Alla mina små och stora vänner ska så småningom få lite mera mull i krukan. Hur jag ska lyckas tränga in något i den spretiga kaktusens kruka är dock ännu en öppen fråga. Å andra sidan vet jag inte om han vill ha någon ny mull. Han verkar stortrivas med sitt liv sådant som det är nu.

Räknade nyss antalet grönväxter här hemma. Har 34 stycken. Så det finns plats för fler. Blir nog längre fram på våren en sväng via lokala blomsteraffären, torget och kanske Ikea.
Våren är i antågande!

… ge lite ny mull åt blommorna i min djungel här hemma.
Jag ska inte plantera om, det gör jag nästan aldrig. Stora växter klarar sig med att få ny mull på ytan
i krukan.
Det här har jag planerat i tre månader minst. Bra att komma till skott senare än aldrig.
I morgon ska jag också utnyttja balkongen som frys. Vår riktiga frys sade upp kontraktet i somras. Nu har jag köpt för mycket bröd, det vill säga – jag glömde att jag är ensam i hushållet några dar.

Och det gäller ju att utynyttja naturens frys nu då den finns. På helgen är det för sent. Då kommer värmeböljan!

Tyckte det här var en av dagens nyheter. Hotell Viru i Tallinn har öppnat ett rum, eller en lägenhet,
i våning 23 om jag inte minns fel. Där visar man vilken utrustning KGB använde för att få reda på vad gästerna språkade om. Häftigt! Som i värsta Bondfilmen från 1960- och 1970-talet. Bandspelare med stora rullar, mikrofoner och all möjlig annan spionutrustning.
Verkligheten överträffar ofta dikten, sägs det.

… drömde jag mig bort till denna sköna strand.
… tänkte jag, i vissa länder behövs inga motorvärmare.

Då jag låg platt på snön, halvvägs under min stora Volvo, med sladden till motorvärmaren mellan mina stelfrusna fingrar undrade jag också vem som kläckt den geniala idén att placera kontakten just där.

Då jag låg platt på snön tänkte jag, varför blir jag kissnödig just nu?
Tur att inte ambulansen anlände med sirenerna på. Tänk om någon granne hade sett mig. Vad GÖR tanten? Har hon fått ett epileptiskt anfall?

Då jag hade fått fast sladden i bilen, mödosamt rest mig från marken och dessutom fattat hur jag skulle ställa in timern på stolpen, då hade jag glömt den fina sandstranden.

Då var jag bara stolt över att jag hade klarat allt det där själv.
Som en riktig man.

Det är underbart att åka buss. Vare sig det är frågan om bussen mellan Lovisa och Helsingfors eller bussen från Märlax till Valkom.

När jag åker buss får jag en massa idéer. Det här ska jag blogga om! Det här måste vi skriva om i tidningen!
Jag är alltså helt säker på att bussfärder främjar kreativiteten.
Ibland sitter man ju och tjuvlyssnar på folk. Serveras kanske till och med ett nyhetstips. Ibland får man stommen till ett kåseri.

I dag såg jag att många människor ännu har kvar ljusslingor i olika kulörer, till och med adventsstjärnor i fönstren. Min första tanke var nämen va faaen, hur är folk funtade? Men sedan besinnade jag mig och tänkte om. I detta kalla mörka vinterland måste människan få omge sig med ljus. Och det är inte jag som ska säga om kreationerna i andras hem är smaklösa eller inte.

Under den ungefär tio minuter långa färden hem hann tusen tankar korsa min hjärna. Länge leve lokaltrafiken var en av dem.
Att åka buss i lilla Lovisa är ungefär som att åka taxi. Jag skulle egentligen inte behöva trycka på stoppknappen. Föraren vet var jag ska kliva av. Nån gång har jag i tidig morgonstund, trött efter ett krogbesök inte behövt svara annat än Hem! då taxichauffören frågat vart jag ska.

Länge leve lilla lokala Lovisa!

Visst är världen konstig ibland. Speciellt då det är frågan om sport.
När Finland möter Sverige i innebandy på högsta nivå har vi världens bästa målvakt i Henri Toivoniemi. Då är det VI som vinner guld och Toivoniemi är BÄST. Bland de bästa
i världen är också Mikael Järvi.
Men så kommer killarna till Lovisa och spelar i SSV mot Lovisa Tor
i innebandyligan. Då ropar publiken plötsligt Imuriiii (dammsugare) eller Seulaaaaa (såll) åt Toivoniemi. Och Järvi blir utbuad då han ramlar omkull med den påföljd att Tor får utvisning. Laita kiviä taskuun (sätt stenar i fickan), Sido kengännauhat Järvi (knyt skosnörena)! Glåporden haglar.

Hur vill vi ha det egentligen?
😀

Äntligen äntligen tillbaka
i civilisationen på Åsen i Lovisa! Internet fungerar, bildöverföringen är snabb, tacka vet jag vår moderna teknik. Lovade lägga över en del bilder och här kommer de. Stora bilden, Clean Completed. Min favoritserie på parfymhyllan. Nu har jag alla fyra. Lyxiga Lidingö är en vy tagen från hytten på lördagsmorgonen. Rätta mig om jag har fel, men jag tror det är Lidingö och där finns ju en massa tjusiga villor. Lika kul att beundra dem varje gång man åker över till Sveariket.
Gåavstånd Gustavssvärd är tagen i morse, söndag 20 februari. Kallare och mera is har vi nog i Finland, sedan får svenskarna säga vad de vill
Bästa Borgå-bilden får mig att minnas min ungdom för trettio… nej, alltså för… hmmm… tre år sedan. Ja, för tre år sedan. Då brukade vi fråga ”Vad är det bästa med Borgå”. Svar: ” Bussen till Lovisa”. Hahahaaa!
Och sedan sist men inte minst, Sverige-shoppat. Bilden är suddig men det blev en tunika, svarta leggings, kexchoklad, två dagbokshäften och gratisprover med hudkrämer som Åhlens kastade efter mig.
Eftersom jag tvingades bära allt själv blev det ganska återhållsam shopping den här gången 😀

De hemska tankar på hämnd som formade sig i min hjärna i natt vid 3-5 tiden då festprissarna rumlade runt som värst – de tankarna försvann då jag drog gardinerna
i hytten åt sidan.
Den här vackra synen mötte mig och
i radion spelade ”Voiko ihanampi aamu enää alkaa” (fri översätting ”Kan morgonen börja på ett härligare sätt”). Och det här är faktiskt sant, så jag tror nog Gubben Gud hade sitt finger med
i spelet.
Han ville inte att jag skulle gå och banka på grannarnas dörrar och skrika ”STUGGRANSKNING!!!” som den värsta militären. För om dom där finnarna med sitt skrål hade hållit mig vaken skulle dom minsann inte få sova på morgonen dom heller…
All hämndlust försvann i ett nafs när jag såg den fagra morgonsolen.
Nu då det luktar kloak i hytten vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig. Som den sega finlandssvensk jag är härdar jag nog ut. Och solen lyser fortfarande så vacker över de vita isflaken.

Inte är det lätt att blogga från en båt mitt ute i issörjan. Försökte få in bilder på det jag shoppade i Täby Centrum (bilden) men förgäves. Återkommer  i morgon 🙂

Kontakten är det lite si och så med. Viking har ett par öppna anslutningar som heter Viking Public och Viking Business. Ibland får jag kontakt via dem, ibland inte. Borde kanske ha begärt lösenord i receptionen? Ska jag förstå det själv? Tar vi för givet att det finns wlan överallt?
Jag är beredd att betala för det men på Viking Line är marknadsföringen av detta ”nät” obefintlig.

Och då jag nu är i farten passar jag på att kritisera fartygets ”hyttradio” som hänger ihop med telefonen. Där finns fem kanaler, men ljud kommer endast från en. Musiken som spelades där är, ärligt sagt, hemsk. Mer ”underhållning” fick jag från grannhytterna där dunka-dunka av olika slag hördes ännu en god bit efter klockan 23.

Ja… och då VL i dag är i rubrikerna i Husis så kan jag inte låta bli att säga ”just det, satsa på trivsel, trygghet för dem som vill sova ostörda” och se gärna till att det finns platser där man sitta och prata vid ett glas vin utan att påtvingas vare sig karaoke eller trubadurer eller jippon/tävlingar i ”dansrestaurangen”… och så skulle det inte skada om personalen i cafeterian & trubadurpuben lärde sig le och veta vad smalltalk är… nähä… nu har jag visst gnällt klart.

Har anlänt till Stockholm och inledde förstås shoppingen redan på båten.
Skulle visa bilder här men förbindelse
”hastigheten” på båten tillåter inte sådana utsvävningar.

– – – uppdaterat inlägg – – –

På eftermiddagen gick det bättre, så här kommer bilden nu.

Jag sminkades till oigenkännlighet i taxfreeaffärens parfymavdelning.
Makens första reaktion måtte ha varit – vad är det där för en fin dam som blinkar på ögat åt mig…
Nej, jag är nog ingen shopaholic. Jag brukar köpa sånt jag behöver och ibland behöver jag mer – ibland mindre 🙂

Återkommer snart med några bilder till.
Kanske bäst att göra det medan båten står vid kajen i Stockholm.
Är lite problem med bildöverföringen fortfarande, men man kan ju inte få allt i livet. Till exempel vann jag inte på skraplotten jag köpte i tobaksaffären i Täby Centrum. Kanske för att jag redan vunnit högsta vinsten i livet – min man.

Allt det som syns på bilden har jag faktiskt inte köpt. Bara foundation och puder. Resten är gratisprover. Fiffigt av dem i affären att ge mig sådana. Nu vet jag ju att jag behöver rouge också.