Vårblommorna fick ett lätt regn, och nu doftar det så gott i naturen. Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa en vårblomma, men här kommer fler än en 🙂

Det har varit en mulen dag med lätt regn, vilket naturen verkligen behövde. På väg till en träff med författarkollegor, förläggare och journalister såg jag den här buketten på marken. Jag var rätt säker på att jag på vägen dit skulle hitta ett lämpligt bidrag till dagens utmaning 🙂

På något sätt har jag börjat sakna det litterära skapandet. Jag har skrivit tre böcker och blev för rätt många år sedan antagen medlem i Finlands svenska författareförening. Vem som helst kan inte betala in sig där, du måste ha skrivit minst två böcker och sedan avgör föreningens styrelse vem som får bli medlem.

Nu har jag inte skrivit något skönlitterärt på länge. Jag tror att skilsmässan 2014 bidrog till att en stor del av glädjen och kreativiteten dog. Jag begravde mig i arbete, som företagare och som journalist. Jag jobbade på som en galning från 2015 framåt.

Under många år var jag tydligen helt blockerad för allt som hade med det skönlitterära att göra.

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag lade ner mitt mediaföretag, blev deltidspensionär och frilansande journalist.

De samtal som fördes på träffen i dag, under fri samvaro, några glas vin och god mat fick mig att förstå vad jag saknat länge. Spontana skratt och den där speciella humorn som frodas bara inom vissa sällskap, där alla sedan vet att det som sagts stannar där inom väggarna.

Var och en kan sedan ändå ta med sig idéer och aha-upplevelser hem, och det kan leda till vad som helst. I mitt fall väcktes något ur en överlång vinterdvala.

Adrian, huvudpersonen i mina tre böcker, har aldrig lämnat min sida. Kommer jag att skriva mer om honom, eller skriver jag något helt annat? Det återstår att se.

Och ja, hurra! I dag fick jag meddelande från banken och direktiv om hur jag skulle gå till väga för att få sms-tjänsten att funka. Så nu har jag betalat för min blogg för ett år framåt 🙏💕