Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.
I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.
Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.
Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.
Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag tror att du har gjort ett bra beslut även om tidningen kommer att sakna ditt ledarskap är det viktigt både för dig och tidningen att gå vidare i livet. Lycka till.👍😊
Ja, nya vindar ska också få blåsa 🙂
Grattis till att ha tagit ännu ett stort beslut. Jag har läst din ledare och det märks hur mycket tidningen och tiden där har betytt för dig..
Lycka till att få tag i en ny chefredaktör som kan axla din mantel!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid! Det var ett svårt beslut, men då jag funderat länge och vägt fördelar och nackdelar och i sista ändan tänkt mycket på mig själv och hur mitt liv ska se ut om ett halvår eller ett år… då fanns det bara en sak att göra.
Kram!
❤️❤️❤️ Vilken modig kvinna du är. Du kommer att klara detta fint, så som med allt annat. All lycka önskar jag Dej på dina nya stigar i livet. Njut av blommorna på dess kanter
Tack snälla du ❤ Ibland känner jag mig allt annat än modig… är jag helt knäpp som gör så här?
Men lyssnar jag på mitt hjärta och tänker på min ork inser jag att det är dags att trappa ner nu, inte ha så stort ansvar för allt som jag har.
Det finns annat i livet än jobb.
Du är nog allt annat än knäpp, du gör sååå rätt, som följer ditt hjärtas röst. 🤗❤️
❤🙏
”Allt har sin tid” brukar man ju också säga. Jag är övertygad om att du har tänkt igenom ditt beslut ordentligt och även tänkt på konsekvenserna för dig och för tidningen. Önskar dig i alla fall lycka till 🍀
Ja, jag känner mig lycklig för stunden i alla fall – att jag vågar tänka på eget välmående.
Kram och tack!
Har du råd med ditt beslut är det bara att gratulera. Man lever bara en gång och ska njuta av livet medan man fortfarande kan. Och om du saknar skrivandet så kan du ju alltid skriva enstaka artiklar eller varför inte skriva en ny del om din ”sambo” Debutsky:-)
Ja, jag tar en risk men jag har råd med detta åtminstone en tid framöver och får lita på att allt ordnar sig.
Och ja, jag har redan idéer om en fjärde bok.
Vad roligt att du tagit ett aktivt beslut om din framtid, det har du hintat om att du ville göra, så jag förstår du känner dig riktigt glad och förväntansfull. Det ordnar sig, önskar dig all lycka! Kram
Både spännande och skrämmande och samtidigt skönt med stora beslut.
Jag försöker känna tillit – allt ordnar sig på nåt sätt.
Jag får lära mig hur det är att kunna ha lite ledigt, att ta det lugnt.
Kram och tack!
Helt rätt och lycka till på framtida stigar.
Tack! Visst är jag lite darrig inför det nya. Jag vet knappt vad det är, hur det känns, att vara ledig.
Får öva på det.
Tufft beslut men helt rätt, tycker jag! Du är förutseende! Liksom ”avgår” med flaggan i topp också.
Jag kommer ihåg när jag slutade själv vid 60 och tog avtalspension. Lite harigt kändes det allt, men då fanns ändå Sigge vid min sida och det visade sig vara det bästa jag gjort.
Beundrar modiga kvinnor! Kram!
Jag har nog också haft mina sömnlösa nätter och jag är en grubblare.
Bor ju ensam sedan över tio år tillbaka och har jobbat hårt för att klara min ekonomi. Försökt spara lite också.
Så nu får vi se hur det går det närmaste året, men hela livet kan inte bestå av jobb från arla till särla.
Det känns fint då du kallar mig modig. Tack ❤
Jag har anat ugglor i mossen ett tag, och kan bara gratulera dig till ett klokt beslut. Du behöver en friare roll efter några intensiva arbetsår. Det kommer att bli jättebra! Kram
Jag vill lita på det du skriver i sista meningen ❤
Visst känner jag oro för framtiden, men jag försöker tänka "allt ordnar sig".
Jag har jobbat intensivt och hårt nu några år och känner att orken börjar ta slut.
Kram!
Det verkar vara ett väl genomtänkt beslut och det blir säkert jättebra.
Lycka till!
Tack! Ibland vet jag inte om jag gör allt helt rätt – men jag har förr också kastat mig ut i det okända, och saker och ting har löst sig.