Visst har jag vackra parker på bara hundra meters avstånd från mitt hem? Och restaurang Locale som en liten bakelse där i bakgrunden.
I dag har det varit ostadigt väder, men intressant såtillvida då solen lyste uppe vid kyrkan när jag hade mamma med på en åktur i bilen, och vi kunde se hur det regnade tre hundra meter bort, nere vid idrottshallen.
Nu målas det åter konst i olika former, även trasmattor och andra bilder, på våra trottoarer i centrum. Lokala företag brukar donera färg och annat som behövs, och frivilliga krafter målar sedan bilderna och rutorna.
Mysiga lilla Backgränd i gamla stan. Till höger utanför bilden börjar stigen som leder upp till åsentrapporna.
Sommar = med loppisar. Att gå på loppis eller att arrangera själv. Har redan i början av denna sommar hunnit gå på ett par loppisar och har för avsikt att arrangera minst en själv i sommar.
Tidningen Loppis ger mig inspiration. Vasen till vänster köpte jag igår. Kristall för sju euro tycker jag var ett fynd.
Jag känner mig förväntansfull inför sommaren. Bokade i dag VIP-biljetter till en konsert i Pyttis. Hoppas det finns platser kvar, har inte fått bekräftelse än. Jag vill se Juha Tapio live, jag har flera år velat göra det, men inte haft lust att åka till en stor arena i Helsingfors.
Jag kan flera av hans låtar utantill, och de har gett mig krafter, speciellt då allt kändes för jävligt 2014–2015 efter skilsmässan. Fortfarande i dag får jag massor av energi av hans låtar. Nu är de inte längre förknippade med nederlag och sorg. Istället inger de hopp, tid finns också för mig att hitta en ny kärlek ❤ , tid finns för värme och skratt.
Min bloggvän Jag skrev att det troligen är vanligare att ordet gravgård används i Finland. Det kommer från finska hautausmaa, hauta = grav, maa = land eller jord. I Sverige används oftare ordet kyrkogård. Jag använder både ock 🙂
Porten in till eller ut från gamla kyrkogården. Jag tycker det är så roingivande att besöka kyrkogårdar. I dag var jag den enda levande själen här, mötte eller såg inga andra. Tänkte att jag var omgiven av döda själar. Vem vet var de finns? Svävar de i luften omkring oss? Är de en del av allt i naturen? En fågel som kvittrar, en vind som smeker kinden?
Inte just här, men på denna kyrkogård, ligger min pappa, min mormor, morbröder, min farmor som jag aldrig fick träffa, min farfar, och mina farbröder som jag heller aldrig sett eftersom de dog unga. Jag kollar ofta deras födelseår och dödsår och reflekterar över hur ung min pappa var när han miste sina två bröder.
Fåglarna sjunger så vackert i alla träd som finns här på gamla kyrkogården, som ligger intill en lång ås. Jag vattnade blommorna som vi hade planterat. Det har ju inte varit jättevarmt men det har inte heller regnat den senaste veckan.
I förgrunden en minnessten där vem som helst kan sätta blommor eller ljus och minnas sådana som finns begravda på andra platser, men inte här.
I dag är det många som firar skolavslutningar, examina, studentfester. Att jag skriver om kyrkogården ska inte uppfattas som att jag är dystert lagd. Som sagt, det här är en fin plats och av praktiska orsaker kommer jag ofta hit på lördagar eller söndagar.
En månad sedan vi var på Nya Östis läsarresa, men bilder finns kvar i arkivet. Som den här av vattenbussen till exempel. Ett flytetyg som minsann väckte uppmärksamhet 😀 Man kan ju tro att den av misstag åkt ner i kanalen. Jag vet inte om det är en före detta buss som byggts om till vattenbuss, men så ser det ju ut.
Ett annat flytetyg som fastnade på bild var den här lilla farkosten som fraktade glatt skålande unga män.
Och så en förtöjd farkost. En restaurang-bar ser det ut som.
Det var första juni i går och då vändes åter ett blad i min kalender. Här är det fartfyllt värre för muminfamiljen vid stranden då en stor våg sveper iväg med hela kalaset 😱😂
Muminmamman ser ändå ut att njuta. Hon och jag äger likadana svarta kannor.
Vilka kläder skulle du kunna gå i en hel helg? – Jag har nästan alltid leggings och nåt slag av tunika, klänning eller rymlig och bekväm blus. Så det är det som gäller.
Förutom solkräm, hur skyddar du dig mot solen? – Jag har ganska ofta en solhatt, särskilt då jag sitter i direkt solgass en längre stund.
Vad bär du med dig varje dag? – Mobiltelefon, nycklar och plånbok.
Har du klocka på vänster eller höger arm? – Har ingen klocka, men då jag använder aktivitetsklockan som också visar datum och tid, så bär jag den på vänster arm.
Vilken typ av accessoar bär du oftast? – Ett armband, Frälsarkransen, varje dag. Ibland ett halssmycke som jag fått av gudsonen eller ringen Carpe Diem, designad av Efva Attling, som jag köpte till present åt mig själv ifjol då jag fyllde 60 år.
Här sitter jag på trappan till restaurang Kapellet och blickar ut över den fina parken och dammen. I väntan på att komma in i byggnaden, där vi hade redaktionsmöte i dag. Sjutton personer mötte upp och det är alltid lika trevligt att ses över en kopp kaffe eller te och en bit salt eller sött.
En av två kakvitriner i Kapellet. Sött eller salt, finns något för var och en. På mötet hade vi lite allmänt info om regler alla ska komma ihåg då de skriver sina artiklar. Dessutom hade vi kort introduktion i fotograferingens konst. Vad tänka på då vi fotar en människa eller en grupp, komposition, hur lätta upp situationen om den som ska fotograferas är nervös, osv.
På kvällen hade vi också tidningens styrelsemöte. Stämningen var god även där. Ute lyste solen och sommargrönskan är så härlig nu. Bara +11 grader och blåst men klär man sig rätt känns inget fel, just tack vare de yttre omständigheterna med blå himmel och sol.
På Nya Östis läsarresa gjorde vi ett kort stopp i Simrishamn, torsdagen den 4 maj, samma dag som vi besökte många andra mål på Österlen. Jag vet inte hur de som bor där definierar sin kust, men det blir såsom jag ser det en östkust i södra Sverige 🙂
Som ni ser på trädet var våren inte långt hunnen här den dagen. Filtarna på Café Vivaldis servering höll oss ändå varma och vi var även annars rätt klädda. För det som jag minns härifrån är hur snabbt vädret kan växla. Öppet hav ligger nära, solen kan värma, det är hur mysigt som helst. Men sedan rullar en tjock balk av dimma in. Det blir fuktigt och kyligt. Lika snabbt som dimman kom kunde den lätta och så var det fint igen.
Hade verkligen velat stanna här en lite längre stund än bara ett par timmar. Vi som valde att äta lunch hann inte med mycket annat. Men fin arkitektur fick vi se.
Härlig färg på huset, inte sant?
Jag fotade hejvilt och vet inte alltid vilka hus jag tagit bilder av längs promenaderna. Men jag tror att växterna är fina här på sommaren, och gatstenarna är fina. Inte direkt kullerstenar men inte vanlig asfalt heller.
Jag har många foton kvar från läsarresan och undrar hur jag ska portionera ut dem, eller ska jag skippa en del. Tröttar jag kanske ut mina läsare?
Läste i alla fall nyligen i veckotidningen Året Runt en artikel med rubriken ”Köpenhamn, en modern klassiker”. Ingressen lyder ”Den lille havfrue, Nyhavn och Christiania i all är, men nästa gång du besöker Köpenhamn kan du även utforska de nya områdena som växer upp, och deras fantastiska arkitektur”.
TV4-arkitekten Mark Isitt gav fem tips på vad som är värt att se i Köpenhamn och bland hans favoriter fanns Blox. ”En byggnad som har blivit kritiserad för att vara för stor, hård och allt annat än hygge. När du rör dig upp genom huset passerar du kontor, gym och en lekplats – en stad i miniatyr. Här finns bland annat Dansk Arkitektur Center, café, utställningar och en designshop”, skriver Året Runt.
Vi åkte bara förbi, eller under byggnaden och jag hann ta ett foto och uppfatta då guiden sa att detta är Blox.
Mera känd är kanske Christiansborg. Det kungliga slottet och representationsborgen.
Nyhavn från bussfönstret.
Utanför Christiansborg, nåt slags filmning på gång?
Kungaskeppet Dannebrogen låg ute på vattnet i närheten av Den lille havfrue den iskalla blåsiga dagen vi var där, fredagen den femte maj.
Cyklar, cyklar och åter cyklar i Köpenhamn.
Också en bild tagen från bussen under den guidade rundturen. Ravhuset.
Om jag förr hade pippi på krukor av olika slag, så har det nu gått över till pippi på glasvaror. Inte dricksglas men vaser och flaskor och allehanda andra sköna ting. De är tämligen lätta att ge bort någon gång i framtiden, om det blir så att de finns kvar då jag själv inte längre finns. Alltså att jag inte själv hunnit få dem i cirkulation.
Krukor gillar jag fortfarande, men jag ger bort ganska många då det finns andra som behöver och vill ha. Min färgskala börjar nu bli allt mer enhetlig här hemma.
Flaskan till vänster på bilden är ett loppisfynd. En bekant flyttar från större lägenhet till mindre, han har varit samlare många år, och jag gissade att jag skulle hitta någon vacker glaspryl hos honom. Där fanns MÅNGA fina saker av glas, men jag lyckades hålla mig till att köpa bara en.
Älskar liljekonvaljer och i dag var det en upplevelse i sig att plocka dem tillsammans med min syster i ett skogsparti när sportplanen. Mamma fick en bukett, själv tog jag en liten och min syster tog också en liten. Ljuvlig doft, men ack så kort blomningstid. Som med så mycket annat just nu. Kanske det är därför vi älskar konvaljer, syrener, hägg och många blommor, och längtar efter dem denna tid om året.
Igår kväll tog jag den här panoramabilden över vyn jag ser i mitt vardagsrum då jag sitter och skriver eller läser vid mitt stora bord.
I dag hann vi med besök på gravgården också. Planterade några blommor där. I inredningsaffären Lsoy Koti köpte jag badtofflor, granulat som löser upp proppar i avloppet, en större ytterkruka till monsteran som ses till vänster på bilden och en ställning till badrummet för olika rengöringsmedel.
Sol har vi haft mest hela dagen, men det är inte varmare än +14 just nu. Jag tycker att vädret är skönt 😍
Här får man en aning om hur mycket det blåste på Östersjön då vi hade svängt in på den smala landsvägen som förde oss till Sveriges sydligaste punkt, Smygehuk, på läsarresan i början av maj.
Vi närmar oss målet och möter en buss som är på väg mot Ystad.
Femton meter i sekunden blåste det och här är några av resans deltagare som vågade sig nära stranden för att fotografera.
Vimpeln står rakt ut vågorna piskar mot stranden.
Vid lugnare väder kunde man gå med rampen ner mot stranden och ut på plattformen vid staketet, men dit gick ingen från vårt gäng en dag som denna. Utan gummistövlar hade det inte varit så skönt, och någon som tog sig halvvägs sa att det var farligt halt. En varningsskylt för halka fanns också.
