Den 29 januari 1976 skrev jag de första anteckningarna i det jag då kallade loggbok.
I dag fyller således min kära dagbok hela 50 år!
Oavbrutet har jag skrivit, nästan dagligen. Jag hade några pauser, har inte exakt kollat åren.
Det första dagbokshäftet fylldes från januari till maj 1976. Jag var tretton år då jag började skriva och fyllde 14 den 22 maj.
Den 16 augusti skrev jag det här. Jag återkom också efter det till hur Anne Frank inspirerade mig att skriva.
Namnet Randi föddes för att dagböckernas ryggar bildade ränder av olika färger då jag klistrade ihop 3–4 stycken då i början. Dagboken var randig 🙂
Jag hade lärt mig ryska alfabetet, minns inte vilka vägar, men med en kompis krypterade vi mycket som vi skrev genom att använda kyrilliska bokstäver. Jag skrev på svenska men använde de ryska bokstäverna, ibland även i min dagbok.
Jag kan bokstäverna än i dag och hade förstås nytta av mina tidiga kunskaper då jag senare började studera ryska. De studierna kom dock av sig efter tre år, någon gång på 1990-talet?
När jag nu läser boken om Tove Janssons liv ser jag att hon började skriva dagbok, för hand såsom jag, när hon var tolv år. Känns ju lite förmätet att jämföra sig med en så stor konstnär som hon, och vem orkar nånsin läsa mina dagböcker den dag jag går bort?
Men de finns, och kanske jag någon gång på ”ålderns höst” skriver mina memoarer 🙂
Grattis på din stora dag, just i dag, min kära dagbok Randi ❤️
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Nog har jag skrivit dagbok i många år jag också, men det enda jag har kvar är de anteckningar jag gjorde i mina 10-årskalendrar där jag skrev dagligen från 1983 och fram till 2004 då det blev bloggar i stället.
Senast jag använde mina 10-årsdagböcker var när jag kom att fundera på mina och Åkes resor och jag blev verkligen förvånad över hur många de var. Bara till Sicilien blev det över 30 st.
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Visst är trevligt med tillbakablickar – man blir förvånad över vissa minnen, kanske förskräckt också – allt man gjort i livet har ju inte varit bra.
Men mestadels är det roliga minnen, och aha-upplevelser, fniss och sånt som det blir.
Kul att du har kvar en del av det du skrivit och att era resor finns dokumenterade.
Kram!
Va häftigt ❤️ Grattis till dom 50 åren 🌹
Tackar ❤
Det är kul att läsa dem ibland. Vissa saker hade jag annars glömt. Där finns smärtsamma minnen, men mestadels roliga ändå 🙂
Har dagböcker från 60-talet – har skrivit nästan varje dag. De känns faktiskt betungande att ha kvar och ska försöka slänga dem detta år (då jag ju fyller 80). På återvinningscentralen får de ge tips hur jag ska slänga dem. Nästan alla är ju spiralblock. Måste jag verkligen riva av spiralerna och lägga i metall?! Vill ej gräva ner mig i minnena – det som har varit har varit. Ja, så tänker jag idag! Eljest i morgon?!
Tack för en inspirerande blogg!
Oj nej – jag tycker inte du ska slänga dem.
Men var och en gör hur hen vill, det kan ju vara svårt att avgöra vem som ska få läsa dem och hur de ska användas.
Men sådan skatt, att du skrivit så länge!
Tack för att du tittade in här!
Ååhhh … Grattis till både Randi och dig!
Du har verkligen varit duktig som fortsatt skriva och som sparat allt! Heja dig! 👍
Spännande att du lärde dig det ryska alfabetet … och att din kompis och du på så sätt hade ett slags hemligt språk 🙂
Ha en fortsatt fin dag!
Ja, vi hade en del nytta av vårt ”hemliga språk”, och hade någon rysk person läst det, hade de inte förstått något för vi skrev ju på svenska, men med ryska bokstäver 🙂
Tack för gratulationerna och jag önskar även dig en fin dag!
Ber att få gratulera Randi på 50-årsdagen!
Mina egna försök att skriva dagbok kom alltid av sig.
Dagboken Randi tackar!
Ja, många tycker det är svårt att skriva kontinuerligt, men man kan hålla sig till korta anteckningar några gånger i veckan i en kalender osv.
Var och en gör som hen tycker det är bäst, OM man vill skriva.
Att skriva och att läsa är en livsstil för mig.
Stort GRATTIS till Randi och till dig! Det är fantastiskt att du har skrivit dagbok i hela 50 år, och fortfarande gör det.
Kul med bakgrunden att du lärde dig det kyrilliska bokstäver för att kryptera dina inlägg – i dagboken alltså. För visst kan man kalla dina dagliga ”övningar” för inlägg, fast de var skrivna från hand och inte digitalt.
Språk är makt, det har jag alltid sagt, och att kunna ryska är inte många som behärskar. Bra där!
Jag kan inte ryska, mest glosor – men alfabetet är kul att behärska så gott som.
Tack för gratulationerna!
Ha en fin kväll BP!
Grattis till Randi och dig.🎉
Anne Frank har jag förstås också läst. Ha en fin kväll, kram 🤗
Det var länge sedan jag läste Anne Franks dagbok, men jag minns vilket intryck den gjorde – och boken läses säkert ännu i dag
Kram!
Grattis till dig och Randi! 🎉 en lång vänskap har ni haft!
Tror många av oss bloggare skriver och skrivit ( dagböcker). Vi gillar ju ord. 😊
Däremot åkte nog mina dagböcker från tonåren på soptippen för ett antal år sedan.
Har på känn att jag så småningom raderar hela bloggen också. Om nu inte de vuxna barnen vill ha den kvar efter min bortgång…? Tvivlar lite på det.
God fortsättning med skrivandet!
Jag minns att du sa att du slängde dina dagböcker – och tyckte det var lite trist.
Men var och en gör vi ju precis som vi vill, och alla vill inte att andra ska kunna läsa det efter att vi gått bort.
Fråga barnen vad de anser, innan du raderar bloggen.
Glad fortsättning på bloggandet och handarbetena!
Vad fint att du sparat dagboken, själv har jag varit så osentimental i mitt liv men oj vad jag hade önskat att jag hade fått läsa mina barndom- och ungdomstankar, för jag har inga minnen av dem. 😬😵💫
Ja, det är ju så att man lätt glömmer en hel del – och sedan är det kul att läsa – jasså, tänkte jag så, gjorde jag så?
Dagbok i 50 år, helt fantastiskt!
Visst har tiden gått! 🙂