På en cykeltur för ett tag sedan fotade jag några Lovisavyer. Jag skrev också ett inlägg, men inser att det aldrig publicerades. Vart det tog vägen vet jag inte.
På bilden högst uppe ser vi Garnisonsgatan, sedd från söder norrut. Jag försöker dokumentera olika platser från min fina barndomsstad, och de finns kvar så länge som min blogg finns. Sedan när jag inte längre finns, eller om jag inte har råd att betala för den kapacitet jag nu har här, försvinner en del av allt. Förstås ävenså om WordPress lägger ner hela sin sajt.
Östra Tullgatan övergår här i Kuhlefeltsgatan, och till vänster svänger man in på Klapphusgatan. Mitt barndomshem är huset till vänster med de vita mineritskivorna. De var populära en tid, men under skivorna finns ett stockhus.
Här har miljön ändrats sedan jag var barn. Ett par hus har rivits och nya har kommit istället, men de två röda och det ena vita huset längre bort på vänstra sidan av gatan är gamla.
Saltbodtorg i nedre stan. Det blå huset heter i dag Vackerbacka och brukar hålla öppet under Lovisa Historiska Hus och ibland ha öppen trädgård. Där bodde för länge sedan folkskollärarinnan Ester Berlin.
Jag har ganska många bilder på lager nu, och hoppas att det ska bli många till under våren och sommaren. Just nu gynnar inte vädret cykelturer, men jag hoppas att prognoserna för april slår ens LITE fel. Så att vi åtminstone någon dag då och då får sol och värme.
Hälsostegen 26 mars – 1 april blev 16.200. Såsom tidigare sagt vet jag att det finns personer som går lika många på bara en dag eller två. Men för mig som hade knäskadan som hindrade mig under nästan ett års tid är alla steg som blir mer än 1000 på en dag mycket bra. En dag under den här veckan gick jag 4200, en annan dag bara 1600, men som sagt – alla steg räknas ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Trevligt att få se vyer från din hem/boende stad…tack för det.
Visst räknas alla små steg. Det viktigaste är att man kan röra på sej, inte hur långt på en och samma gång.
Här blir det sämre med promenaderna då cykelsäsongen kommer igång…men armarna får ju inte röra på sej när man cyklar…så jag borde nog gå mera än vad jag cyklar…men latheten slår till såfort jag engång börjat cykla…Inga långa sträckor än men till och från city…Man håller sej bättre varm också med att gå…
Snart har vi nog nå oväder över oss, det mulnar till så alldeles så vi borde ta oss en promenadrunda nu medan det är hyfsat väder.
Ibland håller ryggen inte för längre promenader, så det är som du skriver – allt räknas.
Att cykla är bra för balansen, tror jag, så vi ska inte känna oss lata då vi trampar iväg 🙂
Så lugnt och trevligt det ser ut i Lovisa på dina bilder. Hoppas att du får många trevliga cykelturer och promenader under våren.
Glad Påsk!
Kram, Ingrid
Det är lugnt i vår stad och hoppas det så får förbli.
Lovisa lever förstås mycket upp till sommaren, och jag hoppas också det blir fint väder snart så att jag skulle kunna rulla runt lite mer.
Glad påsk!
I det första röda huset bor Eija, i det följande bodde Anneli… Räknar du stegen med armband eller telefon? Och visst var huset grönt när Ester bodde där, bodde hon i hela huset? Tycker det är spännande!
Jo, jag har också viss koll på vem som bor här och vem som har bott här tidigare, för många mångar år sedan också.
Telefonen räknar mina steg, har den i fickan.
Jo, jag skulle säga att huset där Ester bodde var grönt, du har rätt.