Känns lite avigt att skriva Glad måndag nu då väldigt många känner oro och somliga rentav direkt eller indirekt smittade av coronaviruset 😦
Men livet måste gå vidare på något sätt. Även om det känns svårt också för tidningen. Jag har varit chefredaktör i ganska exakt åtta månader, och det är redan andra gången det händer något sådant som kan påverka tidningens ekonomi. Då allt stängs ner finns det inte mycket att skriva om, men vi kämpar vidare och gör vårt bästa ❤
Den här dockan fanns på utställningen om Nepal i bibban här i Lovisa. Nu flyttar utställningen till grannkommunen Lappträsk. Glad måndag!
Ett av mina favoritmärken, fastän jag just nu bara äger två plagg av Desigual.
Vi lever i ett märkligt tidevarv. Läste nyss att en av Viking Lines båtar slutar gå på grund av coronapandemin. Många företag varslar och permitterar. Klart att även en liten lokaltidning som Nya Östis måste se över sin ekonomi och vi funderar vad vi ska skriva om då allt sport och många andra evenemang ställs in…
Men vad kan man göra? Känns som att vi precis återhämtat oss från poststrejken och dess följder, och så kommer det här.
Förvaltare av utmaningen Skyltsöndag är bloggaren BP.
Jag är rätt dålig på att bilder från min vardag.
Men nu var jag ju tvungen att visa att hyllan i K-affären var tom då jag skulle köpa köttbullar på konservburk.
Hittade dem dock i en annan affär lite senare.
Jag har inte hamstrat hem nånting!
Bara tre liter vin, knäckebröd, åtta rullar toapapper, blockljus, två konservburkar tonfisk…
Och så började jag baka bröd. Det var riktigt kul och gott blev det.
Jag har undvikit att läsa eller lyssna på nyheter som har med coronaviruset att göra.
God förmiddag! En del av vitsarna i en av de kalendrar jag har är roligare än andra. Alla är ändå snälla, det är nämligen en kalender jag beställde via kristna Fontana Media.
Det måste vara Jesus 🙂
Med denna lilla roliga historia önskar jag er en bra start på dagen.
Annars är det ju hela tiden corona hit och corona dit. Nu kan man med gott samvete boa in sig i hemmet. Jag ska bland annat baka bröd i dag, första gången på väldigt länge. Tror inte att jag har haft maskinen som knådar degen framme på den här adressen en enda gång. Och jag har bott här över två och ett halvt år 😀
Kanske kommer bilder på bloggen från det senare i dag.
Lovisa sjukhus, symboliskt till dagens inlägg. Jag var på hälsocentralen hos tandhygienisten i dag. Besöket inhiberades inte och det är jag glad för, mina rädslor till trots.
Jag har inte varit med i Fem en fredag hos Elisamatildapå en tid, men nu ska jag svara på några aktuella frågor.
Vad är något du alltid ser till att ha hemma?
– Toalettpapper, en medicin, ingredienserna till min ”gurkmejapesto”, ost, kex och vin 🙂
Vad behöver du fylla på med i skafferiet?
– Konservburkar kunde vara bra att ha nu. Tonfisk, köttbullar och sånt.
Har du gjort några extra inköp med anledning av Coronaviruset?
– Inte ännu, men tänkte göra en del sådana i morgon om inte affärernas hyllor gapar tomma.
Hur handlar du vanligtvis din mat?
– Någon enstaka gång storhandlar jag då jag får skjuts av någon kompis som har bil. Annars blir det nåt smått som jag kan transportera i cykelkorgen eller sånt jag orkar bära. Handlar i de fallen kanske varannan eller var tredje dag.
Vilken vara är oersättlig om den skulle vara slut?
– Kommer inte på någon.
Det händer något varje dag nu. Nya direktiv. När ska skolorna i vår stad stänga? För att dom har stängts i andra städer och i andra länder?
Tillställningar med mer än 500 personer förbjudna. Vad händer om 499 kommer? Vem räknar, vem ansvarar?
Trött på corona. Får man som journalist bli det? Varje timme något nytt i nyhetsväg. Hur många som drabbats, hur många som dött, i vilka länder. Nya restriktioner.
Hemma känns det lugnt att se hur solen fortfarande då och då, trots allt, smyger sig in i bostaden och ger liv åt blommor och blad.
Var går gränsen för skapande av hysteri? Varför följer människor strömmen, tror på allt de läser och hör? Börsen rasar. Agera nu! Skydda dina nära och kära! Stäng dörrar och gränser!
Jag tror att coronaviruset på sikt för något gott med sig, men exakt vad det är kan jag inte säga just nu.
Sol på bladverk.
När arbetsveckan nu snart tar slut, eller i alla fall lugnar ner sig, har jag tänkt baka. Inte för att jag är hysterisk för att brödet ska ta slut, men för att jag tänker att tid för lugnet måste finnas.
Jag har tänkt äta tacos.
En kryssning har inhiberats för min del och det är jag okay med. Min frissa var förkyld och vi sköt fram besöket med en vecka. Också ok.
Livet är lite annorlunda just nu, men på något sätt känns en helg i lugn och ro inte alls fel.
Därmed inte sagt att jag tycker att coronaviruset är berättigat. Jag har också full respekt för alla som nu är rädda eller oroliga för anhöriga eller sig själva och för personer som redan smittats 😦
Det skämtas friskt kring coronaviruset nu och jag tycker det är helt okay att göra det, så länge skämten håller sig inom vissa gränser. Men det finns också allvarligare aspekter som inte går att skämta bort.
Risken kanske ändå är rätt stor om man går ombord på ett kryssningsfartyg. Så i samförstånd med väninnan avbokade vi i dag resan vi hade tänkt göra den 19 mars. Vi får hitta på något annat roligt längre fram på våren i stället 🙂
Såg på nyheterna nyss att Viking Line säger att deras resultaträkning inte längre gäller eftersom coronaviruset ställt till det. På Sverigefärjorna putsas nu handtag och knapparna i hissarna dagligen. Flygbolag hotar med permitteringar.
Och det sägs att detta är bara början. Smittorisken avtar i Kina men nu kommer den till oss på allvar.
Kusligt.
Att illustrera ett eko, något som ekar, är inte det lättaste.
Jag hade heller inga bilder på båtar, ekor, i arkivet.
Men så kom jag på att jag bland mina vykort, som jag någon gång tänkt använda i postcrossingen, haft Inge Lööks gummor som sitter i en roddbåt med något slags plagg som segel. Det kortet hade jag inte kvar men ett motiv från Muminsamlingen måste ju också både räknas och duga i detta sammanhang 🙂
När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.
I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.
Ett fönster i restaurang Kapellet i Lovisa.
I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.
Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.
Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 