Övrigt

När man blir gammal… och Lovisavyer!

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Ju äldre man blir, desto mer talar man om sina krämpor och mediciner.
Det konstaterade vi på redaktionens måndagsmöte.

Blodtrycksmätaren har den senaste veckan visat bra värden. Till och med en gång ett som enligt tabellerna säger att jag är 17 år ung och en idrottare. Värdet var då 117/77/54 (sista siffran är pulsen).
Jag blev nästan lite orolig, är värdet för lågt? Men gränsen lär gå vid 90 för den första siffran.

Då det var premiering av kommunalt anställda i dag, och jag var där på jobb för tidningen, kunde jag motstå denna kaka. På förra fullmäktigemötet åt jag inte heller kaka. Sådan ryggrad man har – hahaa! Däremot blir det ett par glas vitt ikväll. Nu blev ryggraden plötsligt väldigt slapp 😀 Den kan ju inte vara av stål hela tiden!

Ett par Lovisavyer blev förevigade då jag gick från rådhuset till mataffären.

I det här huset finns i dag en biograf, en begravningsbyrå, en affär med låssmedstjänster och en musikaffär. Förr fanns här en av otaliga små livsmedelsaffärer, det var tider det!
En portgång från Drottninggatan in till gamla Societetshusets gård.

 

Ett inofficiellt matchreferat

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.

Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!

Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.

Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.

I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.

Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.

Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀

Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.

Framsteg!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det har hänt en hel del på pusselfronten sedan jag visade senaste bilden.
Ibland tyckte jag att jag avancerade med bara tjugo bitar per kväll.

Men som sagt, det går framåt och inte bakåt 😀
Och pusslet ger sinnesro, skingrar tankar. Det skapar inte frustration, i alla fall inte hos mig 🙂

I kväll en liten bit mat och mousserat på veganrestaurangen, som tyvärr stänger på söndag. Men en ny restaurang öppnar snart, och jag tror att det här med veganmat i Lovisa också får sin fortsättning senare, i lite andra former kanske.

Fler flyttar in!

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

Men nu handlar det inte om människor 🙂 I min lilla tvåa finns det bara plats för en, att bo. Däremot finns det hjärterum och stjärterum för många vänner och skulle jag råka snubbla över någon trevlig man så lär han nog också få plats här då och då 😀

De som flyttar in hos mig nu på våren är nya små växter. Jag får se vilka som klarar sig, vilka som trivs hos mig. Det är bara att pröva sig fram, hitta de rätta platserna för dem.

Jag tycker det är vackert med gröna växter och glas. Den här växten ska få en annan kruka lite senare. Solen som lyser in i bostaden och gör vackra skuggformationer gillar jag också.

Luftväxterna överlevde dessvärre inte hos mig, så nu har jag rätt många glaskrukor, -burkar och och -skålar. Inga svårigheter dock att hitta användning för dem.

Och så var det det här med hälsan. Den här hade ju gått som bidrag i Veckans ord – ASK. Nu ska jag mäta blodtrycker morgon och kväll och skriva upp det för att senare berätta resultatet för läkaren.

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För ganska precis ett år sedan var jag på mammografiundersökning och efter det blev det fler undersökningar då något avvikande upptäcktes i provsvaret.

Jag fick en hel del att tänka på. Men det visade sig att jag inte hade bröstcancer och jag var tacksam för det.

Ett halvt år senare blev min mamma inlagd på sjukhus. En stor operation väntade. Det blev några sömnlösa nätter och en tung tid, som jag med facit i hand inte vet hur vi klarade. Men vi klarade det, och med tanke på omständigheterna mår mamma åter bra. Tacksam även för det.

I februari i år fick jag rytmstörningar och tänkte då att beslutet jag hade fattat ett par månader tidigare, det vill säga att jag avstår från att vara medieansvarig för Lovisa Historiska Hus var det enda rätta. Jag hade redan året innan slutat med samma uppgift inom Tors innebandy.

Dels finns inte längre tid för ”många bäckar små”, dels är det svårt att vara redaktionschef på en tidning samtidigt som man är medieansvarig för två föreningar.

Så det var både med tanke på min egen hälsa och det faktum att ”många hattar på huvet” inte kändes bra som jag slutade för Tor och LHH.

Nu har LHH både en ny ordförande och en ny projektchef. Så evenemanget lever alldeles säkert vidare och mår bra i många år till.

Allt har sin tid. Nu är det Nya Östis och en del mindre textprojekt som gäller för mig. Jag är nöjd och glad över att inte längre behöva splittra mig och jag har lyckats styra mina arbetstider sedan det beslutet togs för ett par veckor sedan 🙂

En glad korvgubbe!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Lovisa har åter fått en gatugrill, en mobil vagn som några dagar i veckan finns på torget.

Jag beundrar folk som orkar hålla på, för visst är det tungt att stå och sälja grillmat till halv fem på morgonen om fredagar och lördagar!

För mig är det kul att då och då komma ut och göra intervjuer. Mycket av mitt jobb handlar ju annars om planering, textredigering, mejlhantering och mötesförberedelser. Men som sagt, ibland är det viktigt att ge sig tid att få träffa folk också. Och i dag fick jag träffa en glad korvgubbe 😀

Mumin till Japan

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Postcrossingen är intressant då mottagaren väljs slumpmässigt. I dag bestämde jag mig för att posta ett kort så att jag kom ut på en liten promenad. Mottagaren blev en kvinna i Japan och hon hade bland annat kort med Muminmotiv på sin önskelista.

Kort med Muminmotiv har jag nästan alltid i mitt lager. Jag hoppas att hon blir glad för det här kortet 🙂

Och till min stora glädje såg jag att Fresno-kedjan förbereder sin öppning i Hotel Degerby. Där fanns en bar och en lunchrestaurang tidigare, men de stängde. Och då även veganrestaurangen stänger i stan, känns det bra att vi får något nytt. Här torde man i framtiden också få en biff om man vill ha en sådan 🙂

Än finns här mycket att göra bakom fönstret. Tycker att speglingen blev kul!

Idéerna föds så småningom

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Jag har bott på min senaste adress i snart ett och ett halvt år. Så fort går tiden! Ett boende blir på sätt och vis aldrig klart. Olika idéer föds hela tiden. Saker och kläder jag inte längre behöver ska ut, speciellt då nytt kommer in.
Hemmet lever ❤

Med mindre yta att bo på kan jag inte ha växter som kräver stort utrymme men nu har jag kommit på hur jag kan få det trivsamt med många små växter i stället 🙂

Idén går ytterligare att utvecka så att man skapar olika höjder för växterna. Bilden visar mitt köksbord.

På stora bordet i vardagsrummet, ett bord som nu till hälften upptas av ett pussel, finns det plats för många små växter, likaså på ett par av mina skåp. Idéerna kring det ska utvecklas vidare.

Nu får våren komma och nya små växter är välkomna till mig ❤

Dagens Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Det har varit skönt efter beslutet om fasta arbetstider med tidningsjobbet. Något enstaka mejl har jag svarat på under kvällar och veckoslut, men jag sitter inte timmar vid datorn och håller på med ett jobb som egentligen aldrig blir klart. Jag prioriterar och vet att jag kan vara nöjd då jag alltid gör mitt bästa.

På förmiddagen gjorde jag ett översättningsjobb som krävde två timmar. Sådant som är utanför tidningsjobbet sköter jag på helger, men jag åtar mig sällan megaprojekt. Eller också ska jag ha rejält med tid för dem.

Hambergska hemmet. Ett numera nedlagt äldreboende. En vacker byggnad som jag hoppas kan stå kvar men som torde kräva en del renoveringsarbeten.

Solen skiner i dag, det är kanske plus fyra grader. Jag tog en promenad på en dryg halvtimme och gick sedan till mataffären.

En av åarna i stadsdelen Garnison. De mynnar ut i Lovisaviken och här har skuggan av mig fastnat på bilden 😀

I kväll ska jag fortsätta pussla. Kanske jag tittar på Melodifestivalens uttagning också, del tre är det väl nu?

Stämningsfull middag

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Degerby Gille, det äldsta huset i Lovisa, har jag skrivit om förr. Restaurangen som finns där är väldigt populär. Stämningen gemytlig, maten god, betjäningen förstklassig. I går åt jag Alla hjärtans dags-meny på kvällen där med en väninna. Vi satt i nästan tre timmar och njöt.

Förrätten var en sallad med parmesanost, toppad med en jordgubbe.

Huvudrätten yttrefilé från en gård som föder upp nötkreatur i Liljendal i Lovisa. Jag är inte riktigt en vän av getost så den lämnade jag, men allt annat, och potatisen som inte syns på bilden, var utsökt gott.

Fräscha blommor på bordet, levande ljus och till efterrätt en chokladtryffelkaka toppad med vitchoklad och maräng.

Det blev en fin kväll, och de är just de här minnena jag vill spara i mitt hjärta.
Det finns många människor som tycker om mig. Det ska jag alltid tänka på i de stunder då jag får mothugg. Då som jag känner att jag trycks ner, tillrättavisas och då jag upplever att människor pekar på mina fel och brister.

Just då ska jag inte glömma att det finns några få personer som jag alltid kan lita på. De vet själva vem de är. Jag tackar dem för att de finns ❤ och hoppas att också jag upplevs som ett stöd i alla väder för dem.