Det finns en finsk sång med orden ”Voiko ihanammin aamu enää alkaa?” – kan en morgon börja på ett bättre sätt?
I går kände jag mig lite krasslig och i dessa tider finns ju oron för än det ena och än det andra i sjukdomsväg.
Jag tog en värktablett och lade mig tidigt, och sov tämligen bra tio timmar.
I går var en jämngrå dag med regn mest hela tiden, så IDAG ska jag ut ett tag!
Har telefonerna på endast några timmar och hoppas kunna klara mig med en fem timmar kort arbetsdag.
Ibland är det bara så. Telefonen ringer tidigt. Problem på tryckeriet. Vi kan inte göra 36 sidor som vi planerade. Antingen 32 eller 40 sidor. Trettiotvå är för lite, fyrtio på tok för mycket. Vi måste går ner till 32 vilket betyder att material vi planerat in inte får plats.
Planera om allt med personen som gör layouten. Med bara en tidning är veckan är det tråkigt att något måste vänta ytterligare en vecka, eftersom här fanns sådant som redan hade väntat en vecka…
Telefonerna har ringt hela dagen, våra olika kontaktkanaler har plingat. Lite paus för lunch hann det bli. Ungefär stående på ett ben, i farten.
Men nu ska jag stänga och koppla av. Försöka ta lugnare resten av veckan.
Vi har inte ännu fått snö, men det har varit minusgrader några nätter så att bilrutorna varit frusna på morgnarna och det börjar bli tid för vinterdäck.
Har fullspäckad arbetsdag i dag från klockan 9 till 19, så det blir bara ett kort inlägg i dag.
Då gårdagen kändes blytung och grå, som om ett blött grått täcke legat över mig hela dagen, kunde väl den här dagen inte bli sämre i alla fall?
Vaknade runt halv nio och hade full fart på jobbet till cirka 14. Tog en paus för att hjälpa min syster på ett håll och sedan hade jag ett par ärenden som skulle skötas på stan.
Det blåste kallt, men solen har visat sig i dag. Så den här dagen har varit mycket bättre än gårdagen.
Nåväl. Jag köpte en amaryllis och en pepparkaka, då det nu prånglades så hejvilt 🤣
Skrattat har jag också, då Pia och jag har samma förfärliga humor. Man måste känna varandra väl för att kunna skämta om vad som helst. Till exempel om att en av oss blir påkörd på en P-plats. Hon ligger kvar på marken och tror att jag ska ringa efter hjälp. Men se nej, jag hojtar istället ”vänta, rör inte på dig, jag måste få en bild till tidningen först!”
Och till dem som säger att vi inte har nyheter och inte hänger med på NÖ skulle jag säga ”vad sa ni nu då, att vi inte hänger med?”
💪🤣😂😁
Jo, jag vet – så här gör ju många mänskor. Fotograferar på olycksplatser istället för att hjälpa, och det är INTE bra.
Men vi har vår humor.
Ibland säger jag just sådana här fel saker på fel platser och får långa blickar av människor som frågar sig hur klantig man får bli.
Försöker välja sällskapen där jag kan kläcka ur mig det som jag kallar min egensinniga humor 😀
I går var jag lite deppad. Det var mörkt hela dagen, blött och grått. Typiskt novemberväder.
Ibland känner jag mig också ensam. Fastän jag inte är det. Har många vänner och brukar tänka att det finns andra som har det värre. Som verkligen är ensamma, eller sjuka, eller som mist en nära och kär person.
Men visst får man vara ledsen ibland. Alla dagar är inte solskensdagar.
Tidigare under veckan fick jag ett litet paket av en bloggvän i Sverige. Happy Socks, Glada eller Lyckliga Strumpor 😀 Färger och en överraskning att bli glad åt ❣😍🙏
Maalaishiivaleipä, det är lantjästbröd. Och att munkki är munk kan ni ju räkna ut, ni som tycker att man kan sätta bokstaven ”i” efter alla svenska ord och få ett finskt ord 🤣
Bilden tog jag vid Hardom Bröds disk på Må Bra-dagen för en vecka sedan.
Fler skyltar och skyltare hittas via den här länken hos bloggvännen BP!
Tack vare en satsning som bland annat veteranföreningarna i trakten gjort pryds nu flertalet hjältegravar av vackra lyktor. Enskilda personer, föreningar och organisationer har donerat pengar till en insamling och slutresultatet blev strålande och hjärtevärmande.
Gesten med lyktorna är så fin. Vi får inte glömma dem som föll offer i våra krig. Vi får inte glömma krigen överlag. Inte lottornas insatser heller, i år fyller Lotta Svärd-rörelsen hundra år. Det fanns tider då den förbjöds och alla minnen från den skulle förstöras. Lyckligtvis förstördes inte allt. Det finns dräkter kvar, armbindlar, böcker, sånghäften och mycket annat. Och det finns personer som minns de här tiderna och som fortfarande kan berätta om dem.
När de här personerna inte längre finns är det vi som tillhör de yngre generationerna som ska komma ihåg det som har hänt, och berätta vidare till kommande generationer.
Efter besöken på våra kyrkogårdar blev det lite lättsammare på Café Favorit med en liten spökbakelse. En makron med smak av vanilj och lakrits.
Helgdag för alla helgon. Även Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen, som jag ska fira senare ikväll här hemma.
Ska snart till gravarna med min syster för att plantera ljung och sätta ner ljus till minnet av bortgångna nära och kära.
Jag svarar därför på Orsakullans novemberutmaning för den 6 november ”ja”, då hon frågar ”Tänder du ljus för kära som lämnat oss?”
Fastän det är helg har jag dammsugit i dag. Jag gör det då andan faller på och då jag har såväl tid som ork.
Jag förivrade mig så till den grad att jag dammsög till och med madrasserna i sängen 🙄💪😄
Dimi valde en tallrik med allt möjligt blandat från grönsaker till ostar, oliver med mera.
I dessa tider då det ena och det andra är förbjudet att visa eller att uttala högt undrar jag vad som händer då jag visar denna bild 😱🤣🧩
Ja, ja… jag hoppas att det inte blir allt för mycket tumult kring detta. Rubriker som ”Chefredaktör spred bild på naken tomterumpa”. Såsom världen ser ut i dag vet man inte vad man har att vänta sig.
Jag har lyckats coola ner, börjat chilla lite. Har tre dagar lediga. Ofta går det så, då jag fått sova gott en natt och haft telefonen på stör-ej en hel dag. Jag blir mig själv! Kreativa och tokiga idéer dyker upp. Jag kommer ut ur mitt skal, sänker garden.
Ikväll ska jag gå ut med en väninna. Hoppas vi får nåt riktigt gott att äta och dricka!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 