Övrigt

Alla möjliga tankar väcks…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Ett enkelt litet barrträd med en skir och enkel ljusslinga.

… och idéer föds, då jag jobbar med bilderna från inredningskvällen i går.
Jag är ingen julmänniska. Helst skulle jag resa bort, men jag bromsas ännu av olika orsaker. Och jag tycker att det är ok även så.

Julgran har jag inte haft på länge. Däremot skulle jag kunna tänka mig att ha ett litet träd, eller en skir barrväxt som skulle prydas med en ännu skirare ljusslinga som på bilden.

Duka vackert? Varför inte? Någon gång om man är två 🙂
Jag blir så glad av sådant här. Små färgklickar, häften, pennor – för mina tankar till dagböcker.
Det här bara älskar jag. Men jag börjar inte borra i kakel i en bostad som jag har hyrt.

Men nu, gott folk! Nu är det dags att varva ner för den här dagen.
Joe Cool köpte jag på kyrkans loppis i Täby, Grindtorp Stockholm, för ett par år sedan.
SKÅL!

Inget rysch och pysch

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… skulle landa hos mig, men kanske man ibland får äta upp sina ord 😀
I och för sig tycker jag ändå att den här kudden inte är romantisk i överkant.
Jag behöver en kompakt dyna som ger stöd åt korsryggen då jag sitter i min spartanska Barcelonasoffa.

Design House Doctor.

Jag hade i kväll äran att vara en av gästerna på en kväll i en inredningsaffär. Skriver om den i olika sammanhang senare. Där hittade jag den här dynan som jag inte kunde låta bli att köpa.

En idé jag gärna följer upp.

Jag fick också en massa idéer. Till exempel om hur jag kan använda glasburkar i mitt hem. Jag som älskar växter av olika slag kanske snart kan presentera dem på ett inte så väldigt traditionellt sätt.

Kvällens servering.
Stämningsfullt.

Jag var av olika orsaker lite nedstämd på dagen och eftermiddagen. Men jag bestämde mig för att gå ut ändå, till inredningskvällen. Och det ångrar jag inte. Varje gång jag gör så, att jag går ut en sväng i stället för att sitta ensam hemma, det må så vara för en ynka timme eller två – brukar jag åter få perspektiv på tillvaron och känna att jag har ett bra liv.

Nä, inte sitter jag i fullmäktige…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… men där sitter jag ändå i kväll 😀
Den här dagen har jag från morgon till eftermiddag suttit vid datorn hemma. Här har jag börjat på ett reportage som ska ut nästa vecka, och så har jag läst korrektur på tidningssidor.

Nu måste jag ta en paus, kanske käka något – resten av kvällen vet jag ju också var jag sitter stadigt då budgeten manglas.

Bra med surfplatta så slipper man skriva ut en massa papper.

Besökte storstaden i dag

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… och det tämligen nyrenoverade riksdagshuset.
Ljust och vackert har det blivit, och pampigt känns det förstås, men faktiskt också personligt med kafeteria och de små rummen där riksdagsledamöterna jobbar.

Sprang på några ”kändisar” om man vill kalla dem så. Personer man oftast ser på tv eller på tidningssidor.

Besöket resulterar senare i en del texter som jag kan återkomma till här på bloggen då de har tryckts 🙂

Den kända fasaden ut mot Mannerheimvägen.

Grått och blött…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… har det varit i dag. Finlands flagga hänger slak längs flaggstängerna.
Den är hissad Svenska dagen till ära, men då det inte blåser utan bara regnar stilla så är det knappt man ser de där flaggorna.

Men som sagt, ingen blåst och det har varit varmt också. Så vi får glädjas över det. Ingen halka heller.

Och så har jag ”köpt jobb till Finland”, eller mer fritt översatt ”gett arbete åt finländare” genom att köpa inhemska värmeljus. Lite dyrare än de jag hittade på Tokmanni för nån vecka sedan. Men jag tror att de här brinner jämnare, för de där billigare har sannerligen brunnit dåligt och ojämnt. Ofta har kanter av stearin funnits kvar då ljuset bara brunnit ner i mitten.

Det verkar vara skillnad på ljus och ljus.

De finns i våra hjärtan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Minnena av våra kära som gått bort lever vidare i våra hjärtan.

I dag har vi besökt kyrkogårdarna och lagt ner ljus till minne av kära som gått bort. En vacker tradition.

Jag tar det hellre lugnt hemma än går på en Halloweenfest. Jag har inte ens dekorerat med pumpor och spindelväv 😀 Den traditionen är också kul, men jag vet inte riktigt när den ”ska” firas – tror att det är lite olika i Sverige och i Finland.

Ett härligt mossigt lock vid en lika härliga mossig mur på gamla kyrkogården i Lovisa.

Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Så har det då hänt…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…

Fick inte ens till en skarp bild 🙂 … men en bild ville jag ändå ha.

Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.

Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.

Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”

Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀

Pressinfots mycket delikata chokladkaka!

Kloka ord och gåva som värmde

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ett par böcker som jag läser långsamt just nu. ”Brev från Tove Jansson” och ”Din egen väg” av  Patricia Tudor-Sandahl. Den sistnämnda är en verklig skatt med många kloka ord. Jag har fått låna den av en väninna, och jag läser ett eller två kapitel per dag, så att orden får tid att sjunka in.

Här står bland annat om den vanliga dagen, att vi inte ska förakta den. För en helt vanlig dag är något som väldigt många drömmer om att få ha. Är du sjuk, drabbad av krig, är du utan ett hem, lever du i misär eller ensamhet, har du tvingats ta avsked av någon… då är det för det mesta den högst vanliga dagen du längtar till.

Tack till Martina för att du hämtade in den här boken i mitt liv ❤

Och så blev jag glatt överraskad av posten i dag också. Jag fick en JULKLAPP, i så här god tid. Armbandet är en Frälsarkrans och jag gillar dess tyngd. Varje pärla har sin betydelse och var och en bestämmer själv hur hon eller han vill använda dem. Råd kom i ett följebrev, men kransen är också kravlös.

Tack Anna, tänk att våra vägar korsades!