Knotiga stammar, mossa och tankar kring midsommaren

Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.

Ett gammalt äppelträd.

Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.

Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.

Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.

Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.

Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.

Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.

Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.

Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤

Snart midsommar

… och till traditionen hör att det finns blomster i en gammal mjölkkanna på brunnen vid stugan där jag får vistas ibland. FasterAster och jag hade en trevlig eftermiddag och kväll där, efter regn kom nämligen sol. Jag klippte gräsmattan, för det är sådant jag älskar att göra då jag inte har egen trädgård – och då det inte är något måste att hålla på med vecka ut och vecka in.

Sedan sov vi gott efter allt utearbete och hann ännu njuta en stund av morgonsolen innan jag cyklade tillbaka in mot stan.

Blommor hälsar välkomna!

Där hade vi redaktionsmöte lite tidigare än vanligt på grund av midsommarhelgen. Nya Östis bjöd på midsommarkaka som Sakura Deli hade bakat. Den var underbar! Tack till konditorn och tack till Nya Östis!

Fantastiskt god jordgubbstårta.

En kort sväng via affären eftersom frukostbrödet hemma var slut. I butiken var det midsommarträngsel. Jag hann hem precis innan regnet kom och nu mullrar åskan i fjärran.

Regnvåta skönheter

Hoppas att det inte regnar i dag så mycket som i går.
Tillbringar den här eftermiddagen, kvällen och natten på en stuga där jag har förmånen att få vara då och då.
Men bilderna är tagna i närheten av Tammerfors i går.

Jag har skrivit det förr. Men utblommade tulpaner är också vackra konstverk.
I Kyröskoski fanns det också tulpaner som ännu inte hade blommat ut.
En blöt buskros på Korpijaakkos lantgård i Hämeenkyrö. Lite synd att rosorna är sena i år, många hade ännu inte börjat blomma.

Frantsilan Kehäkukka

… var ett av de ställen vi besökte på Trädgårdsföreningens utfärd.
I en av bodarna där hittade jag en talande väska 😀 ”Köp mig”, sa den och jag funderade en stund om jag kunde hitta en användning för väskan.

Jepp. Jag kan ha mobiltelefonen, nycklarna och annat smått och gott i den. Sådant som annars har en tendens att ”försvinna” i en större väska.
Ja, och så blev det ett paket mörkt choklad med havssalt. Förpackningen har tydligen tillverkats för att göra reklam för en sommartillställning i trakterna av Kyröskoski.

God choklad och såväl festlig som användbar väska.
Huvudbyggnaden, Frantsilan Kehäkukka.

Här åt vi vegetarisk lunch och i samma rum som den serverades fanns bland annat massor av naturprodukter till salu.

Lunch- och försäljningssalen.
Mera produkter. Gillar att man bevarat mycket av det gamla huset.
Här fanns turistinfot men också bodar där det såldes såväl hantverk som loppisgrejer.
Ingången till en av bodarna.
En gammal stol och ett blomsterarrangemang välkomnar.

Trött efter heldagsutflykt…

… men bjuder på en bild i alla fall.
Särkynyt sydän lär blomman heta på finska, vilket lett till direktöversättningen Brustet hjärta. Men jag har för mig att blomman heter Löjtnantshjärta på svenska.

En blomma som är ett konstverk. Fanns hos paret Rajala i Kyröskoski.

Det regnade mest hela dagen och temperaturen varierade mellan +9 och +13. Men vi gladde oss åt att det inte störtregnade då vi besökte två gårdar, och att det var så gott som uppehåll då vi var på Frantsilan Kehäkukka. Där åt vi och där fanns såväl örtagård som mysiga bodar att handla i.
Återkommer med fler bilder under de närmaste dagarna.

De har underbart stora klasar i år

… och doftar så gott. Den lila doftar bättre om du frågar mig, men bägge är ju så vackra!

Syrener på min mammas gård.

Var över och grattade mamma på födelsedagen i dag. Skönt att sitta ute i solen, det var mer än +20 grader och en skön blåst. I morgon ska det regna, om man får tro prognoserna. Sitter då mestadels i buss till och från Tammerfors. Hoppas på lite uppehåll i alla fall då vi ska besöka olika trädgårdar.

Har ett förhandsinställt inlägg för morgondagen eftersom vi startar tidigt på morgonen.
Jag har blivit en riktig trädgårdsfreak! Med det undantaget att jag inte äger en själv, och inte har så mycket till övers för att rensa ogräs eller bära tunga säckar med mylla. Jag plockar bara godbitarna, går och kollar hur andra har det – och lyfter hemma högst ett finger för att byta mylla i en kruka då och då 😀

 

Detaljer – tankar – livet

Jag sitter ganska ofta ute på balkongen nuförtiden. Där är aldrig för varmt och inte för kallt heller, eftersom den har morgonsol och är inglasad. Den är perfekt, också med sitt svala golv.
Det är en plats där jag har tid att tänka.

I dag tänkte jag bland annat på gamla tider, då jag ofta gav efter för att jag tyckte det var en god egenskap att kunna göra det.
Att kompromissa är ändå en sak, men att alltid ge efter för att en annan person till exempel vill ha gardiner… men absolut inte spetsgardiner… det är ju för bövelen en helt annan sak.

Nu har jag min svarta spetsgardin. Och det är den enda jag har i hela lägenheten.

Glas och grönväxter.

Jag har också mina stilleben. Olika växter som jag vill att ska rota sig. Tidigare hade jag oändligt svårt att slänga bort en enda liten ”grön sak” som det ännu fanns något liv i 😀
I dag gör jag mig av med allt sådant som jag inte behöver, även växter som levt ut sitt liv. Men jag försöker fortfarande rädda det som räddas kan 🙂 Nu tycker jag ändå att jag lyckats göra den sidan av mig själv till något positivt.

Sedan kan jag också gilla att sitta och titta på detaljer. Då jag fick ett kort via posscrossingen av en ung rysk kille beundrade jag länge hans handstil, de fina frimärkena, de kyrilliska bokstäverna.

Jag kommer knappast att spara mina postcrossing-kort för evigt. Jag tycker det räcker med att jag äger dem kanske ett år, ser på dem ofta, ägnar avsändaren en tanke. Sedan kan jag släppa de här världsliga tingen.

Tack Daria för kortet!

Bilder av allt möjligt

Var ute i går hela dagen och drabbades av friskluftsförgiftning, vilket jag tycker är ett roligt ord 🙂 Sov sedan gott från 22 till nästan nio!

I dag har jag skrivit en hel del, och varit till affären med tomflaskor. Fattar inte vem det är som bär hem sådana till mig… 😀

Vad heter detta blomster?

I min systers familjs trädgård finns massor av fina blommor. Den rosa vet jag inte namnet på, men lupinerna på bilden nere gillar jag – även om många kallar dem ogräs. En invasiv art rentav kanske?

Vackra blommor som hör sommaren till.

Av min syster fick jag också ett enkelt salladsrecept. Hon hade även keso och frön i salladen, men jag nöjde mig med issallad från Robbes trädgård (lokalt producerat), Abbas tonfisk i vatten, salladsost i örtdressing och rostad lök.

Mättande.

Det är inte ofta jag orkar fixa nåt slags mat till mig själv. Det är svårt i singelhushåll. Att köpa rätta mängder så att maten inte far illa. Och jag vill inte äta samma rätt i många dagar. Fryser inte heller in eftersom jag bara har ett frysfack.

Ponnyritt på hembygdsdagarna i Liljendal i går.

Lördagsbilder

Hej och hå! Jag brukar skriva ett inlägg per dag och nu är jag ute i grevens tid 😀
Jag steg upp klockan sju i morse, skrev två artiklar, tog en dusch och åkte sedan iväg med två kollegor till Liljendaldagarna. Alltså Liljendahl for till Liljendal, som är en stadsdel i Lovisa.

Kan det bli somrigare, mysigare, mer familjärt?

I paviljongen bjöds det på sång och musik och smakprov av Lurens sommarteater.

Jag köpte Guns bondost (även hemost kallad) och Gunnevis jästbröd. Mer lokalt producerat kan det inte bli.

Kvällen tillbringade jag i min systers trädgård. Det var underbart väder, kring +24 ännu då jag åkte hem vid 21-tiden.

Gubben Guds konstverk.

Och så var det någon bloggvän som undrade om det är normalt med en massa myror på pionerna. Ja, det tror jag det är. Myrorna gör inte illa åt växten, de bara gillar nåt sött som avsöndras från den 🙂

Det finns så mycket fint i Lovisa

… jag hinner inte visa allt, hur gärna jag än ville.
Hade ett möte i dag klockan 12, cyklade sedan ner mot Saltbodtorg och kom på att livsstils-shoppen Krinti flyttat hit. Bara ett stenkast från förra adressen men så mycket mer rymd affären fått och läget är verkligen superbt!

Härligt att här nu finns en affär!
Gammalt blandas med nytt och utsikten över torget är fin.

Sedan blev det ett glas lonkero på Saltbodans Café innan jag kom hem. Här sitter jag nu och njuter på balkongen, det är molnigt nu men +22 grader ute. Jag har vitt vin i glaset, läser veckotidningar och äter surskorpor med camembertost och tänker att INGEN har synpunkter på det jag gör.

I morgon åter mot nya äventyr!