Med denna lilla anspråkslösa pärlhyacint önskar jag alla en glad första maj! Det är kallt ute men skam den som ger sig. Barbro och jag har tänkt kolla om det är något öppet på Skeppsbro-området. Men annars har man ju nog mousserat hemma också 🙂

Med denna lilla anspråkslösa pärlhyacint önskar jag alla en glad första maj! Det är kallt ute men skam den som ger sig. Barbro och jag har tänkt kolla om det är något öppet på Skeppsbro-området. Men annars har man ju nog mousserat hemma också 🙂

Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”.
Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”


Studenten tog jag ändå 1982 och mössan bär jag alltid på valborgsmässoaftonen och på första maj. Det är tradition för många i Finland att göra så.
Vad är något du håller på att lära dig?
– Jag försöker lära mig att delegera jobb och nu har jag blivit rätt bra på att inte svara på alla mejl om kvällar och att ha ledig lördag.
I vilket ämne vill du förkovra dig mer?
– Jag skulle vilja kunna flera språk bättre. Jag har grunder i tyska, spanska och ryska. Men språken jag klarar av att tala bra är svenska och finska, hyfsat går det också med engelskan.
Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?
– Då jag var barn talade jag om att bli författare. Det blev jag och har gett ut tre böcker samt blivit antagen av Finlands svenska författareförening. Jag tror att jag ville bli journalist också då jag alltid älskat att skriva, och journalist blev jag. En annan dröm var att bli polis.
Hur får du din kunskap?
– Jag har alltid läst mycket, i första hand tryckta tidningar. Googlar förstås också, men där gäller det ju att veta vad som stämmer och vad som inte stämmer bland allt man får fram.
Vad skulle du behöva bli bättre på?
– Hela mitt yrkesverksamma liv borde jag ha kunnat säga ”nej” oftare. Jag kunde bli bättre på matlagning också. Kanske det kommer en dag då jag åter har en livskumpan att testa recept med?




Särskilt roligt är det en dag som denna. Nya Östis fyller sex år och det är angenämt att sitta och trycka Gilla på alla reaktioner och att skriva en och annan kommentar.

Jag har jobbat på tidningen sedan sommaren 2016, så den kom ut under ett drygt år utan att jag var med. Jag började som frilansare då jag startade eget företag i juli 2016. Redaktionschef blev jag i november 2017 och chefredaktör i augusti 2019. Så flyger tiden iväg!
Såsom jag skrev i vår Facebookgrupp i dag så har jag dessvärre inte fått vara med om en enda fest. Läsarfesten 2019 arrangerades i slutet av juni. Då hade jag i och för sig nyss blivit utsedd till chefredaktör, men Kim Wahlroos var då fortfarande vid rodret. Våren 2020 kom pandemin, så vi kunde inte fira 5-årsfest på torget såsom vi brukar. I år kunde vi inte heller samlas.
Men kanske vi kan göra det någon dag i framtiden!
Snart är det första maj och nu guppar ballongerna redan för vinden i händerna på både barn och vuxna. Såg många ballongpaket på väg mot nya hem redan i dag.
Det här vimlet av ballonger fotograferade jag i Tokmanni i Lovisa. Först efteråt såg jag att där finns en Muminfigur till vänster. Bra att jag inte såg det i affären, för då hade jag väl kommit ut med en sådan 😀

Och är det inte ett ölstop som svävar till höger? Vem vill ha en sådan ballong 😀

Det finns ju helt klart en tanke bakom, att placera godis på hög i långa rader där folk står med sina kundvagnar. Klart att man då och då trillar dit…

Jag tog en kort promenad i dag. Det är kallt men jag brukar tänka att det finns massor av syre i luften.
När jag kom hem var jag lite bekymrad över mina luktärter i krukorna på balkongen. De kämpar på men kan ju inte gro särskilt fort i denna kyla. Så jag lyfte in krukorna och ställde dem under en lampa så att de ens får lite värme.
Då hade jag till min glädje redan sett att NÅGOT är på gång. Något pyttelitet grönt sticker upp. Där finns liv ❤




I bakgrunden finns ett annat hus, ett riktigt hem.
En gång i månaden har jag kvällsjobb. Då fullmäktige sammanträder på distans kan det se ut så här hemma hos mig.

Det kallas förstås demokrati då alla tillåts babbla på hur länge som helst 😀 Men ibland önskar jag att ledamöterna lärde sig konsten att fatta sig kort. Att hålla sig till saken, bara säga det som är viktigast.
På sikt hoppas jag också att jag kunde få hjälp med bevakningen av fullmäktigemötena. Just nu är det bara jag som skriver om dem. Ska ta upp det här på ett redaktionsmöte i framtiden, kolla om någon annan har intresse att dela jobbet med mig.
Då mötet är slut, eller då de viktigaste ärendena har behandlats, då börjar mitt jobb. Samma kväll skriver jag något kort till vår webb, ikväll blev det såhär. Imorgon eller senast på söndag skriver jag lite mer till papperstidningen som kommer ut om en vecka.