Pusselläget onsdagen den 29 september och på TV går Bonde söker Fru, ett favoritprogram som jag också kallar Bonde söker FRÖ 😂 för visst kan kärleken vara ett frö som låter sig gro och sedan kanske det till och med blir en bebis för några deltagare?
Instundande vecka blir annorlunda i jobbet för mig då jag är huvudansvarig för layouten av tidningen som ska ut den sjunde oktober. Känns nervöst, har inte layat en hel tidning på två år på grund av pandemin. Hemma har jag varje vecka layat något smått då och då, så hantverket med layoutprogrammet InDesign sitter som det ska.
Det är bara det att hantverket utgör endast en bråkdel av det PUSSEL som även tidningen utgör. På alla sidor finns det artiklar, notiser, vinjetter, bilder och olika grafiska element som ska sitta rätt.
Solrosorna i Pias trädgård var ju megastora, de längsta blev fyra meter höga. Kreativ som jag är såg jag direkt att roten till en solros kunde användas som en peruk. Den skulle passa mycket bra för ett internet-troll 🤣
Då stammen hade klippts med en extra stark trädgårdssax i bitar fick jag följande idé. Stafettpinnar för ett idrottslag!
En septembereftermiddag går mot kväll måndagen den 27 september på Main Street i Lovisa. Observera solrosen till vänster. Uppskattningsvis fyra meter hög!
Men annars, Trees on Tuesdays. En utmaning som en bloggvän började med, Photo by Susan. Jag vill att utmaningen ska leva vidare, fastän hon inte bloggat på länge.
Nästa månad är det oktober då vi gör Glad måndag-inlägg. Tiden rusar och vi med den, tydligen.
Måndag är ofta en ganska stressig dag för mig på jobbet. Eller vill jag använda ett annat ord, kan jag kalla dagen intensiv. Två telefoner ringer, mejl och Messenger plingar. Jag tolkar det som att Nya Östis behövs ❤
Sedan är det upp till mig att delegera och prioritera och skala bort vissa saker. Och framför allt, att hålla en paus. I dag satt jag en stund i Pias trädgård och där hade Bella löv i skägget 😂
På kvällarna kopplar jag också av med pussel. Jag har kommit lite längre än det som bilden visar men den här får duga ändå. Glad måndagskväll till er alla!
Oj då, sista söndagen i september! Den får vi fira med en lite annorlunda skyltsöndag, som jag tror att utmaningens förvaltare BP med bloggen Konst eller Konstigt tycker är helt ok.
Inte lätt att välja bland alla fina höstblommor. Jag köpte ingen nu, får ta och återvända en annan dag. Jag gillar de gröna och gulgröna mer än de traditionellt lila. Men de som skymtar i bakgrunden, de som går i orange, neongrönt och blått är jag inte lika förtjust i.
Ja, alltså skyltsöndag. Ni ser en massa små skyltar med prislappar mellan blommorna och på hyllorna 🤭 Och så skyltas där med Tokmannis öppethållningstider också.
Den skarpsynte ser en svart väska stå på en kökspall, eller kallas det trappstegspall? Jag hittade äntligen en snygg i stål och svart, så den jag har hemma nu i trä går till Goodwill och därifrån till återanvändning.
Då jag plockade stegen till mig trodde väninnan jag handlade med att jag hade knyckt en av personalens pallar. ”Den där är väl inte till salu”, sa hon och då blev jag själv lite osäker. Det fanns inga prislappar intill stegarna men där fanns många radade på varandra, så jag utgick från att de inte tillhörde personalen. Efter en stund hittade jag en försäljare och hon kunde med hjälp av ett smart instrument såväl avläsa priset på pallen, som fanns på en liten lapp under ett av trappstegen. Jepp, den var till salu!
Nya Östis strategidag var mycket givande. Även om jag efter flera timmar långa möten ofta känner mig som en urblåst ballong behövs möten av det här slaget absolut. Framtidsfrågor diskuteras. Idéer kläcks. Alla måste inte förverkligas direkt, mycket tål funderas över en tid, saker behöver få smälta in i hjärnan.
På en strategidag diskuteras ofta framtida utmaningar eller sådant som kan upplevas som hot. Ofta riktas blickarna fem, tio eller rentav tjugo år fram i tiden. Ingen kan förutspå vad som kommer att hända. Överlever papperstidningen? Är det ett måste att även skapa en digital tidning och har en understödsförening resurser att göra det?
Jag tror att så länge en tidning har ett intressant och mycket lokalt innehåll att erbjuda läsarna, så länge har vi också prenumeranter. De vill läsa om det som hänt i lilla Lovisa med omnejd och även på förhand få veta vad som ska hända i regionen.
I går kväll fick jag ramen till pusslet klart. I dag ska jag fortsätta pussla.
Lite så där vildvuxet men fint ändå. En blomsterplantering i mitten av september på en gård i Lovisa centrum.
Jag sitter på tidningens strategidag nästan hela dagen i dag. Många intressanta ärenden på agendan. Har varit tidskrävande med planering för många medarbetare, men i slutändan hoppas jag att det här ger bra vägkost för framtiden för Nya Östis. Då en understödsförening ger ut en tidning går det inte så där bara av farten och med vänster hand. Massor av jobb, ofta för stora allmänheten helt osynligt sådant, ligger bakom.
Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.
Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.
Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.
Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.
Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.
Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.
Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰
… är så här vackert. Efter att jag lämnat skräppåsen här gick jag till bokföringsbyrån på andra sidan gatan i Nya Östis ärenden.
Sedan var tanken att jag skulle fotografera när jag bar in ved till min mamma, men det glömde jag. Därförinnan postade jag tre brev, ett av dem går till bloggvännen BP i Sverige, för att hon gissade nästan rätt i tävlingen om ekplantans höjd 🙂
Slutspurten med morgondagens tidning håller på just nu och en bit in på kvällen. I kväll sitter jag också på ett möte. Så här går dagarna.
Fick en fråga av en bekant häromdan, om jag ännu inte hittat nån karl, gubbe, man eller vad han kunde kallas. Svaret är nix, vet inte var sådana kan hittas 🤣 Mest sitter jag hemma vid datorn och jobbar för att få ut 52 tidningar i året, så jag hinner inte gå ut och leta efter nån gubbe. Och inte har nån gubbe kommit hit och ropat ”oj, det är HÄR som du gudomliga varelse finns”!
Är jag realist tror jag inte att det finns gubbar som uppskattar min livsstil. Jag jobbar mycket och hinner inte passa upp någon, tillreder sällan mat, går hellre ut och äter.
Men om någon tycker om en gumma som kan skriva, både artiklar och romaner, och som vet det mesta om tidningsproduktion, då finns det en sådan gumma ledig. En gumma som gillar att pussla och läsa, att gå ut och äta, som inte säger nej tack till gott vin, som kan ta en cykeltur ibland, som gärna kör runt i nejden i en Saab och besöker loppisar eller små intressanta affärer och marknader…
Här finns en gumma att hålla i handen, att kramas med, att gråta och skratta tillsammans med. En gumma som vill prata om allt mellan himmel och jord.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 