Minnen från barndomen

… dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.

När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.

På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣

Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.

3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪

Gamla lekskolan i Lovisa

Då jag var barn i början av 1960-talet var det här vår underbara lekskola. Efter det har ju termerna för barnens dagvård ändrats otaliga gånger. Kallas visst småbarnspedagogik i dag, och vi talar om daghem, det finns förskoleverksamhet och allt möjligt annat.

Vi talade om att vi gick till ”leckis” – i Sverige talar man kanske ännu om lekis?

Nu leker inga barn längre i Villekulla daghem, inte i den här byggnaden i alla fall. Och inte i byggnaden på gården heller, den som uppfördes gissningsvis på 1970-talet? Fuktskador och annat som måste repareras blir dyrt, och barnen har placerats i baracker i väntan på att ett nytt daghem byggs. Mycket trist, men inte ovanligt i dag och inte bara Lovisa stad som har dessa problem.

Många goda minnen har jag i alla fall från tiden i lekskolan ❤

Bilden tog jag under kvällspromenaden i söndags den 12 februari. Promenaderna har jag fortsatt med, precis alla dagar sedan den första oktober. Jag tänker själv… att jag orkat! Inte för att jag gått långt alla gånger, stegens antal har varierat mellan 2600 och 5000. Men jag började på hösten och det blev bara mörkare och kallare hela tiden.

Nu går vi mot ljusare tider och jag tror att mina promenader också blir längre. Om inte förr så i april.
Igår var det så attans halt av växlingarna i temperaturerna att jag gick och spände mig till och med med Ice bugsen 😱

Ett vackert hus som borde få invånare

Jag har visat bilder på det här huset förr. Hambergska hemmet har varit ett boende för seniorer. Jag har minnen från åren då jag besökte släktingar och bekanta där.

Hemmet har stått tomt sedan 31.12.2017 då verksamheten flyttade till ett nytt servicehem, Det goda livets hus i Gråberg. Under 2021 var en gästateljé för konstnärer verksam i lokalerna.

Hus som står tomma har en tendens att förfalla ganska fort, och det är så synd i de flesta fall, och i synnerhet i detta.

Gick förbi här igår då jag tog min promenad som blev 2800 steg. Under natten och morgonen hade det fallit snö. Ställvis krasade den isiga snön och sörjan under mina Ice bugs. På andra platser flödade vatten.

Jag hade en tung dag i går och ska nu åter göra allt jag kan för att hålla arbetstider. Inte jobba kvällar och veckoslut. Lättare sagt än gjort för en ensam person som också är ensamföretagare. Men jag har ju faktiskt fyllt sextio år och orkar inte med samma takt som jag hade då jag var trettio.

Hela mitt liv har jag jobbat hårt. Levt för mina jobb, levt genom dem. Haft jobbet som livsstil och mått bra då jag haft en partner som levde på samma sätt. Vi jobbade tillsammans. Nu har jag varit ensam i snart nio år och jobbet har troligen därför blivit min partner. Jag är gift med mitt jobb 😱

Nöjd med januariresultatet!

Medborgarinstitutet vid Brandensteinsgatan. Ser inbjudande ut med de upplysta fönstren. Där pågick säkert någon kurs just då.

Igår blev det 3269 steg. Det var min 123:e promenaddag på raken och i januari blev det totalt 92 982 steg.
Målet 2500 x 31 = 77 500, klarade jag med råge. Tycker fortfarande att målet med 2500 steg om dagen är lyckat. Inga prestationskrav, jag vet att jag klarar det och därför kommer jag ut varje dag.

Ska någon gång komma över 100 000 i månaden, men med tanke på mörkret – som jag har svårt med – och all halka, snöfall, blåst och regn som januari bjudit på, är jag mer än nöjd med 92 982 steg. Poängen är att jag är ute, alla dagar!

Jag tror det blir både roliga och lättare att få ihop steg när det inte längre finns is och snö, och då dagarna blir längre med ljus och värme.

Det här inlägget skrevs igår, känns bäst så då jag har tajt schema på jobbet ännu onsdagen den första februari. Jag siktar på att avrunda den här dagen (1.2.2023) med en konstutställning, så jag kanske visar bilder därifrån senare!

Kyrkan och kyrkliga gubbar

Nu har jag fått lite fnatt på att fotografera vår kyrka i Lovisa. Och då jag ser den ur olika perspektiv, i olika väderlek, sena kvällar eller tidiga morgnar (har inte ännu hänt men kan komma att hända) – har jag insett att jag kan få många olika slags bilder som beskriver våra fina kyrka.

På väg hem från kvällens raska promenad såg jag dessa snögubbar! Vem har byggt dem? Så roliga de är!
Och ser ni det där grimaserande ansiktet lite lägre ner mot vänster? En skrattande gubbe, utan kropp 🙂

Ja, alltså dimma… minus fem grader, ingen blåst. Ser ni rimfrosten på träden? Sagolikt vackert.

Det är min 114:e promenaddag. Och jag kan bara konstatera, att allt har jag upplevt från vacker höst och sensommarvärme, till iskall kyla och yrsnö, dåligt väglag, halka och blåst… men sedan kommer det här! Också vintern har sin fantastiska charm ❤

Kyrkan fotograferad från en annan vinkel igår 🙂

Blandade bilder från vardagen

Ibland tycker jag att jag inte har något att berätta, inga intressanta bilder att visa.
Vet inte hur intressanta dom här är heller, men tömmer lite från lagret ändå 🙂 Mest fotar jag ju då jag tar mina korta promenader.

Fotot taget igår kväll på sen promenad. Vi har två apotek i Lovisa. Det ena i centrum, det andra utanför centrum i samma byggnad som S-kedjans livsmedelsaffär.
Ena dagen snö, andra dagen regn – då blir det så här. Alexandersgatan igår vid 21-tiden. I går blev det 3288 steg, i dag 3500.
I dag var det min 111:e promenaddag ❤

Torsdagen den 19 januari. Åter tio centimeter blötsnö på bilen. Behövde spade för att få bort snön, gick inte med bara borste 🙄😄 Spade behövdes också för att få bort snön som låg framför bilen, så att jag kunde köra iväg. Ser det inte ut som socker?

Vackert färgad himmel i dag sen eftermiddag. Märks att dagarna blivit lite längre och solen visar sig korta stunder. Östra Tullgatan är det här.

Östra Tullgatan också här, sedd från andra hållet. Äntligen har gatan öppnats för trafik. Tror att den var stängd nästan ett år på grund av arbeten med vatten- och avloppsrör (rättelse kl. 20.40; en läsare meddelade att det torde ha varit i början av juli som gatan stängdes.)
Nu fortsätter jobbet norrut längs Drottninggatan och Kapellparken.

Gårdagens tidning, men jag kallar det lyxläsning då jag har tid att långsamt bläddra i en tidning och fördjupa mig i artiklarna och samtidigt hålla min finska vid liv.

Efter ”Marko och Irma” på Sveriges TV4 ikväll blir det god natt. Hoppas jag får skratta lika mycket som förra veckans torsdag 🙂

Späckat schema, bara kort bildinlägg

Arkivbild från promenad på Alexandersgatan den 4 januari. Det blev gult i lampans sken, men det finns många gamla fina trähus i Lovisa, härlig arkitektur. Tänk att få bo här. Men visst, det är kostnader också, för uppvärmning i dagens läge, och för att hålla huset i skick.

Har späckad dag i dag, och den har dessutom präglats av många telefonsamtal. Jag har två telefoner av vilka den ena är på klockan 10–14, sedan kanske det lite lugnar ner sig. Det här är arbetets art, produktionen är som mest hektiskt tisdagar/onsdagar.
En vikarie ska dessutom lära sig vissa saker som har med tidningssidorna att göra, så hon får undervisning hos mig ett par timmar i dag.

Ska på en fest tidig kväll i dag, trevligt med lite avkoppling i vardagen.

Foto från Alexandersgatan/Brandensteinsgatan igår kväll. Mycket snö har smultit bort. Skönt! Inte vackert precis och en hel del is har vi här och där, men även äntligen bara trottoarer och sandgångar.

Kanske återkommer med bilder från festen i kväll. Annars imorgon. Om det blev några bilder 😀

Skönt med rask promenad igen!

Kyrkan fotograferad ur olika vinklar, massor av gånger denna vinter. Tiden på tornuret stämmer inte. Vad problemet beror på vet jag inte, men klockan brukar visa olika åt olika väderstreck 🙏😄

Första gången i dag på många veckor som jag kunde gå en rask, sen kvällspromenad! Hade Ice bugs eftersom det ligger isfläckar på många ställen, men på många fler stråk låg det MJUK SAND, … grus! En sådan härlig känsla! Att inte behöva kolla vartenda steg, var lägger jag ner fötterna. Inget regn, ingen hård blåst, plus tre grader.

Jag blev så i farten att jag återupptog ”kutandet i kyrktrapporna” ❤ Därför blev det också den här bilden.
Hälsosteg, 2600.

Annars har den här dagen åter handlat om jobb för tidningen. Intensivt är det, måndag, tisdag, onsdag.

Förra natten sov jag uruselt. Lade mig klockan 23. Somnade 03.30. Tankarna virvlade runt. Min hjärna går på högvarv ibland.
Jag skulle gärna se den undersökt. På riktigt.
Brukar sova bättre följande natt och har inte de här usla ”sovnätterna” med bara fyra-fem timmar oftare än en gång i månaden, lyckligtvis.

I går fick jag en del kommentarer om att jag är främlingsfientlig då jag blev rädd för mannen som sprang emot mig och kom nära mig och sa nåt typ ”manja, maania”… De som tycker jag är fientlig får så tycka och vara modigare själva. Jag tyckte mannens beteende var suspekt. Har du en fråga till en person störtar du inte över gatan och flyger på en henne eller honom. Det finns olika sätt att närma sig sina medmänniskor på ett lugnt sätt om du har frågor.

Och så kan jag inte i sammanhanget låta bli att hälla mer bränsle på elden.
Erdogan-dockan i Stockholm. Onödigt att provocera, säger jag. Nödvändigt, säger de som tycker att yttrandefriheten går först av allt.
Skända flaggan. Satirtävlingen av Norrskensflamman i Sverige. Onödigt, säger jag. Nödvändigt och viktigt, säger de som tycker att vi inte får vara ”medlöpare med Erdogan, Turkiet m.fl. ickedemokratiska aktörer”.

Huh-huh, säger jag. Inte är det lätt. Och vi ser så olika på saker och ting, och så blir det en massa bråk kring sånt.

Vårsäsongen korkad, med seger!

Lovisa Tor har en förmåga att ge full valuta för pengarna till sin publik. Jag väljer att se det på det sättet. Spännande ska det vara 😱🤣 Laget tappade sin ledning med 7–2, gästerna från Vanda (SB Vantaa) kom ikapp till 7–7 i fulltid. Sedan gjorde dock Tor det mål som behövdes i förlängningen. Straffslagstävling hade det blivit om inget av lagen gjort mål, och de är ju alltid förfärliga nagelbitare…

Fick mina steg (2800) i dag då jag i ösregnet gick hem från hallen. Hade inte förstått att ta paraply med mig, men det är ju bara vatten och jag är inte gjord av socker.

Trots att det har regnat mycket har vi ännu stora snöhögar kvar. För då som det slår om till minusgrader över natten kommer nederbörden som snö. Vi får ännu vänta på våren, jag vet… men ack så jag längtar efter den 🌷

Ändå kul att kunna säga att våromgången börjat i innebandyn, och mycket annat där ordet ”vår” kan tas in finns också ❤