Olika fortskaffningsmedel 🙂 Någon tar sig fram med cykel, någon annan med en traktor. Bilden tog jag i Skinnarby i samband med Lovisa Historiska Hus, utanför Kauppiaantalo.
Sedan var det någon nån gång som sa att det är svårt att fota maträtter. Ibland blir det som ÄR gott inte så gott att se ut 😂
Jag känner ändå åter glädje över att orka göra nånting att äta till mig själv. Tomaterna är från växthusodlingen. Mozzarellan från affären, svartpeppar och basilika och sedan lite balsamico. Brödet strök jag lite smör på, vitlökssmör hade egentligen varit bäst, om man gillar sånt. Men det hade jag inte hemma. Bruschetta mozzarella – något jag lärde mig uppskatta då jag var på Corfu 2017.
Jag har långsamt börjat hitta tillbaka till det som ger mig glädje och lugn i vardagen. Att träffa vänner. Några av klasskamraterna från förr, som jag träffade i lördags, ska jag träffa en och en så småningom. På mammas gård i söndags talade jag med en av hennes grannar som var där med hunden. En före detta gymnastiklärare gick förbi och stannade upp för att tala med mamma, min syster och mig där vi satt på gården. En annan grannes dotter kom och pratade en stund.
Jag kanske inte ens helt begriper vad jag har missat då jag har gett sex år av mitt liv till mitt företag och jobb på heltid. Det har inte funnits tid för reflektioner och inte till så många spontana upplevelser heller.
Men det här är ju inte någons fel. Inte tidningens i alla fall. Det är ju jag själv som har valt att ha det så. Och det är även jag själv som nu väljer att trappa ner. Finns det jobb för mig på tidningen framöver ställer jag mer än gärna upp, men jag har inte längre ansvaret som chefredaktör efter den 25 september. Finns det inga jobb för mig där letar jag efter något annat efter nyår.
Tips för höstträdgården! Jag kommer inte på nu vad de där som liknar kålväxter till höger och vänster heter. Ljungen i mitten, det finns ju färgade varianter. Somliga gillar dem, andra inte. Jag tycker den här gamla sängen och lådan med höstväxterna är fin. Fanns på gården till Pitkänpöydäntalo som jag besökte under Lovisa Historiska Hus den 24 augusti.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
skönt att glädjen kommit tillbaka, de små vardagliga tingen.
Ja, det är en fin känsla – mycket som överraskar mig, små ting.
Du har helt rätt. De åren jag gick med min hund här gav mig många kontakter och samtal med alla som bor i byn. Har alltid uppskattat det. Låter väldigt trevligt att ditt fokus till livet förändras nu.
Tack ❤ Visst är det så att vi vet att vår tid på jorden är begränsad. Dör jag imorgon så vet jag ju inte vad jag missade av allt som hade legat framför mig. Men nu känner jag att det är dags att sluta jobba så mycket som jag har gjort.
Jag var på vänortsmöte i Dalvik, Island. De visade upp sitt nya jordbruksmuseum. Där fanns två traktorer. En 50-tals Valmet (”taggtrådsspännare”) och en Grålle som du visar på bilden ovan. Jag har kört båda i min barndom. Borde jag ha stannat på muséet? Allt har sin tid, både för dej och för mej – och för alla andra.
Ja, det känns vemodigt men ändå rätt tid att lämna över nu. Östra Nyland har varit mitt liv sedan 1987, sedan gästspel hos KSF Media och Östnyland, sedan Nya Östis som jag tycker ska förvalta Östra Nylands arv. Men visst ska allt också förnyas så att vi hittar nya läsare 🙂
Det låter som om du jobbat på tok för mycket,, så det blir säkert alldeles ypperligt att du trampar ner på tempot! Skall bli intressant att följa dina skriverier för att se vad du tycker om den nya tillvaron…
Tur att man får tycka olika… du gillar den gamla sängen och jag tycker den ser ut som en skräphög…
Färgad ljung?? Varför liksom? Då den naturliga är så vacker!
Ja, det där med färgad ljung har varit populärt här ganska många år. De naturliga ter sig vackrast, i alla fall på kyrkogårdarna 🙂
Jag tyckte planteringarna i sängen var innovativt 😀 Men jo, bra att man får tycka olika.
Relationer är viktiga för den mänskliga varelsen, det svåra är att hitta rätt relationer 🙂 Fint med insikter och att göra din egen mat. Älskar bruschetta, har dock inte ätit en enda den här sommaren konstigt nog, trots mängder av tomater. Beror nog på att jag inte äter så mycket bröd.
Och jag älskar bröd – ju frasiga, desto bättre 🙂
Stämmer som du skriver, svårt att hitta rätta relationer. Jag har många vänner, ännu fler bekanta.
Livets pusselbit saknas, och kanske aldrig hittas – mycket ska klicka 🙂