjälp!
Kram ❤
Jag är inte riktigt 60 än, men är innerligt tacksam för den passionerade kärleken i mitt liv. Hoppas den håller i sig länge till. Håller tummarna för att du möter kärleken, kanske på en av dina promenader 🙂
Hoppet lever så länge jag lever, för att hitta nåt slag av kärlek, vänskap, dela en del av vardagen med 🙂
Javisst ska du blogga – läser och gillar din blogg, precis som den är… Rafflande kärleksliv, vad är det 🤔🤭😊 nå jo vi har varandra, trivs i varandras sällskap, gör saker tillsammans, men även tystnaden och att sitta i varsitt soffhörn o se på tv känns bekvämt, smågnabbas ibland men inget grälas. Vi har bott sålänge ihop, och delat glädje och sorg flera ggr om, så vi vet var vi har varandra och känner varann så väl att ibland behövs inga ord ens, det känns tryggt. Kanske du hittar en som tycker om att koka, städa och pyssla om dej, emedan du jobbar hårt, så hinner ni umgås och njuta när du är ledig 😉 eller så en som är självständig med allt, och så träffas ni för att njuta av livets goda stunder, o sen bor ni skilt…allt är möjligt
Just så som du beskriver det – att man delar vardagen och också kan vara tysta tillsammans, ha sina egna intressen osv. Det är kärlek det.
Men nä, det här med ”rafflande” skrev jag mest för att spetsa till det 🙂
Även det du beskriver om en ny man för mig skulle passa – nån som pysslar om medan jag jobbar – eller nån som jag träffar bara då och då, går ut och äter med. Kan ha djupa diskussioner med osv.
Jag fick det kärlekslivet 3 år efter min mans bortgång. Och jag ville inte ens ha en annan man i mitt liv och jag var över 60.
Och plötsligt händer det. Man kan inte välja. Det händer eller så händer det inte.
Ingen skulle besöka din blogg om den hade varit trist att läsa.🙂
Det är nu 8,5 år sedan min skilsmässa. I början sökte jag aktivt. Ungefär ett halvt år efter att jag hade blivit lämnad försökte jag med dejtingsajter, men ack och ve… alla där var ute efter sex och ingen ville ha ett seriöst förhållande. Jag hade troligen bara otur och var nog inte ens redo för ett nytt förhållande då.
Tack för att du läser och kommenterar hos mig ❤
JAg har ändå en känsla att du inte skulle skriva om om du hade en rafflande kärleksliv. Du skulle kanske….kanske nämna det lite i förbifarten att du har träffat nån men bara kanske. Och inga detaljer.
Igår klagade en av mina unga kunder att hon tycker att det är så trist att arbetet är det samma sen går man hem och sover och så börjar man igen. Men allas liv är ju så i stort. Tänker på att även de som på ytan har så avundsvärda liv. Men ruinerna är ju samma sjunga samma låtar på fester och arenor om och om igen, eller spela en pjäs 1000 gånger osv.
Men det är bra om man gillar det man håller på med. Annars är ju jätte jobbigt.
Nä, inte skulle jag skriva om det hände nåt rafflande. Nämna eventuellt i förbifarten, såsom du säger.
Ja, vardagslunken är som den är – ofta ser vi det värdefulla i den först då vi mister den av nån anledning. Blir sjuka t.ex.
Och tacksam är jag nog för mitt jobb – får styra det ganska långt själv. Att jag sedan vill prestera och är lite arbetsnarkoman är något jag måste börja tänka på om jag kan förändra.
Och du har också många vänner och ett bra socialt liv.