Övrigt

Firar med ostbricka

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
En liten ostbricka med betoning på liten.
En liten ostbricka med betoning på liten.

Ja, inte var det mycket till ostbricka det där inte, kanske ni tänker.
Men det behövs inte så mycket när man är ensam och jag försöker glädja mig över det lilla i livet.

Försökte komma på något jag kunde fira i dag. Utöver det där man bör vara glad över så där överlag; att man har tak över huvudet, mat för dagen, ett jobb att gå till, inga större naturkatastrofer i landet än en usel juni månad… osv.

Jag kan fira att regnet upphörde, men då solen inte alls kom fram så känns det lite krystat att ropa ”hurraa!”. Och så började det åter regna klockan tre och ska hålla på till tre i natt.

MEN. Sedan kom jag på något att vara glad för.
Att jag har så många underbara vänner, både här i hemstaden och ute i bloggosfären. Människor som orkar stötta mig varje dag! Som inte ger upp, vänder mig ryggen och säger att jag ska ta mig i kragen.
Att jag har ER tänker jag nu fira.

Andra avsnittet av Allsång på Skansen ska också firas senare i kväll. Med rostat bröd, ishavsröra och vin. Återkommer med bilder!

Barnen brukar skratta…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Kamelen.
Hmm… Kan det här vara gott?

… när dom ska säga att det är kamelballar dom vill ha.

Måste försöka roa mig med något här i kiosken.

Självförtroendet är fortfarande på minus femtio. Gråten lurar bakom hörnet. Jag som trodde vi kunde tala om allt i vårt äktenskap, och att de svårigheter som man inte kan undgå i ett långt förhållande reds ut med diskussioner och med respekt för varandra.

Men lurad blev jag.

Varje dag känns det som om knivar skar i mitt inre.

Önskar så att jag helt ärligt kunde skriva ett gladare inlägg snart.

 

Siffror

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.

Jag tycker om siffror och att jämföra dem med varandra. Speciellt då siffror formar sig till statistik. Däremot är jag inte speciellt prismedveten, brukar sällan kolla kilopriser.

I dag ser himlen en aning ljusare ut än i går. Väderprognoserna hotar inte med regn. Från och med i morgon borde vädret bli bättre och till lördag utlovas äntligen sommartemperaturer.

Bloggen har haft massor av besök.
Bloggen har haft massor av besök.

Temperaturerna har varit låga nästan hela juni månad men på min blogg har siffrorna skjutit i höjden.

I början av året hade jag mellan 100 och 300 besökare per dag och runt 3000-4000 läsare per månad.

Men den 18 juni började siffrorna skjuta i höjden. Det var då jag kände att det var dags att berätta om den stora förändringen i mitt liv. Om makens skilsmässoansökan som kom som en total chock för mig.

Sedan dess har jag haft allt mellan 600 och cirka 2000 besökare, per dag.

Redan i går, sex månader innan året är slut, har jag haft lika många besökare som under fjolåret, nästan 36 000. På tretton dagar, mellan 18:e juni och 30:e juni, hade jag cirka 14 000 besök.

Så som jag tidigare har sagt så vet jag inte vem det är som läser det jag skriver. Väldigt få ger sig till känna genom kommentarer, så gärna skulle jag se fler av dem.

Jag har haft den här bloggen sedan september 2009 och just nu skriver jag i terapeutiskt syfte. Tycker det är skönt att inte behöva dra storyn om den stora livsförändringen gång på gång då jag möter människor.

Jag hoppas tonen i bloggen så småningom blir ljusare, närmast nu då jag snart kan visa bilder från nya bostaden. Och jag försöker hålla min egen humor, och Adrians torra, kvar här – också under de dagar då allt bara känns nattsvart.

Den här soffan…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… har jag tänkt köpa till min nya bostad.
Det är en nästan likadan som Adrian har hemma hos sig. Han har i och för sig en lite dyrare variant, men i det stora hela är de ganska lika.
Hos mig ska minimalism råda, och genomtänkta färgskalor.
Jag kommer att få sortera hårt i den bostad där jag nu bor men det gör säkert bara gott.

soffaI morgon är en ny dag. Efter gråt kommer ett leende? Efter regn kommer uppehåll? Jag kanske orkar ta mig till bokhandeln. Jag kanske minns att jag ska äta något också efter frukosten.
Om inte förr så minns jag att jag ska äta då det blir Allsång, för då kommer en del av släkten till mig – det är en tradition som jag hoppas får leva länge än!

Änglarna gråter

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det har varit en tårdränkt dag.
Det har varit en tårdränkt dag.

Det var svärmor som sa det där om att änglarna gråter…
För det bara fortsätter regna från en jämngrå himmel.
Det är inte kul för någon. Inte för den som har en strandkiosk, inte för sommarrestaurangerna med sina mysiga uteserveringar, inte för jordbrukarna… ja, säg vem som gillar ihållande regn?

Jag har gråtit nästan hela dagen. Det blev ett känslosamt farväl med svägerskan, som varit och som är ett stort stöd i min sorg. Tråkigt att vi kan ses så sällan men tack och lov finns det internet och telefoner.
Och jag är inte ensam om att känna mig lurad.

Gråten helar har jag förstått. Men hur mycket ska jag gråta innan jag är hel? Hur många liter? Hur många timmar, hur många dagar, hur många veckor?

Mona vann Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.

Det var inte så väldigt många som deltog i utlottningen av nyckelringen, men Mona B-Ö som deltog via Facebook hade tur den här gången och jag gratulerar henne varmt.

I följande tävling lottar jag ut en av de böcker jag skrivit själv. Vinnaren får ett signerat exemplar av relationsromanen ”Skuggor av svek”.
Kolla tävlingsdirektiven på bloggens startsida och meddela ditt intresse senast 20 juli klockan 12!

På pärmens baksida står det så här:

Nyhetschefen på tidningen Helsingfors Dagblad, Adrian Debutsky, får en dag ett märkligt kort med posten till jobbet. Sedan kommer ett meddelande till. I det långa loppet kan han inte negligera budskapen.
Samtidigt händer allt på en gång i Adrians privatliv. Reportern Lucas Ericson, som är homosexuell, återvänder från vikariatet på Aftonbladet i Stockholm. Han har fortfarande känslor kvar för sin chef.
Detsamma gäller grafikern Esther Winther. Hon har inte glömt Adrian
Författaren Anna Kaplinska överraskar också Adrian, och hur ogärna han än vill det tvingas han en dag konfrontera sin far.
Människor i Adrians närhet bär på olika hemligheter. Hans nyfikenhet leder honom in på en väg där många frågetecken uppstår.

Min osexiga söndag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.

Har vaknat upp till en ny dag. Den andra halvan av dubbelsängen var… surprise surprise – helt tom! Mitt enda sällskap heter Adrian. Han är inte pjåkig alls, men han vill inte riktigt fastna på fotografier. Ni får bara tro mig när jag säger att han är väldigt stilig 🙂

Adrian är ju också orsaken till röran i hörnan ni ser på bilden. Här finns böckerna jag skrivit om honom och här finns en massa andra papper som hör förlaget till.

Att vara författare med eget förlag är egentligen inte sexigare än så här.
Men i dag ska den här hörnan städas. Adrian har länge varit av samma åsikt.

Han har åter tagit en allt större plats i mitt liv, för där blev ju ett tomrum då min man valde att flytta ut och ta en annan väg i livet än en väg tillsammans med mig.

Så då nya bostaden inreds har Adrian sitt finger med i spelet. Soffan som har funnits i hans stora sal på Bulevarden flyttar snart in hos mig.

Men en Hästens Adjustable har jag tyvärr inte just nu råd med…

Min dag i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla!
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla! Foto: Ingegerd Raaska.

Superfin dag hade vi i kiosken idag, äntligen sol! Vattnet var bara +15 grader så badgästerna lyste med sin frånvaro men många kom för att avnjuta kaffe och glass ändå.

Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.
Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.

Kvällen avrundades på bästa möjliga sätt på släktens sommarställe med sallad och grillat kött, korv, majskolvar och en massa annat gott.

Calle har grillat och Maria kollar läget.
Calle har grillat och Maria kollar läget.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Smaskiga efterrätter på hög :-)
Smaskiga efterrätter på hög 🙂

Det lilla barnet

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!