Övrigt

Dags att tänka också på mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.

Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.

Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.

Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.

Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.

Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.

Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.

Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.

I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?

(Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)

Jag har blivit långsammare…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Dagen började med ösregn, men nu ser det ut så här då jag sitter och tittar ut från arbetshörnan. Solen kom fram vid 18-tiden.

Kollegan Pia och jag promenerade hemifrån till NÖ:s sommarmöte. Det ösregnade hela vägen, men det finns ju paraplyn. Vägen var kanske 600 meter lång.

Det blev inga foton i regnet eftersom jag hade fullt upp med att bära min väska och hålla paraplyet så att jag inte blev alltför våt.

På mötet pratade vi om hur en artikel byggs upp, om den är en nyhet eller om det är mer lättsamt innehåll. Hurdan är en bra rubrik? Vad ska vi tänka på då vi skriver ingresser och bildtexter.

Sånt här har jag gått igenom som chef med underlydande genom tiderna ett antal gånger under de snart fyrtio år jag jobbat som journalist. Men repetition är aldrig av ondo och vi lär oss hela tiden något nytt, också för att språket lever och förändras. Så jag blir aldrig trött på de här genomgångarna och föreläsningarna, och nu behövde jag inte stå för arrangemanget själv. Jag är en frilansare bland många andra.

Det blev en lång dag eftersom jag efter kursen träffade min syster och handlade till mamma. Vi besökte fyra affärer men hittade till exempel inte ett trädgårdsbord som vi hade velat ha. Däremot hade Lidl italienska veckor och vi köpte glass där.

De dagar jag har skyndsamt, något inbokat för varje dag, känns det som att jag hade bloggtorka, men det handlar mer om att jag inte hinner ta bilder som jag själv tycker är intressanta. Jag knäpper något i all hast och det känns ganska tråkigt.

De närmaste dagarna, även på helgen och nästa vecka, finns det något i kalendern varje dag. Kanske jag borde vara nöjd för att det hela tiden händer. Men jag upplever också det som lite småstressigt. Jag orkar inte flänga runt i denna ålder såsom jag gjorde för 10-20 år sedan. Jag har blivit långsammare och jag behöver mycket sömn.

Vi har en fin å i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I april 2023 tog jag den här videon. Videon är ju sånt jag borde publicera oftare här. Det har bara inte blivit av, eftersom det är lättare med bara foton 🙂

Jag var på en runda i söndags med mamma som går eller sparkar sig fram med sin rollator. Vi mätte sträckan hon brukar åka längs. Den var 680 meter och här går vi över en av de broar som går över ån i Lovisa. Jag vet inte hur många det finns totalt men ganska många är de. De flesta är avsedda bara för fotgängare och cyklister, men klart att det finns rejäla broar som håller för biltrafik också.

Stenarna som kantar ån och som är mossbeklädda är så vackra tycker jag. För länge sedan fanns det också trappor ner mot ån, en del finns säkert kvar. Invånarna tvättade mattor och kläder i ån har jag förstått.

Det vore allt ett äventyr att åka liten båt eller paddla ner för ån!

Olika vyer och tisdagstankar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.

Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.

Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.

Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).

Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.

Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.

Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.

Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.

Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.

Juni månads Muminbild och berättelsen om en urban fasan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här tycks Muminmamman redan vara i farten med tidiga nypotatisar. Sedan tror jag att hon drömmer om kommande skörd. Lök, tomat, äpplen, vindruvor och bär eller vad allt här förekommer, får vi nog vänta på här på våra breddgrader.

Sedan till en helt annan historia.
Den där fasanen som jag först trodde var en tjädertupp. Han har ännu inte hittat någon partner. Så han är kanske lika bekymrad som jag. Finns det nu verkligen ingen som vill umgås med mig, tänker fasanen.

Jag kan ändå inte börja göra riktigt såsom han gör. Strutta omkring i odlingsspalterna och gala högt. Grannarna skulle nog ha ett och annat att säga då.

Häromdan lär fasanen, i och för sig en mycket tidig morgon, ha gått ut i Karlskronabulevardens park för att skrika. Hittar han inte en fru på vår gård kanske hon finns i parken.
Nej, han har nog blivit lite väl urbaniserad. Jag tror inte att han hittar en lika urban fru.

Och jag kan inte heller sätta mig där och skrika och hoppas att jag ska hitta en partner. I så fall kommer nog personer i vita rockar och hämtar mig.

Maj månad snart slut

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag har tagit minst en selfie per dag från och med den första maj fram till i dag. Hurra! Jag klarade utmaningen!

Nyss kommit hem från en studentfest där det bjöds på många delikatesser, både sött och salt.

Nu har det nog blivit ganska mycket foton av mig och min vardag. Tänker inte sluta med selfies eftersom jag nu är van vid att ta dem. Men ett foto per dag lär det nog inte bli 😄 Kanske jag försöker fota mera utomhus, då jag är på något ställe utanför hemmet, då jag upplever något.

Jag försöker tänka att jag duger som jag är. Livet ska inte vara tillrättalagt på en blogg eller i andra forum.

Sedan är det en annan sak att jag inte kan skriva precis vad som helst här. Jag kan inte gå ut med alla åsikter och tankar för då finns dom på pränt och kan användas emot mig. Saker och ting kan missförstås, medmänskor kan ta illa upp.

Men jag försöker vara ärlig, öppen, uppriktig. I alla fall så långt som det är möjligt om sådant som gäller mig själv. Hittar jag någon gång en manlig vän, en livets pusselbit, kan han känna sig trygg med att jag inte kommer att hänga ut honom på bloggen, om han inte själv tycker att det är ok att figurera här.

Mina blogginlägg och foton har inte hittills lett till att någon som vill lära känna mig bättre tagit kontakt med mig.

Däremot är jag nu tillfälligt ute på en dejtingsajt, men inte en sådan som kräver abonnemang och månadsavgift för att jag ska få se läsa meddelanden, eller ta emot kontaktförslag och följa upp dem. Där som jag nu är ”ute och fiskar ibland” är medlemsavgiften 20 euro för två månader. Det är rimligt anser jag. Vill jag inte fortsätta betala efter slutet av juli finns profilen kvar, men jag kan inte längre ta kontakt med andra där och de kan inte kontakta mig.

Tillsvidare har allt gått enligt förväntan. Ingen rusning med kontaktförsök av personer som talar svenska och bor i närheten av mig. Och så det där gamla vanliga. Två som tagit kontakt vill träffas genast. Mitt önskemål, och faktiskt även krav, är att först skriva mejl och bekanta sig den vägen.
Och jag tycker INTE att jag är gammaldags 🙄 Jag är förnuftig 😎

Cykeltur och trevliga möten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Med lite envishet och tålamod kan man lära sig något nytt. Det måste ju i Photoshop finnas en möjlighet att svänga en spegelvänd bild rätt. Och javisst! Image + Image Rotation + Flip canvas Vertical eller Horizontal. Såja!

Här vid Mariegatan satt jag på en bänk då jag tog selfien. Här har vi också cykeln på bild, men jag var förutseende nog att redan i dag ta en annan bild så att jag kan vara med i Hoppa på tåget imorgon där Cykel är temat 🙂

Annars då? Vad fick jag gjort?
Jo, jag förnyade mitt bibliotekskort, eller uppdaterade det.
Jag har inte använt det på några år, men nu ska det bli andra bullar av. Deltidspensionären ska försöka ge sig mera tid att läsa, eller att låna något annat. För det inte inte numera enbart böcker man kan låna på en bibba. Att utforska allt det som där kan göras blir ju också ett äventyr 🙂

Fick två trevliga pratstunder också med vänner jag inte sett på länge, men som jag råkade på i affären och vid torget i stan. Solen skiner, jag har vattnat i växthuset, det är +16 grader och bastuturen väntar. Så det känns som en riktigt bra dag såhär långt. Amen och tack 🙏

Jag kan inte bli en Kirppismommo…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… för hon finns redan. Det vill säga min väninna som slagit genom stort på Instagram med sin profil som Kirppismommo. Men i dag handlade jag faktiskt på Kirppis, alltså det som heter loppis på svenska. Kirppis kommer från Kirpputori (lopptorg), och jag besökte vår lokala Suurkirppis.

Jag som är en Pelargonmommo (fastän jag inte har barn och barnbarn kallar jag mig mommo), kunde bli en Loppismommo, för det är kul att gå omkring där och man kan göra fynd.

Jag har bara en väska som jag använder dagligen, så jag tänkte att om handtagen i den brister någon dag, eller om jag behöver en LITE rymligare en… då är ju den här snygg. Kostade bara fem euro.

Det var en av de mest svårfotograferade selfiena jag tagit 🙂

För den som tycker om loppisar är det här ett eldorado. Men Suurkirppis i Lovisa är mer än bara det. Som ett litet varuhus med allt möjligt till salu. Här var rätt mycket folk i dag då det på gården arrangerades auktion. Men min vana trogen tog jag åter bilder utan folkmängder, eller så den här där man bara ser ryggar på håll där auktionen förrättas ute på gården.

Som ni ser, mulet väder, har regnat från och till. Men det var ändå +16 grader så jag klarade dagen. Annars har jag blivit väldigt väderkänslig, alltså så att jag blir deppad då solen inte lyser 😦

Slutspurts-selfie 😂

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Lätt har det inte varit att leverera en selfie per dag – men tröskeln har därmed också blivit lägre hela tiden, och det var också meningen. Bort med allt det självkritiska! Dubbelhaka, so what? Rynkor? De visar att jag har levt.

I dag fick jag också en lite försenad men ack så underbar födelsedagspresent. Tack till S och P och A för den ❤ En Bondbil till i min samling.

Alla samlar vi på något. De må vara Bondprylar eller Mumin som hos mig, eller något annat hos någon annan.

Bara det att jag har vänner som tänker på mig då de ser Mumin eller Bond, och sedan kanske avstår från något de inte själva tycker sig behöva behålla. DET är fantastiskt!

Jag har dubbletter av en massa små Muminfigurer jag fått i påskägg och andra vägar. Jag gav några av de till S, som i sin tur ger dem till P, som har en burk där han samlar små Muminprylar.

Trädgårdsterapi blev det även i dag. Och där hade jag med mig ett annat objektiv än det jag alltid använder.

Fint fönster och syrenen blommar snart

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

De är på gång. Rakt utanför min dörr och terrass. Lila syrener och snart får vi njuta av doften, vi som kan. Jag vet att det finns människor som har svårt för de starka dofterna från hägg och syren.

Jag har lite återupptagit intresset att fotografera med något slags eftertanke. Ska använda teleobjektivet också och vem vet om jag skaffar mig ytterligare ett tredje objektiv nåt tag.

En hel del fotar jag med mobilen, men jag har ingen ny supermodern smarttelefon. En smarttelefon nog i och för sig, men de allra nyaste har jag fantastiska egenskaper.

Dock har jag alltid varit en vän av ”gammaldags fotografering” med systemkamera, användning av olika objektiv, bländaröppningar, automatiska inställningar kontra manuella, osv.

Ett fönster i en gränd nära mitt hem får vara ett bidrag till kategorin ”Fina fönster”. Där har jag inte särskilt ofta lagt upp bilder på senaste tid. Det blev mera sånt då jag reste, före pandemin. Tyckte att det fanns miljoner fina fönster utomlands, men visst har vi en del sådana här hemma också 🙂