Veckans foton och söndagsskylten

Åke Nacka 144 välkomnar oss till att visa bilder vi tagit under veckan. Han skriver ”kort och koncist, vad har du fångat med kameran under veckan”. Vi får visa 1–5 foton.

En del av lummiga Kapellparken som ligger mycket centralt i Lovisa.
Solen håller på att gå ner. Den här kullen är en populär plats på vintern för familjer, barnen åker pulka och skidor där.

Imorgon är det pappas 101-års dag. Vi tog bort sommarblommorna och planterade en hortensia. Tyvärr såg jag då jag tog bort plasten som omgav krukan att växten inte var i sitt bästa skick. Den kanske inte tål frost heller.

Murgrönan däremot brukar till och med klara vintern. Inte så att den är lika fin året om, men den har kommit igen på våren. Sedan finns det nuförtiden mycket vackra växter av tyg och de kräver ingen skötsel. Så vi har lite blandat här. Ett ljus lade vi också ner för att hedra minnet av pappa som gick bort alldeles för tidigt, bara 53 år gammal.

Favoritkonstnären Inge Löök som bor i Lovisa. Hennes tokiga och glada gummor sprider glädje över hela världen. Det här vykortet skickade jag i postcrossingen till Tyskland.

Det här var ju inget foto av mig, men jag skannar in korten jag skickar iväg och laddar upp dem på postcrossingens sajt. Där finns de kort som jag har fått och de jag har skickat under min profil.

En skylt ute på landet i Hopom, Liljendal. Jag besökte gården för att göra ett reportage till Kuriren. Det kommer ut i september och jag kan senare visa hur det blev. Hoppas alltid också att den här finlandssvenska veckotidningen ska hitta nya läsare.

Det finns mycket jag kunde säga om finlandssvenska tidningar och tidskrifter. Vare sig vi läser dem på papper eller digitalt så måste vi värna om dem. Läggs de ner på grund av olönsamhet är det osannolikt att någon startar upp dem igen.

Detsamma gäller bondgårdar och lantbruk. Lägger någon ner produktionen, säljer djuren och alla redskap – ja då är det kört. En gård med produktion startas inte upp igen så där bara över en natt.

16 reaktioner på ”Veckans foton och söndagsskylten

    1. Alzheimer är en trist sjukdom, känner sådana som drabbats – det blir ju de anhöriga som drabbas.
      Inge Löök hade en stuga i Pernå som numera hör till Lovisa, jag vet inte exakt var hon bor och även om jag visste skulle jag inte ge exakt position 🙂
      Hon har en verkstad/studio i Lovisa och jag ser henne ibland. Så känd som hon är, sådan talang hon har, vill hon hålla sig i skymundan – många konstnärer lever ju så och jag tycker det ska respekteras.
      Härliga är gummorna i alla fall!

  1. Grattis till far, 53 var ju verkligen tidigt, min mor var 56 när hon somnade in, dystert men en del av verkligheten antar jag.

    Fina bilder verkligen, stort tack för det.

    Ha det bäst nu.

  2. Blomsterarrangemanget vid din pappas är väldigt fint med sina höstfärger. Har aldrig tänkt på att man kan ju faktiskt köpa plast- och/eller tygblommor också för att smycka ut en grav. Speciellt under den kalla hösten och vintern är det ju en strålande idé.

    Ja, man ska värna om sina lokaltidningar. Det håller jag verkligen med dig om. Mitti här hemma är den enda papperstidningen som det går bra för. Tidningen kommer ju ut till veckoslutet och i olika upplagor för olika förorter/stadsdelar. En del är bara lokala nyheter, huvuddelarna är allmänna för hela Stockholm. Detsamma gäller nättidningen.

    1. Ja, och ju äldre vi blir med syrran tänker vi att vi inte alltid orkar sköta gravarna så som de borde skötas speciellt med vattning sommartid.
      Det finns många fina tyg-arrangemang.
      Jag minns tidningen Mitti, fastän den hette nåt annat då jag bodde i Stockholm. Minns också Metro. Trist att så många lagts ner men fint att Mitti klarar sig!

  3. Kloka ord av dej där i slutet… ja det krävs insatser för att inte allt ”gammalt” ska försvinna, sååå viktigt att bevara traditioner å liknande!

    53 är sannerligen ingen ålder, livet är grymt ibland…. 😦

    Gummorna på bilden piggar dock verkligen upp 🙂

    Önskar dej en fin vecka!

    1. Det var också såtillvida tragiskt med min pappa att hon tog livet av sig. Jag var bara femton år då.
      Men livet har gått vidare, såsom det brukar göra.
      Önskar dig en glad måndag!

      1. Vilket trauma att bära med sig genom livet… hoppas du har några fina minnen som du kunde ta med dig också….

        Livet går ju alltid vidare, på gott å ont, men tiden läker inga sår utan sätter bara plåster på dem….

        Må så gott!

  4. Jag visste inte att Inge Löök bor i Lovisa! Trodde hon var svensk! Ojoj, nu vet jag bättre, kan aldrig se hennes teckningar utan att le, mitt i prick!

Lämna ett svar till bpz3 Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.