Som små fjärilar är blommorna

Visst ser blommorna ut som små fjärilar? Penséer var det enda som nu fanns att tillgå, för att kunna sätta utomhus på gravgården. Risken för köld verkar vara över, men även om det kommer en liten knäpp klarar de här blommorna den. Alla påskliljor och andra blommor som såldes till helgen var ju slut i affärerna då påsken kom så tidigt i år.

I dag är det 46 år sedan min pappa lämnade oss. Därför förde vi blommorna till graven redan igår.

På dagen har vi haft +15 grader. Så fantastiskt skönt! Solen har också börjat hitta till min balkong, men jag kan sitta där först efter ett par veckor.

Dagen har gått i jobbets tecken men varit lite annorlunda och mer social än annars, då vi har en praktikant som kom på besök till mig. Vi kollade även layouten som görs i annan lokal.

Jag känner att jag lever upp till våren, fastän knäet förstås begränsar min tillvaro. Det mesta kan jag ändå vara med på, uppleva och göra, men allt kräver lite mer tid, planering och framför allt tålamod. Även de som är i min närhet får ha tålamod med mina långsamma steg 🙂

12 reaktioner på ”Som små fjärilar är blommorna

  1. Penséer är små luttrade blommor. Dessutom är det söta, på gränsen till vackra. Skoj att det blev penséer i Sverige-färger;-)

    18 grader här och strålande solsken. Jag njöt också:-

    1. Ja, jag tänkte på Sverige och på Ukraina. Syrran fick välja färg, där fanns många fina och jag gillade alla.
      +11 i dag och moln, men de kallaste tiderna torde nu vara förbi.

  2. Jag ska också plantera penséer på gravarna, men väntar lite. Jag lyckades få tag i minipåskliljor och det blommar ett tag till. Penséer är verkligen jättefina och speciellt den småblommiga sorten.

    Ha en fin fortsättning på veckan!

    Kram, Ingrid

  3. Nog liknar dom fjärilar eller som jag tyckte som liten. Små tanter med hätta på.

    Här är det nästan en meter snö kvar så att sätta ut några blommor är inte att tänka på. Igår var det sol och då tinade det lite grann men idag är det mulet igen men någon plusgrad. Värst är byvägen som består av två djupa spår och is emellan som tar i underredet på bilen. Man får försöka balansera utanför spåren men då är det stor riska att halka ner i diket istället. Den längsta vinter jag minns att jag varit med om. Må våren komma snart.

Lämna ett svar till Anita Brehlin Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.