Författare: Carita Liljendahl

Om att lyssna till sitt inre, och svar på en fråga

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Den här pelargonen inne hos mig blommar inte längre, men tre står ändå gröna på fönsterbrädet. Ute på balkongen står två stora ännu i full blom!

Jag kombinerar nu ett vanligt blogginlägg med en utmaning. Frågan i bloggaren Orsakullans novemberutmaning är ”En bok som hör hösten till”. Mitt svar är att jag knappt hinner läsa böcker mer. På bordet bredvid sängen finns ändå ”Ett rikt och meningsfullt liv” av Alf B Svensson. Författaren är psykolog och föreläsare och han bjuder på inspiration och konkreta tips för ett liv som blir mer rikt på mening. Via detta halkar jag senare in på tankar och beslut som väcktes och fattades igår.

Jag har under flera månader läst ”Bara vara en trasa i Guds skimrande väv” av Katarina Gäddnäs. Går utmärkt att läsa ett kapitel då och då. Det är ingen handling man tappar bort sig i om det blir en paus på någon vecka i läsningen.

I går började jag läsa ”Nyckeln till dörren i muren” av Asger Albjerg. En varm och speciell humor. En annorlunda bok. Jag väntar mig ett meningsfullt och klokt slut på den.

Igår fattade jag beslutet om att inte gå på en fest i helgen. Jag känner mig obekväm, dels med att gå utan avec till en tillställning där majoriteten utgörs av par, dels för att jag inte har så fina kläder som deltagarna förväntas ha på festen. Där är alltså en viss klädkod. Jag vill inte köpa en ”galaklänning” för jag kommer knappast att använda den en gång till. Ett par väninnor lämnade också återbud till festen, vilket hade fått mig att känna mig ännu mer vilsen.

På en fest ska man vara glad. Jag vill också kunna gå till en fest utan att känna krav på klädsel och utseende. Det fanns en tid då jag älskade att klä upp mig och sträva till att vara ”kvällens drottning”. Men den tiden är sannerligen ett minne blott. Minns de festerna med glädje, men i dag rör jag mig hellre i mindre sällskap där jag får vara helt mig själv.

Jag behöver inte gå klädd i trasor. Jag tycker visst man ska klä upp sig då man går ut med vänner. Det handlar om att ta hänsyn till sin omgivning. Men på fester där männen ska ha kostym eller frack och kvinnorna helst långklänningar, där känner jag mig i dag bara obekväm 🙂

Att välja fokus, skratta eller gråta

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Bilden är en detaljstudie från pusslet jag håller på med. Det finns mycket symbolik i den 😀

Då man jobbar som journalist på en tidning, eller specifikt som chefredaktör, är det inte ovanligt att utomstående försöker påverka tidningens innehåll.

Häromdagen blev jag uppringd av en person som jag direkt kände att hade ställt sig på en piedestal och bokstavligen tittade ner på mig. Jag var nog en sådan som hen inte hade velat röra vid ens med en tång. Sättet hen uttryckte sig på gjorde mig egentligen mållös. Varför var det så svårt för hen att uttrycka sig sakligt och vänligt?

En halvtimme efter samtalet kunde jag skratta gott åt alltsammans. I dag berättade jag om händelsen för en kollega och vi konstaterade att det är bäst att bara skratta bort den här sortens påhopp.

Jag kan alltså välja fokus. Vara glad över det jag har eller bli förbannad på detaljer.

Hade jag varit av den purkna sortens människor hade jag blivit sur och rusat tillbaka till livsmedelsaffären där jag köpte den här buketten i dag Här fanns nämligen en vissen ros, och priset var inte nedsatt.

Men nu valde jag istället att glädja mig över de blommor som ännu levde och var förhållandevis fina 🙂 Den vissna rosen slängde jag bort.

Vädret hade jag också kunnat vara sur på. Det har regnat och blåst, varit råkallt och dystert.

Men snacket med kollegan jag nyss nämnde gjorde mig glad. Tänk så lite det behövs 🙏 Att man råkar på en positiv person då man som mest behöver det. Alla triviala vardagsbekymmer försvann som om jag slagit med ett trollspö i luften 😎

Handgjorda vinster

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

I dag var det äntligen dags att avhämta vinsterna som jag fick då jag köpte lotter på Må bra-dagen i söndags.

Den runda lilla duken med virkad kantspets och broderade/påsydda blommor är vacker. Alla handarbeten är fina och jag vet att det ligger mycket jobb bakom. Någon har suttit och knåpat med det här.

Hade duken varit vit, svart eller grå skulle jag behålla den, men den hittar en ny ägare – en redan vidtalad person som gillar duken ❤

Ja, jag vet inte vad som är sytt eller broderat eller är det någon större skillnad. Erkänner öppet och gärna att jag själv inte har tålamod med detta slags knåpande, men har alltid beundrat personer som orkar och kan handarbeta. Vi är alla bra på nånting, jag är inte bra på handarbeten – men jag kan allt möjligt annat istället, till exempel uttrycka mig i skrift.

De handstöpta kronljusen med tomtemotiv kommer jag däremot att använda. Bränner ljus så gott som alla dagar så här under hösten och vintern.

Glad måndag! 01-11-2021

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Hade inga Glad-måndag-bilder på lager så det blev att ta till något jag hade helt nära mig här vid datorn.

Ett fat av keramik som jag har fått som gåva för länge sedan, har två stycken med dessa glada små ormar 🙂 Använder ofta som underlägg för frukostmackan.

Vykortet fick jag förra veckan från Tasmanien utanför Australien. Ett post-crossing-kort. Tycker att djuret ser både roligt och konstigt ut. Som om det klämt in nosen i något slags sköld. Och se sådana klor djuret har!

Glad söndag, blir glad måndag och tisdag!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det här är föreningshuset Åsgård i Tessjö, Strömfors. Här arrangerade ungdomsföreningen Tessjö-Marby-Kulla i dag en Må bra-dag.
Här kunde man ta del av allt möjligt från olika skönhetsprodukter till hembakt i form av bröd och kakor, stickat, virkat, inredningsprylar, sylt, saft, honung… you name it!
I kafeterian fanns massor av gott att välja bland. Det här är bara en liten del av allt som såldes. Föreningsmedlemmarna hade verkligen lagt ner tid på att se till att det fanns något för var och en att gotta sig med.

För mig var det jätteskönt att kunna ta del av ett evenemang utan att känna att just jag behövde skriva om det till tidningen. Nya Östis hade en annan utsänd där 🙂

Och ikväll fick jag höra att jag har vunnit två vinster på de fem lotter jag köpte! Jag som inte brukar vinna nånting nånsin! Eller sällan i alla fall. På tisdag får jag veta vad jag vunnit. Jag undanbad mig att få veta det redan idag. Vill att spänningen ska stiga och leva kvar 😀

Skyltsöndag, den 31 oktober 2021

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Roligt att kunna komma med en färsk ”skyltbild”. Den här fanns på bokmässan vid en av restaurangerna som bland annat sålde pizzaslices, kebabs med mera.

Översatt till svenska blir det här ”Vi använder finländskt kött”.

Skyltsöndag är en trevlig utmaning som genom tidernas startades av bloggaren Pumita.
Nu är det BP med Konst eller konstigt-bloggen som håller i trådarna. Hos henne finns länkar till andra som är med!

Från vimmel till vila

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
I år arrangeras åter bokmässan i Helsingfors (28-31.10). Ifjol blev den inställd på grund av pandemin.
Det var inte lika full rusning som det brukar vara, enligt min bedömning om fredagen då jag själv var där i Tidskrifternas bås för att marknadsföra Nya Östis. Kanske där är mera gäng i dag och imorgon då många är lediga från jobbet.

Hur som helst. Roligt att det här med mässor och andra evenemang åter sakta men säkert kommer igång. Och tryggt kändes det att uppskattningsvis åttio procent av besökarna bar munskydd.

I dag ska jag försöka vila. Började dagen med att sortera mejl. Jobbade en timme med att svara på de mest brådskande, skrev ut kilometerersättningslistor (det är arvodestider på NÖ i slutet av varje månad) – men resten av dagen ska jag försöka hålla mig borta från jobbet. Här finns saker att göra hemma och så vill jag koppla av med vänners bloggar, med mitt pussel osv.

Ha en skön lördag allihopa ❤

Spännande skuggor, och nyaste pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det blev spännande skuggor i taket av pusslet då jag bara hade arbetslampan på ovanför bordet. Den stora skuggan till vänster kommer från arbetslampan. Och då pusselbitarna ligger på en glasskiva blev effekten så här 🙂

Det nya pusslets motiv tror jag att jag inte visat än. Jag började sortera bitar i den låda där motivet fanns och kunde inte vända på den på ett par dygn 🧩🤣

Nu har jag ramen klar och pusslar nästa gång troligen imorgon lördag.

Den här dagen tillbringar jag några timmar på bokmässan i Helsingfors för att marknadsföra Nya Östis. Det blir spännande. Har ju inte kunnat arrangeras större mässor på över ett och ett halvt år!

Fint fönster, eller hur galet som helst?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Del 181 i min serie om fina fönster och del 81 i serien Hur galet som helst. Kan ju kombineras ibland.
Fick ta till arkivbilder igen. Den här är från läsarresan 2019 med Nya Östis, då vi bland annat var i Monaco, Frankrike och Italien.

Inte så vackert blomsterarrangemang kanske? Tänker närmast på hur malplacerad krukan i terrakotta (eller plast?) verkar här. Och de spretiga växterna i den. En kaktus? Och tänk om lådan ramlar ner på gatan?
Annars är fönstret med de vita luckorna mot den rosa väggen fint 🙂

Blandat på en onsdag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Sätter in olika foton i dag, som inte har något sammanhang. Har funderat på att göra som bloggvännen BP då och då också. Svara på flera bloggutmaningar på en gång.

Till exempel frågar Orsakullan i sin oktoberutmaning så här för den 27 oktober: ”Alla svärmödrars dag, vad har du för relation till din svärmor?” Mitt svar är att jag egentligen inte har en svärmor mer då det blev skilsmässa 2014, men relationen till henne som VAR min svärmor nästan tjugo år är fantastiskt god fortfarande ❤

Ja, det blir allt möjligt blandat nu. I går spelade Finlands damer en VM-kvalmatch mot Irland. Det blev en snöplig 2–1 förlust på hemmaplan… 1–1 hade känts mer rättvist, men slarvar man så slarvar man och får stå för det. Vi hade vunnit de två första matcherna och i nästa möter vi Sverige. Det blir spännande!
Ett förfallet hus alldeles i centrum av Lovisa. Tyckte att trädet var vackert ändå.

I dag har jag hjälpt min mamma att handla. Det var min paus från jobbet. Jag kom bort från datorn en stund. Bar också in lite ved till henne, så nu klarar hon sig åter några dagar. Fastän vi inte ses alla dagar har jag ringt henne varenda dag sedan pandemin började våren 2020. Det har känts viktigt och det känns viktigt fortfarande fastän vi nu kan ses på ett annat sätt.

Och imorgon börjar jobbet med Nya Östis som ska ut den 4 november 🙂