Så tänker jag ofta själv. Man skriver i all hast ett meddelande, så kort man kan, på Messenger eller i ett mejl eller i ett sms.
Jag skriver dessutom fort med tiofingerssystemet, i alla fall mejl och Messenger via datorn. Sedan märker jag att saker och ting inte var så genomtänkta, det blev fel syftningar eller annat som kunde missförstås. Fingrarna är liksom snabbare än den genomtänkta tanken…
För det mesta skrattar vi, vännerna och jag. Känner man varandra väl låter man sig inte störas.
Nå, på den här bilden är jag ännu på en bana i Sverige och puttar.
Men senare blev det lite andra vyer då vi valde att golfa på Hawaii.
Det onda i sätesmuskeln har inte helt gett med sig. Men med massören kom vi fram till att det måste vara en nerv som är i kläm eller också lider jag av bursit (slemsäcksinflammation). Har läkarbesök inbokat 30 januari i Lovisa. Om läget förvärras får jag söka mig akut till nån annan tidigare.
Eftersom jag har ont bara då och då. Riktigt förfärligt ont vissa stunder så att jag inte kan gå utan att halta, men andra stunder är det onda helt borta, och ibland gör det sig bara lite påmint… har jag för mig att det är en nerv som spökar.
Det gick ändå riktigt bra att golfa i dag. Och det var roligt. Vad ryggen säger åt ”swingträningarna” i morgon är en annan femma 😀
Min mentor Marina.
Uppmuntrad och påhejad blev jag av min vän Marina. Hon blev biten av golfflugan för några år sedan och spelar redan riktigt bra både inomhus och utomhus. Hon gav goda råd då det gällde slagteknik och vilka klubbor jag skulle använda i vilka lägen.
Chippern blev min bästa vän, alla slag med den lyckades till belåtenhet.
Det var en rolig eftermiddag. Spelat golf har jag gjort förr, utomhus och på datorn, men inte i en simulator. Så nu har jag åter gjort något jag inte gjort nånsin förr, hurraaa!
… är hur jag ska få bort smärtan som gör att jag inte kan gå ordentligt.
Jag stretchar så mycket jag hinner och kan. I dag köpte jag också Voltaren.
Har ni några erfarenheter av den?
Jag hoppas att massören i morgon kommer fram till var problemet sitter, och om vi inte kan lösa det kanske jag måste vidare till nån läkare.
Jag kan sitta, jag kan ligga, jag sover bra och har ingen ständig värk. Men då jag stiger upp från en stol och ska börja gå… DÅ känns det för j…ligt, nästan som om benet håller på att förlamas. Ischias? Nä, det lär vara så hemskt att man har ont hela tiden och bara vill skrika.
Nu har jag funderat nästan fyra dagar hur jag ska illustrera ordet TIGER. Det kan vara ett verb och det kan vara ett substantiv, såsom i många av de ordutmaningar Mrs Susanne ger.
I dag gav jag mig och gick in på en gratis bildbank.
Hade inte ens en tigerkaka att fota 😀 (sockerkaka med chokladinslag)
Enklast att beställa hem en pizza. Regnet fortsätter smattra mot fönstret och det blåser. Varit grått och vått hela dagen.
Jag har suttit för mycket vid datorn och börjar få ont här och där. Ska gå på extra massage på fredag för att se om det hjälper.
Skulle gärna gå ut och gå, om det inte var för att muskeln jag har ont i hindrar just det… och så är det förstås också stormen och regnet, men för att råda bot mot det finns det ju rätta kläder.
… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.
Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀
Adventsstaken har inte tagits bort än, men jag har inte tänt den, då alla grannar avlägsnat granar och stakar m.m.
Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.
I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.
Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.
Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.
Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤
Pusselläget den 14 januari 2020. Det här är ett pussel som bäst har låtit sig läggas och lösas i vågräta linjer. Stockholm i mitt ❤
… en dag för sent, om det var tjugondag Knut i går 🙂
Hemma har jag inte haft julsaker framme på ett tag, men i bloggarkivet finns några bilder som jag ska städa ut julen med nu.
Julgranar utanför ingången till S-Market. Fotot taget före jul 🙂Stjärnor på en vägg i ett öppet julhem, Kungsdammen.
I dag har vi haft ljussläckningsträff för Lovisanejdens Lucia med följe. Det är ju också lite att städa ut julen, för följet brukar ha några uppträdanden också efter nyår eftersom en del föreningar har julfester först då 🙂
Det började åter blåsa i kväll, så det verkar storma ofta den här vintern.
Nu ska jag grubbla på Veckans ord så att jag får ett bidrag till det inom de närmaste dagarna, helst i morgon. Jag brukar inte titta på andra bloggares bidrag innan jag gjort mitt eget.
Kollade Bond-filmen ”Die another day” på Sveriges tv i går, eller ja – den löpte ju in till 01.30 finsk tid den här morgonen. Har sett den en antal gånger förr, men jag fastnar alltid i Bond-filmerna 😀
Sov därför länge i morse. Efter det har jag jobbat med både tidningen och med allt möjligt här hemma. Arbets- och sovrummet börjar nu vara klart!
Söndagens favoritprogram, Bingolotto! Ser på det medan jag pusslar vid ett annat bord. Satt där och tänkte att OM jag fick spela i Finland och OM jag fick ringa in och OM jag hade kommit fram till sändningen, DÅ skulle jag prata så att Rickard Olsson inte hann säga nåt alls 😀
Jag skulle säga ”hej hej här är jag, Carita heter jag och jag bor i Finland, i Lovisa du vet, jaså vet du inte? Nä, men det var väl ingen överraskning att du inte visste det, och jo, jag vet din nästa fråga. Vad gör jag just nu? Jo, jag tittar på Bingolotto, förstås och vilken ruta vill jag ha? Jag vill ha nummer FEM, inte nummer SEX som du och snusktanterna du nyss talade om att finns på läktaren vill ha, och vinner jag inte Färgfemman lägger jag på för några Goa Gubbar vill jag inte ha, så sätt fart på nu och öppna luckan Rickard!” 😀
… men vem har bråttom?
Jag vill inte ge sken av att jag är en hurtbulle då det gäller att städa. Jag vill inte heller skapa dåligt samvete åt andra fastän jag konstant håller på att röja och städa, flytta och inventera saker jag har hemma.
Det bor säkert en liten hamster i oss alla. Hamstern tänker ”det här kan vara bra att ha nån gång”. Men hamstern i mig blir hela tiden mindre aktiv.
Växter på tillfällig plats.
Om jag kan inspirera någon att göra sig av med onödiga prylar är det bra. Men tanken bakom mitt ”evighetsprojekt” är inte det. Jag tänker enbart på mitt eget välbefinnande. Vad behöver jag i vardagen? Vad klarar jag mig utan?
Jag vill trivas i mitt hem. Här ska vara lätt att städa. Men just nu, då jag köpt en ny möbel, tömt skåp och lådor… är här lite stökigt.
En sådan här procedur måste dock få ta tid. Den som röjer ska inte tänka ”den här helgen ska jag…”, eller om du tänker så ska du räkna med att du glad i hågen orkar städa kanske 3-4 timmar på två dagar. Du hinner inte med hela hushållet, alla skåp, källarförråd, vindsutrymmen etc. på en helg.
Mitt röjande började sommaren 2014 i samband med skilsmässan. Efter den har jag flyttat tre gånger. Det i sig hjälpte förstås då det gällde att röja med rätt hård hand.
På den här adressen hoppas jag få stanna länge, har bott här snart två och ett halvt år.
Att städa, röja, avstå från saker, köpa nya men få ut något gammalt – det är en process som pågår hela livet. Ibland vill man möblera om, och den som flyttar vet att nya möbler kan behövas för att passa in och gamla måste ut.
Allt går inte i ett nafs, men så småningom känner jag att jag får ett slags harmoni av färger och material.
… som är så viktiga. Att träffa vänner över en god bit mat. Viktigt för mig som jobbar mycket hemifrån och som inte alltid äter så förnuftigt då jag är ensam.
Glömde fotografera maten, så det blev bild bara av drinkarna och vattnet 😀 Gemytlig stämning, bra service, god mat och på Locale.
Och eftersom vi inte har setts på några veckor fick jag en försenad julklapp. Gudomligt gott ❤
Mera choklad till folket!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 