Hahaahaa – i stället för glad måndag?
Nä men gott folk det var ett dåligt skämt 😀
Det här är bara ett förhandsinställt inlägg med minnen från Muurinkukka-trädgården. Själv hoppas jag att min själ vilar i en liten stugas trädgård när ni läser det här. Jag tror jag kommer hem på söndag!
AngryBirds-Kram ❤
I går regnade det rätt länge på kvällen och var bara +10 grader. Men i dag ska det bli varmare och det passar utmärkt då jag drar iväg till en stuga.
Det måste inte vara +25 för att jag ska trivas, +15 – +20 räcker bra. Man har ju inte så höga krav efter den här kylslagna inledningen på våren / sommaren.
Jag har under dagarna som gått tänkt rätt mycket på hur mitt liv förändrats sedan maj 2014, och inte minst sedan 4 juni i fjol då jag inledde min sista sex veckor långa betalda semester. Då tog tankarna om att bilda ett eget företag form, och den 16 juni fattade jag det slutliga beslutet. Återkommer kanske med ett inlägg på årsdagen, finns så många milstolpar i ens liv ❤
I fjol vid den här tiden var jag också ute på en seglats. Även den ett resultat av tankarna ”nu eller aldrig, din sommar blir så bra som du själv gör den till, ta ansvar, våga, vinn”.
Förmiddagen blev full av överraskningar. Telefonsamtal och mejl som betydde mera jobb än jag hade tänkt mig. Men jag hann bli klar till 11.30, då jag skulle iväg till ett pressinfo på ett galleri.
Tillbaka hem för att skriva om utställningen och för att göra så mycket som möjligt av andra jobb klart så att jag kan ta semester några dagar. Eftermiddagen slutade med besök i ett av de historiska husen, som vi fotograferar inför Lovisa Historiska Hus i slutet av augusti.
Från och med tisdag kväll bor jag i en stuga, och jag kommer hem därifrån tidigast lördag eller söndag 😀
Jag har haft så mycket jobb (tacksam för det ändå) – att jag försummat mina vänners bloggar. Jag har tittat in hos er så fort jag fått en stund över, men nu kan det hända att ni inte hör något från mig på fem dagar. Jag har gjort tidsinställda inlägg för min egen blogg så att där händer något varje dag. Eventuellt blir det något inlägg från stugan också, men jag garanterar inga sådana.
Att blogga är kul, annars skulle jag inte hålla på, så att skriva inlägg själv utgör inget stressmoment. Det är bara då jag vill vara närvarande i mina bloggvänners liv som jag på senaste tid känt med otillräcklig.
35 år sedan jag själv fick vita mössan. Men i dag var det de nybakade studenternas fest, en bland dem min käre systerson ❤
Har varit i gång hela dagen kring det här, dels följde jag gymnasiets avslutningsfest som reporter, dels tog jag del av en väldigt trevlig fest hos min systers familj. Ett stort grattis till Conny som fick vita mössan!
… men att pilla ihop lite smått och gott, både salt och sött, till ett studentkalas, det tycker jag att jag klarade med hedern i behåll. De som provsmakade gav tummen upp 🙂
Längs med året firas Finlands snart 100 år av självständighet. Vi firar lite i förväg eftersom riktiga datumet infaller 6.12.2017.
Det ordnas massor med olika evenemang längs med året, allt från konserter till utställningar och till exempel har vi inom Lovisa Historiska Hus en guidad vandring i slutet av augusti med temat ”Finland 100 år – Lovisa 100 år”, där en del av de gamla husen presenteras.
I sjöfartsmuseet säljs olika små saker med Finland som tema och där finns också en utställning om Lovisas sjöfart under 100 år.
Mycket jobb inomhus vid datorn har det blivit i dag. Ute blåser det rejält, är mulet och är bara +5 grader. Hoppas verkligen att vädergudarna är snällare i morgon då skolavslutningar och studentfester firas, många önskar ju kunna göra det i trädgården…
… att tvätta fönster med den här?
Jag gillar inte att tvätta fönster, men blir så illa tvungen då en fågel bajsat på mitt sovrumsfönster 😦 Dagens regn och hagel lyckades inte skölja bort allt.
Jag har satsat på en del nya städredskap och försökt köpa sådana som är bra, och som underlättar städningen, så att den i vissa fall kanske till och med kan bli rolig 🙂
En ny korg blev det också till hallen. Där ska vissa saker vara lättillgängliga. Som skoputsmedel och solglasögon för att ta några exempel.
Första juni. Dagen började med sol som får grenverket utanför mina fönster och balkong att lysa.
Kring åtta i morse var det ändå bara cirka +7 grader så någon sommarvärme kan man inte tala om. Tio grader till, då skulle det kännas lite bättre.
Onnenlintu = lyckofågel, korsi = strå eller blad. Det här är en bild som lovar mycket ❤
I dag ska jag städa lite. Jag brukar ta ett eller två rum i taget och sedan alltid berömma mig själv efteråt 🙂 Balkongen är redan klar, snart är det toalettens tur.
Sedan ska jag skriva en del notiser och fixa grejer till olika sajter som jag modererar.
På eftermiddagen redaktionsmöte och eventuellt besök i Tokmanni. Behöver en ny matta, ett nytt skärbräde och mull för omplantering av en del växter.
… till en eventuell kommande relation.
Om ni undrar varför jag varit opersonlig på bloggen på senaste tid har det mest berott på det att jag har haft jättemycket jobb. Så mycket att jag kände på mig att nu är det dags att ta en liten semester. För all del obetald, men månne jag inte jobbat in den på ett eller annat sätt med slitet hittills 😀
Ja, alltså jag har tänkt vara ledig fyra dagar nästa vecka. Jag sätter autosvar på mejlen och meddelar mina största samarbetspartners vad som gäller. Helt under jorden går jag inte, men jag känner att jag behöver vila lite.
Och det här med relationer ❤
Nätdejtingen går på sparlåga. Min profil finns på ett par sajter, men jag vet inte vad jag ska säga… verkar vara svårt att hitta något seriöst där.
Jag har det bra som jag har det just nu med mina jobb och mina vänner. Klart att det skulle vara trevligt med en kram, förstulna beröringar och hålla-handen då och då.
Men att hitta den där människan som har samma livsfilosofi som jag, det är inte så lätt. Jag tänker ofta på det där med kravlöshet, och ändå har jag ett stort krav själv.
Att jag får vara den jag är och bli älskad som sådan.
… fastän det är små saker som ark med klistermärken.
Jag fick ett sådant som inte gick att använda alls, och postade det till Herma i Tyskland. Det dröjde inte länge innan jag fick tre paket med nya märken på posten och ett med tatueringsbilder, som jag tänker ge bort till något barn.
Jag klagar väldigt sällan. Inte ens fastän jag någon gång är missnöjd med mat på restauranger. Många säger att man SKA säga till då man inte är nöjd, men för mig känns det ofta ändå som en petitess om biffen var lite för röd fastän jag bad om welldone. En gång när det var senor i en filé och en annan gång då köttet smakade direkt illa… då sa jag till och fick nytt.
Så det är lite från fall till fall.
Men den här gången meddelade jag klistermärkesproducenten… för jag gissade att jag skulle få många nya i stället 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 