I väntan på Sibirienkylan…

Bilden togs igår vid 16-tiden vid Östra Tullgatan. Snön hade då åter börjat yra, det kanske syns lite i gatlampornas sken.

Jag försöker vila mycket nu, sova länge de lediga morgnar som återstår innan jobbet åter börjar.

Mina lediga dagar mellan jul och nyår blev inte som jag tänkte. Allt jag hade planerat in för egen del inhiberades, dels för att andra insjuknade, dels för att jag inte hade ork att genomföra det jag hade tänkt. Mina krafter har fördelats på andra som har behövt hjälp. Ibland blir det bara så.

Här hemma har jag ändå fått i ordning ett arkiv av artiklar. Jag sparar urklipp, men inte på långt och när allt jag skrivit. Förstås även intervjuer som gjorts med mig under åren.

Men pusslet jag hade tänkt ta fram har jag inte ännu fått ut på bordet, eftersom det kräver mycket utrymme och bordsytan behöver tömmas.

Ett av grannhusen, också fotat den 29 december.

I dag har vi fyra minusgrader, men den närmaste veckan ska bli smällkall med temperaturer dagtid runt -14 och på nätterna kring -24. Då är det ju skönt att kura inomhus, och jag får jobba mycket hemifrån så det känns bra. Jag oroar mig ändå för hur min ork ska räcka till för att vid sidan av heltidsjobbet också finnas till för mamma. Kylan gör inte transport av mat och snöarbete enklare. Kanske dags att köpa in fler tjänster utifrån så småningom.

12 reaktioner på ”I väntan på Sibirienkylan…

  1. Du har min stora sympati för din situation Carita. 💖

    Mina egna föräldrar är döda sedan länge, men jag minns att man gick på knäna.
    Makens gamla föräldrar i 90-årsåldern lever än. Den ene dement och den andra allt glömskare och glömskare.
    Jag önskar att jag kunde svinga mitt trollspö och bespara min man denna utmattande period, men. . .

    Tror precis som du att man ska försöka avlasta sig själv genom att köpa in tjänster.
    Å så det där med återhämtning – men det är lättare sagt än gjort, mitt upp i allt.

    Önskar dig en skön avslutning – och Ett Gott Nytt År!

    1. Din omtanke, dina ord, tröstar helt på riktigt ❤ Tack!
      Jag vet ju att jag inte är ensam i detta. Känns hemskt att skriva också att vi behöver hjälp, köpa in mer tjänster… Jag vill min mamma väl, och hon är ju tryggast då min syster och jag hjälper henne. Till exempel med matinköp, så att hon får vad hon vill ha.
      Men snöjobbet, där börjar orken ta slut då det är spade och skovel som gäller.
      Mamma har ännu gott kom ihåg, hon löser korsord, stickar, tillreder mat.
      Skulle hon börja glömma saker blir vi tvungna att tänka ännu mer om kring allt.
      Städhjälp tar hon tack och lov emot då och då.
      Vi kämpar vidare, och jag sänder styrka även till dig och maken.
      Kram och gott nytt 2024!

  2. Du har mycket snö och den kylan vill vi inte ha. Det kan bli svårt att orka både ditt jobb och hjälpen din mamma behöver. Finns det hemtjänst hos er också för vi har och det fungerar bra. Nu har jag problem med allt smällande som skrämmer lille Minton.
    Kramar från oss

    1. Nej men usch att det ska börja smällas redan nu!
      Vi har hemtjänst, mamma tar emot lite städhjälp och en gång i veckan duschhjälp.
      Hon vill inte att någon annan handlar till henne, hon är så pass kräsen med det hon ska ha.
      Snöjobb går att köpa in. Och utökad hemvård blir nog aktuellt i framtiden gissar jag, annars kan jag inte fortsätta jobba heltid.
      Och utan jobb klarar jag inte min hyra och annat då jag inte ännu får pension.
      Kramar!

  3. Lugnt och fridfullt på ”din gata” och ”back to basic” – inte en enda människa på bilden. Ja, vem vill frivilligt utsätta sig för dessa temperaturer som ju ska bli värre under de närmaste dagarna.
    Så synd att du inte fick någon tid för återhämtning. Kombinationen att ha ett heltidsjobb och gamla föräldrar samtidigt är inte optimalt. Men ni är som tur är två som kan dela på det.
    Din mamma verkar ju vara pigg som tur är, men är det inte smartare att hon skulle flytta till ett 55+ eller ett äldreboende?

    1. Ska ni också få smällkall vinter? Är väl rätt sällsynt i Stockholm med -20 och lägre?
      Och det är som du säger, ingen bra kombo med heltidsjobb och en äldre person som behöver hjälp, samtidigt vill jag finnas till för henne, hon fanns till för mig då jag var barn.
      Hon vill inte längre flytta nånstans… det borde ha skett för mer än tio år sedan. Vi tar en dag i taget.

  4. Svårt att räcka till för alla andra, ibland behöver en prioritera sig själv. Som med syrgasmasken på flygplanet. Om du inte har syre kan du inte hjälpa andra. Men du känner säkert din egen begränsning, hoppas du finner bra lösningar. Trevlig kväll

    1. Syrgasmasken är ett utmärkt exempel att praktisera i egen vardag – hjälp först dig själv, annars kan du inte hjälpa andra.
      Tack för påminnelsen 🙂
      Gott nytt år Anna!

  5. Jag känner med dig Carita. Jag fick ansvaret för mina föräldrar just när jag hade blivit sjukskriven p.g.a. utmattning. Ni verkar ha snörika vintrar så jag undrar om du inte ska föreslå din mor att ni skaffar en snöslunga, här kostar de några tusenlappar och vi har en batteridriven. Är det mycket som ska skottas så är kanske en med bensinmotor vettigare. Min man som blev sjuk i somras orkar med hjälp av den hålla garageuppfart, trottoar och gång upp till huset plogade. Kanske vore det vettigt att ni tillsammans tittade på möjligheter att beställa hem mat också, vi gjorde det i somras.

    1. Ja, det här nog allt sådant vi måste börja fundera på. Mamma verkar också förstå nu att även min syster och jag kan bli sjuka.
      Det går inte att till hundra procent räkna med oss.
      Tack för ditt stöd ❤

  6. Synd att du inte fick den återhämtningsperioden som du har tänkt dig. Oftast kommer allt på en gång när man minst anar det. Tur att du har en syster som också hjälper till.
    Hoppas det löser sig. Jag håller tummarna.

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.