Ni som följer min blogg vet att jag revolterar och köper en adventskalender redan i oktober eftersom de kommer ut i affärerna då. Sedan öppnar jag luckorna 1–24 november. Nu har jultårtorna, som vi kallar dem i Finland, börjat säljas så då är det dags att äta den första.
Pusslet blev klart i tisdags. Jag har alltid sagt att ingen annan får komma och stöka till det då jag pusslar. Men nu hade jag en kompis hos mig, som brukar hjälpa med olika praktiska saker, och vi satte som teamwork de sista sextio bitarna.
Då det ofta blir fler bilder fotograferade än publicerade i mina ”Aktiv året om”-inlägg så lägger jag ut dem efteråt. Särskilt speciella är ju bilderna inte. Grådaskig november i en småstad. Men kanske min blogg efter tretton år utgör något slag av dokumentation av vardagslivet här ändå.Samma grådaskiga dag (igår den 9.11.2022), Alexandersgatan fotograferad åt andra hållet.
Måndag 7.11: 3355 steg. Varmt och härligt höstväder, +8 grader ännu klockan 17. Inget regn, ingen blåst då jag promenerade, men tidigare på dagen var det blötare och såtillvida tristare.
Att promenera ensam går helt bra. Jag går i mina tankar och så tar jag några foton, stannar ibland upp för att stretcha, för i dag fick jag ont i ryggen halvvägs. Första bilden är tagen vid finska skolan och Almska gården.
Inte stans vackraste vy. Bangatan som går under infartsbron.
Tisdag 8 november: 2700 steg i extremt rask takt, så fort jag bara klarade att gå, runt ett par kvarter och kyrktrapporna upp och ner fyra gånger 🙂
Det var varmt också sent på tisdagskvällen. Här ses en del av kyrkan och västra utfarten från eller infarten till centrum.Onsdag 9 november: 3387 steg visar mobiltelefonen. Kändes som att jag gick mer för sträckan var ganska lång. Staketet till vänster på bilden är ju sannerligen inte det vackraste i Lovisa, ser jag nu 🙄😂
Disigt, grått novemberväder men +9 grader varmt och inget regn. Hämtade en matig macka från Bistro Kronan och hade den i påse i handen hela promenaden. Tidningen borde snart vara klar, klockan är halv fem. Jag hann alltså ut innan det blev riktigt mörkt.
Fick lite ont i ryggen då jag kommit halvvägs och tvingades stretcha tre gånger.
Totalt 28 180 steg på nio dagar. Heja mig 💪! Fyrtio dagar i sträck av minst en promenad per dag 😎🏆🥇🍁
Raska promenaden, med intervallträning i kyrktrapporna, skedde igår runt kl. 22. Mina långa arbetsdagar gör att det ibland blir så här. Vissa medarbetare har tidningen som kvällsjobb, och igår skulle jag kvittera korrektur på brådskande material inför luciavalet.
Sedan blev det tidig väckning. Klockan 8.05 är tidigt för mig… bank-bank, knack-knack… renovering pågår i närliggande bostad.
Otrolig fart på också denna dag. Minutschema, även för att hinna hjälpa mamma mitt på dagen. Produktionen av Nya Östis går på högvarv och jag vet inte om jag hinner skriva nåt mer i dag, men promenad ska det bli ikväll som vanligt och dem samlar jag i ett inlägg som publiceras längre fram.
Vet sällan var tiden tar vägen. Först är den 8.30-9, sedan är den 13, dags att göra ärenden på stan. Sedan är den 14 då jag kommer hem och plötsligt 15.30 och nu börjar det bli mörkt.
Bestämde ändå att den här dagen ska bli bra. Jag ska inte tappa nervtrådar, i alla fall inte så att oskyldiga drabbas. Tio bollar i luften är vardagsmat då tidningen produceras måndag, tisdag, onsdag. Allt sker ju på distans. Kommunikation via Messenger, whatsapp och mejl. Pling pling.
Inga ärenden är onödiga. Skulle vi sitta i ett redaktionslandskap skulle alla dessa ärenden ändå komma till mitt bord, på ett eller annat sätt. Knack på dörren, klapp på axeln – ”ursäkta att jag stör, men jag måste få fråga”… 😀 Så är det och så har det alltid varit, och det går att göra tidning också fastän vi som leder jobbet sitter i olika städer.
Mot slutet av veckan hoppas jag alltid på lite lugnare takt.
Nattfunktionen gör att bilder av rörliga ting blir lite roliga då kameran behöver 4-6 sekunder på sig att ta fotot. Det här är vårt apotek och hit gick jag på kvällspromenaden. Och ja, ni ser rätt, en ukrainsk flagga på taket. Jag har inte fått klart för mig vem som hissat den där, den har funnits sedan i somras, eller kanske den fanns redan i våras.
Nu bor det rätt många ukrainare i vår stad, flera hundra har faktiskt fått bostäder här och i Strömfors bruk.
Annars inte mycket att rapportera från i dag. Full fräs från morgon till kväll vid datorn med jobb för tidningen. Vårdcentralen som snabbast mitt på dagen, papa-provtagningen är ju inte särskilt angenäm, men som tidigare sagt – fint att få kallelse och att provtagningen inte kostar något.
Det blir tidigt mörkt men dagarna flyger ju iväg i arbetets tecken. Så snart är det jul och sedan påsk och sommar 😂 Tja, lucia kommer före det och bland annat sånt som har med luciavalet och vår tidning att göra sysslade jag med hela förmiddagen.
Inte många pusselbitar kvar att peta in. Kanske hundra? Det är en grå novemberdag med duggregn. Jag har varit på papa-prov på vårdcentralen. Inte direkt nåt att säga GLAD måndag för 😱😂 men visst är jag glad för att kallelse till gratis screening kommer vart femte år.
Fredag 4 november: Efter en aktiv dag med 3376 steg är det bra att tanka lite kalorier. Glass och chokladkaka som delades med en god vän ❤
Lördag 5 november: 3122 steg till och från idrottshallen. Det var bara +2 grader, kall vind och mulet men tack och lov varken snö eller regn 🙂 Och Tor vann sin match med siffrorna 5–2, så det var med lätta steg jag gick motlutet hemåt. Bilden här ovanför, på väg TILL hallen. Bilden under texten, Tranbrunnsparken, och då var det redan mörkt när klockan var cirka 17, på väg HEM från hallen.
Söndag 6 november: 2600 steg i rask takt på kvällen. Härligt, + 8 grader, ingen blåst, inget regn just då. Tre dagars saldo 9098 steg. Jag är nöjd! Har promenerat alla dagar sedan den första oktober, totalt 37 dagar nu. Mycket mer än jag gjorde innan jag började med Hälsostegen 💪
Några bildbevis behövs ju. Försökte fånga fullmånen. Med kamerans nattinställning, som kräver att jag är stadig på handen 4-6 sekunder, blir det lite vad det blir. Molnslöjorna drog fram rätt fort över himlen och månen syns sisådär. Annat som lyser gult ovanför takhusen är lampor…Nöjd med veckan. Nöjd med mig själv. Nöjd med promenaderna. Jobbade med allt möjligt i dag som vanligt. Skrev ledaren, sorterade mejl, lade ut en artikel på webben, ett upprop i Facebookgruppen, gav direktiv för extern layout och gjorde förberedelser av olika slag för kommande tidningar. Det är en livsstil.
Det är Svenska dagen i dag, så jag borde kanske ha skyltat något kring den 🙂 Men i går var det Alla helgons dag, så ett sommarminne från kyrkogården passar också med en lagom läskig skylt. Läskig i den bemärkelse att den borde rengöras och så tycker jag att sådana där förstärkande ord som ”strängt förbjudet” är lite onödiga – ”ankarasti kielletty” på finska. Med utropstecken och allt. Räcker det inte med ”är förbjudet” och sedan en punkt 🤣
Det är bloggvännen BP som håller i trådarna för den roliga utmaningen Skyltsöndag.
En bild från november 2019, tagen på restaurang Kapellets terrass. Hittade i mitt arkiv av oanvända bilder och den har inget med räknetal att göra, men nåt slags illustration behöver jag till Elisamatildas Fem en fredag.
Jo, det är lördag i dag, men jag glömde bort fredagsutmaningen igår. Bra att det går att vara med i den även under lördag och söndag. Har haft alldeles för mycket i kalendern och inte hunnit med allt, inte kommit ihåg allt 😦
Vad är fem saker du gjort den här veckan? – Jobbat med tidningen Nya Östis, promenerat varje dag, skjutsat mamma till pensionärsmöte, planerat lucia-arrangemang, ätit ute med en väninna.
Vilka fyra känslor har du haft i veckan? – Stress för att jobb hopat sig. Tacksamhet för att jag har ett jobb jag ändå trivs med. Glädje för överraskning med blombukett. Tillfredsställelse för att jag nått mina stegmål, och även ofta överträffat dem, varje dag.
Vad har du sett tre av i veckan? – Svår fråga. Sex luciaröstningslådor, elva mackor inför mötet, tusen pusselbitar… men tre? Ok! Har tre tejprullar i en box på datorbordet!
Vilka två saker har du i veckan blivit glad av? – Finns fler än två, men plockar ut blombuketten och omtänksamma ord av viktiga personer i mitt liv.
Vilket betyg får veckan, på en skala 1-5? – Om ett är urdåligt och fem = toppenvecka, så får det bli en fyra hittills.
Den här dagen har jag nästan haft minutschema. Det är ok ibland, och i schemat måste det finnas marginal för överraskningar. Som att en råkar ställa sig i fel kö i en affär, där alla som står framför dig har krångliga ärenden som kräver tid att utföra 🙂
Då vi förlängde ansökningstiden för luciakandidaterna i årets val innebar det att sånt som jag hade planerat för länge sedan för just den här veckan krockade med lucia-arrangemanget. Men, sånt händer och då får jag bara se till att allt som finns på to-do-listan har strikt struktur.
Röstningslådorna hämtades från ett ställe och fördes till ett annat. Planering av affischer, röstsedlar, annonser, presentationstexter… check! Fotografering, kandidatträff, check!
Nya magneter till planeringstavlan i layoutlokalen, nya sidor med idéer för snygg layout på plats.
Jobbet är krävande men för det mesta roligt. Är det inte det ska man inte hålla på. Det känns sedan extra bra att få spontan uppskattning ibland, som igår inför ett möte, en blomsterbukett! Tack ❤
Imorgon ska jag vila. Eller i alla fall ha telefonerna avstängda och jobbmejlen likaså. No check för dem!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 