Övrigt

Sista natten på snart gamla adressen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Snart lyfter jag och flyger i väg. Den här teckningen, som jag målat med krita själv, hittade jag nyss när jag röjde bland de sista prylarna. Den känns symbolisk, men jag tänker inte spara den. Man kan alltid måla nya.

Den där kursen gick jag ju på hösten 2014, våren 2015. En gång gick jag dit med helt röda, av gråt svullna ögon. Men på något sätt funkade kursen som terapi, och jag fick nya vänner där.

Åker jag iväg med en taliban? 😀

Jag ville måla något som visade hur jag så småningom skulle lyfta i livet igen. Såg mig själv där med någon annan, trevlig person. Men sedan blev typen till vänster lik en taliban med turban 😀 Å andra sidan, det finns säkert snälla talibaner också.

Mina teckningar blir ju alltid väldigt naiva. Jag försökte måla gräs, hav och himmel 🙂 Men på något sätt gillar jag symboliken i dag, och regnbågens alla färger i ballongen.

I morgon kommer flyttgubbarna klockan 10. Jag har lite att pula med ännu innan i kväll… så so long! I morgon kväll KANSKE jag skriver något från nya adressen 🙂

Lovisa Historiska Hus, söndag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Trängsel på Trädgårdsgatan och utanför Villa Lilla Gula.

I dag kom ett lätt strilande regn över Lovisa Historiska Hus i centrum först efter klockan 17 då evenemanget var så gott som över.

Ibland var det mulet, rätt svalt också. Men då solen tittade fram var det helt härligt!

Hos den här försäljaren vid Saltbodtorg köpte jag en klänning i linne.

… och tänk, klänningen var inte ens svart! Den var dessutom blommig! Jag har tänkt ta med den på resan till Corfu, så bild av den kanske kommer senare. Men jag undrar vilka vindar som blåser då jag köpte en sådan 😀

Hos Villa Engel, i kärlekens café, hade man dukat så här fint.
Detaljstudie från ett av husen. Jag bara älskar sådant här, hög stenfot, liten dörr ❤
Trädgårdsgatan vid 13-tiden.

Jag har sparat en hel del bilder som jag lägger ut senare i höst. Skyltar till Skyltsöndag, och en del andra detaljer.

I morgon är det slutspurt med packandet som gäller, för på tisdag kommer flyttföretagets bil!

Grattis Lovisa!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I dag har du, min kära hemstad, namnsdag. Det firas bland annat med kaffebjudning på torget, men en massa annat händer också.

HÄR finns ett bra informationspaket om vad som händer i dag och under instundande veckoslut.

Grattis Lovisa ❤

En bukett blommor till Lovisa. Bilden är tagen hos Denise Lindh på Stengård i Pernå, i hennes orangeri. Stengård är ett av många hus som håller öppet för allmänheten under Lovisa Historiska Hus.

Living in this mess

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… börjar gå mig på nerverna. Men SNART är flyttföretaget här och bär bort allt.
Sedan har jag nya utmaningar på nya stället, men det är en annan femma.

Jag som vill ha ordning och reda lider av detta kaos…

Samtidigt som jag lider av röran, och måste försöka klara av att sköta vardagliga rutiner med jobb och sånt vid sidan om… så försöker jag se en mening i det här. Meningen med skilsmässan.

Hur mycket grejer hade inte jag / vi då vi bodde ihop? Många gånger sa vi, mest på skämt tydligen ändå, att allt borde sopas ut. Tänk att få börja från noll och inreda i enhetlig stil.

Jag tror ändå inte att vi hade hittat en enhetlig stil. Jag gillar inte gardiner, inte kuddar i soffan, inga textilier som samlar damm. Det mest romantiska som kommer in hos mig är en spetsgardin mot balkongen, som skydd mot flygfän. Annars vill jag ha möbler i stål, mörkt trä och läder, nyanser av grått, svart och vitt.

Just nu är jag SÅ trött på alla möjliga saker! Sådant som bara ligger i något förråd, i något skåp, saker som inte används.

Jag behöver en dator, en kamera, kortläsare, anteckningsblock, pennor, mina dagböcker, en teve, en mikrovågsugn, några få bestick och kärl… En soffa att sitta i, en säng att sova i, lite kläder… för att ta några anspråkslösa exempel.

Det har gått över tre år sedan jag började röja bland mina ägodelar.
Och tänk… jag är inte klar än. Men jag börjar se en mening med skilsmässan och de tre flyttarna på tre år.

Golv, vägg eller tak?

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Kanske inte så lätt att avgöra. Men den här ryan hänger på en vägg, ganska högt uppe ovanför en dörr i Vackerbacka, som är ett av husen som är med i Lovisa Historiska Hus under helgen. Mamman i huset är textilkonstnär, och det syns.

Paret Karvonen, som renoverat Vackerbacka under många år, fick nyligen också utmärkelsen Gyllene Penseln. Jag skriver om det i Nya Östis idag, en kortis fanns på webben redan i går.

Läcker färg, tycker jag.

Jag har väldigt mycket att göra de närmaste dagarna. Packa ner hushållet, och packa resväskan 🙂 Försöka jobba lite på sidan om för att inte bli utan lön den här månaden. Uppleva de intensiva och härliga LHH-dagarna 26-27 augusti. Vi är många som jobbat för evenemanget över ett halvt år nu.

Mina besök hos bloggvännerna blir sporadiska, kommentarerna där likaså. Men jag hoppas kunna vara tillbaka hos er alla igen senast i mitten av september!

Snabbt jobbat

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Anmälde i slutet av förra veckan till disponenten att jag ska flytta.
Har ju betalat hyra för halva augusti, så att jag kunnat gå in där och ordna med en del små saker, fått mattor som skydd på golvet där tunga möbler ska in.
I princip har jag ”bott” på två ställen sedan 15 augusti, och redan från början av den här veckan fanns mitt namn på nya bostadens dörr – rätt stavat och allt. Hurraaa!

Sista veckan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… i den gamla bostaden börjar nu. I morgon är det sista onsdagen här, på torsdag sista torsdagen osv.

Det finns saker jag kommer att sakna, eller åtminstone att se tillbaka på som goda minnen.
Att ha naturen rakt utanför fönstret är en sådan sak. Hela sommaren och en lång tid av hösten, ingen insyn. Bara en vacker grön vägg som senare börjar skifta i gult, orange, rött.

Då kvällssolen från väst når över hustaket är det vackert utanför mina fönster.

På nya stället har jag andra våningshus som grannar. Men jag tänker fortsätta med mitt nästan gardinlösa liv. Om det finns människor som tycker om att spana på andra, det vill säga som inte har annat innehåll i sina liv än att spana på mig… då får jag väl bjuda på den underhållningen 😀

Blev snyggt tycker jag!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Hann faktiskt måla bara ett lager. Om jag tycker det behövs ett till hinner jag fixa det senare. Enda problemet jag har nu är att få bort tidningarna skåpet står på. En del har jag lyckats avlägsna, men skåpet är tungt och jag vill inte riskera att min rygg tar mer stryk än den gjort under jobben med flyttlådorna hittills…
Det har fastnat papper också under skåpets fötter/ben, men det är väl också ett litet problem om man ser till vad som händer ute i världen…

En färg som matchar min inredning bättre än den gamla bruna gjorde.

Har nu ett par dagar späckade med jobb och lite annat program. Packar allt jag hinner mellan varven. Tänk att jag gör det här för tredje gången på tre år, stuvar ner mitt hushåll, helt själv. Att kånka allt ner för tre trappor och upp för tre till (låt gå för att där finns hiss) finns inte på kartan för mig. Vilken tur att det finns flyttföretag!

Målarmästaren

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… det är jag 🙂 Arbetet har fortsatt i dag. I går slipade jag och tvättade ytorna.

Färgen verkar dryg, jag målar åtminstone två gånger. Baksidan även en gång, fastän jag tänkte skippa det först.

Man klarar mycket om man vill, och jag är rätt stolt över att jag kom i gång med det här. Handtagen, de små knopparna, från lådorna har jag skruvat bort, med ett verktyg jag äger själv 😀

Brunt blir grått för att passa min inredning.

Det här skåpet är ett arvegods vi kallat linneskåp. Det är gediget, men den bruna färgen matchar inte övrig inredning och därför målar jag nu äntligen om det 🙂

Stämning

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Det är som med så mycket i livet… man får inte ge sig.
Den stämning som uppstod då ljus brann på bordet bakom den nästan utblommade pelargonen… det var något jag försökte förmedla per bild.

Lättare sagt än gjort.
Men jag gav mig inte.
Testade olika inställningar med kameran och då jag fick den här bilden var jag nöjd. Endast lätt skärpt via Unsharp Mask i Photoshop men annars helt obearbetad.

Fotot taget klockan 22.15 i mörker på balkongen.

Det är väl som med mycket annat i livet.
Ibland behövs bara lite lätt skärpa. Men vi ska inte vara för stränga mot oss själva. Alla möjliga ingrepp behövs inte. Vi duger som vi är.

I morgon ska jag måla ett skåp. Det har jag aldrig gjort förr.
Slipade det lätt i dag och torkade rent.
Applåderar mig själv!