En del av alla blommor och andra presenter som jubilaren fick. Hon skulle inte ha någon fest men rätt många överraskade henne ändå, och hon verkade inte ta illa upp för det 🙂
Uppvaktade en väninna i Borgå i dag. Fick steg då jag gick till blomsteraffären och fick en del steg i Borgå likaså.
Men, inte tillräckligt många.
Vid 17-tiden då vi kom till Borgå hade det börjat snöa. Blötsnö, yrsnö. Temperatur kring nollan, men hellre det än minus tio eller minus 20 🙂
Visar fler bilder från gamla stan i Borgå senare. Nu vill jag bara säga att hurdant busväder det än var med blåst och yrsnö så fuskas här inte. Jag behövde cirka 900 steg till för att komma upp till 2500. Klockan var 19.30, det är mörkt ute, tomt på gatorna sånär som på några enstaka personbilar och ett par bussar. En hundägare var ut och rastade jycken.
Och så då jag, som samlade steg. Till torget och tillbaka ❄💪
Tror att stan förbereder att ta bort julgranen, lamporna lyste inte mer. Men som ni ser. Bara jag och granen och en massa nysnö 🙂
Har späckad dag i dag, och den har dessutom präglats av många telefonsamtal. Jag har två telefoner av vilka den ena är på klockan 10–14, sedan kanske det lite lugnar ner sig. Det här är arbetets art, produktionen är som mest hektiskt tisdagar/onsdagar.
En vikarie ska dessutom lära sig vissa saker som har med tidningssidorna att göra, så hon får undervisning hos mig ett par timmar i dag.
Ska på en fest tidig kväll i dag, trevligt med lite avkoppling i vardagen.
Kanske återkommer med bilder från festen i kväll. Annars imorgon. Om det blev några bilder 😀
Första gången i dag på många veckor som jag kunde gå en rask, sen kvällspromenad! Hade Ice bugs eftersom det ligger isfläckar på många ställen, men på många fler stråk låg det MJUK SAND, … grus! En sådan härlig känsla! Att inte behöva kolla vartenda steg, var lägger jag ner fötterna. Inget regn, ingen hård blåst, plus tre grader.
Jag blev så i farten att jag återupptog ”kutandet i kyrktrapporna” ❤ Därför blev det också den här bilden.
Hälsosteg, 2600.
Annars har den här dagen åter handlat om jobb för tidningen. Intensivt är det, måndag, tisdag, onsdag.
Förra natten sov jag uruselt. Lade mig klockan 23. Somnade 03.30. Tankarna virvlade runt. Min hjärna går på högvarv ibland.
Jag skulle gärna se den undersökt. På riktigt.
Brukar sova bättre följande natt och har inte de här usla ”sovnätterna” med bara fyra-fem timmar oftare än en gång i månaden, lyckligtvis.
I går fick jag en del kommentarer om att jag är främlingsfientlig då jag blev rädd för mannen som sprang emot mig och kom nära mig och sa nåt typ ”manja, maania”… De som tycker jag är fientlig får så tycka och vara modigare själva. Jag tyckte mannens beteende var suspekt. Har du en fråga till en person störtar du inte över gatan och flyger på en henne eller honom. Det finns olika sätt att närma sig sina medmänniskor på ett lugnt sätt om du har frågor.
Och så kan jag inte i sammanhanget låta bli att hälla mer bränsle på elden.
Erdogan-dockan i Stockholm. Onödigt att provocera, säger jag. Nödvändigt, säger de som tycker att yttrandefriheten går först av allt.
Skända flaggan. Satirtävlingen av Norrskensflamman i Sverige. Onödigt, säger jag. Nödvändigt och viktigt, säger de som tycker att vi inte får vara ”medlöpare med Erdogan, Turkiet m.fl. ickedemokratiska aktörer”.
Huh-huh, säger jag. Inte är det lätt. Och vi ser så olika på saker och ting, och så blir det en massa bråk kring sånt.
Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om Fem ord.
Med fem ord, hur har din vecka varit?
– Huvudsakligen bra, ofta mycket jobb.
Med fem ord, vad gör du imorgon?
– Har sovmorgon och egen tid.
Med fem ord, vad var roligast i veckan?
– Första avsnittet: Marko och Irma.
Oj så jag skrattade då jag såg programmet Marko och Irma på Sveriges TV4 igår. ”En mus, flera möss, och så heter det väl mössor?” Och då Irma talar så härligt som många finnar gör. P blir B och B blir P och så är det mycket helvetti och perkele 😂 Jag bara älskar såväl mor som son ❤
Med fem ord, vad behöver du göra?
– Det vanliga, städa och sortera.
Med fem ord, vad önskar du just nu?
– Slut på kriget i Ukraina.
Det blir många kvällsbilder från Lovisa, jag hinner sällan ut innan mörkret fallit, men ut har jag kommit 104 dagar i sträck.
Runt 3000 steg blev det idag. Ont i ryggen de sista 300 metrarna, men jag har mina knep att klara även det. Får ju inte lika ont nu som då jag började gå i oktober.
Skulle vilja läsa mina vänners bloggar, kommentera mer hos er. Försöker åter få tid för det under fredag och lördag.
I dag har planeringen av Nya Östis nummer tre påbörjats, det jobbet kräver ofta ett par, tre timmar. Sedan hade jag ett Teams-möte med två kollegor. Framtidsplanering även där. Blir mindre stressigt så då vi vet var vi har varandra, vilka tider och vad vi gör, då vi alla jobbar på distans.
Ja, imorgon ska allt som vi bestämde på mötet i dag listas och jobb ska fördelas, mejl ska skrivas osv. Sedan lovade jag ta mamma till affären så att hon får välja i hyllorna själv.
Dagarna flyger iväg. Inte tycker jag att det ännu har blivit så mycket ljusare, men i februari brukar det märkas. Nu är det ibland plusgrader och regn, ibland ett par minusgrader och då kommer regnet i form av snö, surprise surprise! Snömodd, is, mycket halt här och där. Tacksam för att jag verkligen köpte ICE Bugs 💪🙏
Ikväll ”Marko och Irma” på Sveriges TV4. Familjen Lehtosalo, jag brukar gilla dem. Förhandsvisningarna har i alla fall lovat gott!
Mina dryga 3000 steg i dag inkluderade ett besök i lokala supermarketen. Då jag är på promenad har jag inget annat än mobiltelefonen med mig och tar bilder med den. Dessutom har jag en liten påse med pengar, den innehåller bara små summor. Jag bär alltså inte med mig någon plånbok med kreditkort, bankkort och sånt.
Skulle köpa en toaborste och påläggskorv och två flaskor alkoläsk, som det skulle kallas i Sverige (antar jag). Lonkero på 2,5 procent.
När jag handlar med bankkort kollar jag inte alls vad produkterna kostar. Jag köper det jag vill ha.
Men nu stod jag där i kassan och fumlade och sa till killen att ”du får ta bort en lonkero” om mina pengar inte räcker 🤣
Det gick upp för mig att till och med Pirkkas toaborste var så dyr som 5,90 euro! Men jag behövde den mer än alkoläsken.
Dock räckte mina 17-18 euro till allt det jag skulle ha. Pust så skönt.
Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.
Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.
Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?
Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.
Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.
Dagen har gått fort i arbetets tecken. Sedan putsa snö från bilen för den hade stått orörd två dygn nu då det inte varit svinkallt. Och mera snö kommer hela tiden, men såg på tv att de i norra Sverige hade 95 cm, så vi kanske ligger efter lite där och det ska bli plusgrader nu några dagar.
Men, jag är glad för att jag får jobba hemifrån och i det stora hela vara helt min egen chef.
Några resor vågar jag nu också se fram emot. En kort på fem mil, en medellång till Sverige och en lite längre, eventuellt i början av sommaren, men inte utanför Europa 🙂
Elisamatildas fem frågor denna första vecka på året, och andra som svarat på dem, hittas här.
Vilken är din närmsta nya plan för året?
– Har inga direkta nya planer, annat än att från dag till dag se till att jag inte jobbar för mycket. Att komma iväg till Stockholm i mars och kanske sedan på ytterligare en resa före midsommar skulle kännas stort i dessa tider.
Vad är något du vill göra under 2023?
– Lära mig inse att hur mycket jag än jobbar blir världen, eller allt med Nya Östis, inte klart. Således vill jag jobba humana tider, lära mig säga nej, delegera, prioritera så att jag kan också kan göra annat än bara jobba. Alltså – jag vill ha tid också för annat än jobb 🙂
Vilka tre ledord har du för 2023?
– Jag hade inga, men jag kan hitta på dem nu.
Tacksamhet, för det som jag har.
Nyfikenhet, på livet och sånt som är nytt.
Vänskap. Värna om och vårda relationer.
Har julen åkt ner än?
– Jo, den var kanske inte ens inne här. En tomte och en liten prydnadsgran har ställts undan.
Amaryllisarna blommar ännu, adventsstaken står kvar i köket.
Hur brukar januari kännas för dig?
– Ett nytt år börjar, det är lite spännande. Vi går långsamt mot ljusare och varmare tider.
Lite tungt ibland med mycket snöarbete, mörker och sträng kyla.
Men januari är en ok månad 🙂
Minus sju grader. Behövde inte skrapa rutorna i dag. Det var ljust ute ännu kl. 15.47 när bilden togs, men ganska fort efter det gick solen ner.
Bilen kördes varm, tog faktiskt ett varv ända till Valkom och tillbaka.
Många minnen väcktes längs vägen. Bland annat hur jag var hemma hos väninnan Jaana i Valkom och rattade in Radio Luxemburg för att lyssna på de senaste populära låtarna på 1970-talet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 