När solen här hemma i södra Finland går och lägger sig allt tidigare, och då snöfall och kyla utlovas – då är det ju bra att de här bilderna finns.
Från hotellet var det inte mer än dryga fem minuters promenad och lätt nedstigning för att nå Atlantkusten.
Och med teleobjektivet fotograferade jag den här farkosten. Undrade först vad i tusan det var som syntes där långt borta, men tack vare objektivet fick jag en hyfsat bra bild av katamaranen långt ut till havs.
Nu har det hotats med blötsnö. Det kan komma uppåt en och en halv decimeter, påstås det.
Ja, kanske det är dags? Vi har ju haft en lång, varm och på många sätt skön höst.
Balkongen är inte helt städad inför vintern hos mig. Inte kan jag ta bort blommor så länge de är gröna, eller rentav blommar och annars trivs! Ljungen är den enda som troligen står sig hela vintern.
För några dagar sedan tog jag den här bilden då solen sken över vårt rådhus med intilliggande park.
Skuggspel på en av väggarna i mitt hem, en plats jag älskar ❤
Tidigare i somras tog jag den här bilden av Hotel Degerby. Tyvärr har baren i bottenvåningen, där jag suttit med goda vänner många höst- och vinterkvällar, stängt. Hoppas att någon ny företagare tar över inom kort, det finns inte så många mysiga miljöer att gå till för att ta ett glas mousserat och nåt salt till.
Senare i kväll blir det åter en del Spanien-bilder!
Ja, Gibraltar är ju en brittisk koloni. Spanien skulle helst vilja förfoga över landområdet själv, men se nej! Här är det brittiska pund som gäller, och karusellen med brexit gör inte förhållandet mellan länderna varmare. Därför kan det hända att man vissa dagar får köa länge i tullen. Vi hade tur att alla inblandade var på gott humör den dagen vi var där. Köer finns hela tiden men allt löpte tack och lov smidigt ändå.
Mycket är speciellt på Gibraltar. Platsen är absolut värd att uppleva fastän många som varit där för 20-30 år sedan säger att mycket har förstörts. Det är som i Monaco, när marken tar slut bygger man på höjden.
För att komma in i Gibraltar passerar man först tullen och sedan åker man över landningsbanan till flygfältet 🙂
Och slutligen ett par vyer från huvudgatan där vi kunde shoppa och äta lite.
Sevilla bjöd på fina upplevelser från de judiska kvarteren. En av favoriterna från Nya Östis läsarresa. Men där fanns också mycket annat att se.
Sevilla är Spaniens fjärde största stad. Man hinner verkligen inte se allt där på en dag. Men det går att insupa atmosfären av både historiskt och nytt.
Jag brukar inte köpa ”onödiga” prylar… Men efter läsarresan i Amsterdam 2015 fastnade jag lite för det här… Om jag snubblar över ett Hard Rock Café köper jag en nyckelring. Jag letar inte upp cafeteriorna, men den här råkade jag faktiskt på syn på då jag väntade på andra resenärer som var inne i en väskaffär 😀
Det har funnits stunder i livet då jag velat ge upp. Men på något sätt har jag alltid kommit igen, till och med överlevt en misshandel där jag verkligen trodde att min sista stund var kommen. Den hände för mer än trettio år sedan.
Att jag inte skrivit mer om den här beror dels på att jag bearbetat allt det den dåtida pojkvännen utsatte mig för, dels på att jag – hur konstigt det än låter – väljer att skydda andra som på olika sätt berörs av det här fallet.
Jag slogs av de här tankarna i samband med att jag nyligen åter insåg att det pratas en del skit om mig. Tyvärr är det ju inget nytt att folk baktalar och smutskastar andra, jag är ju verkligen inte den enda som blir utsatt.
Men jag började tänka på vilka ryggsäckar vi alla bär i våra liv. Då vi talar illa om andra har vi sällan en aning om vad den personen bär i livets ryggsäck. Att känna avundsjuka eller behov av att misskreditera andra är därför något av det mest onödiga vi kan spilla energi på.
Det är inte många som vet att jag blivit misshandlad, utslängd ur en bil i farten, slagen och sparkad, knuffad ner för en stenig brant, nästan strypt ihjäl.
Jag har, utöver det som hände då, också senare haft många skäl till att känna mig oduglig. Men jag har alltid på något sätt kommit igen efter motgångar och nederlag.
Jag har försökt att inte bygga en mur runtom mig, inte gömma mig bakom en tuff fasad eller inne i ett hårt skal. Ibland har jag ändå blivit tvungen att fly dit. Då livet åter sparkat mig.
Men jag tänker aldrig ge upp. Och jag ska skriva mer om allt, i någon form, nånstans, nån gång. Fortsätta vara öppen kring det.
… efter den här sanna men sorgliga historien blir det åter glättigare inlägg i form av reseminnen från Spanien 😀
I Jerez de la Frontera besökte vi bland annat en sherrybodega, Tio Pepe. Där såg vi hundratals, kanske över tusen, mer eller mindre dammiga sherrytunnor. Vi fick också provsmaka den torra drycken.
Bäst gillade jag ändå de skuggiga gränderna och grönskan som bildar tak över dem.
Fler bilder finns från sherrybodegan och staden Jerez. Återkommer till dem 🙂
Ett reportage om läsarresan ingår i Nya Östis i morgon. Här skriver jag inga långa texter. Låter bilderna tala för sig.
Halva oktober har gått. Under den här veckans tre första dagar har jag haft minutschema. Men jag försöker undvika stress med bra planering. Ogillar att rusa och att vara ute i sista sekunden.
I går var jag på ett trevligt 80-årskalas. Förärade födelsedagsbarnet bland annat med den här buketten.
Hösten kanske också ger mig lite mer tid att läsa böcker. Fick den här via mina Sverigevänner i går.
Det är snart en vecka sedan jag kom hem från Spanien. Massor av bilder finns kvar att visa. Jag har NÄSTAN hunnit packa upp 😀 … nu ska bara resväskorna ner till källaren.
Snart ska jag hämta ett paket på posten med nya stövlar. Tyvärr är det bara ett år sedan jag köpte förra paret. Och tyvärr finns det inte i Lovisa sådana stövlar som jag vill ha 😦 …
Vi har inte skomakare heller, så alternativet att lämna in stövlarna i grannstaden Borgå blir för dyrt. Hyrbil två gånger, för stövlarna blir inte klara samma dag, och det som reparationen kostar blir dyrare än att köpa nya stövlar. TYVÄRR! Försök nu sedan vara miljömedveten…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 