Taket över våra avfallskärl

… är så här vackert.
Efter att jag lämnat skräppåsen här gick jag till bokföringsbyrån på andra sidan gatan i Nya Östis ärenden.

Sedan var tanken att jag skulle fotografera när jag bar in ved till min mamma, men det glömde jag. Därförinnan postade jag tre brev, ett av dem går till bloggvännen BP i Sverige, för att hon gissade nästan rätt i tävlingen om ekplantans höjd 🙂

Slutspurten med morgondagens tidning håller på just nu och en bit in på kvällen. I kväll sitter jag också på ett möte. Så här går dagarna.

Fick en fråga av en bekant häromdan, om jag ännu inte hittat nån karl, gubbe, man eller vad han kunde kallas. Svaret är nix, vet inte var sådana kan hittas 🤣 Mest sitter jag hemma vid datorn och jobbar för att få ut 52 tidningar i året, så jag hinner inte gå ut och leta efter nån gubbe. Och inte har nån gubbe kommit hit och ropat ”oj, det är HÄR som du gudomliga varelse finns”!

Är jag realist tror jag inte att det finns gubbar som uppskattar min livsstil. Jag jobbar mycket och hinner inte passa upp någon, tillreder sällan mat, går hellre ut och äter.

Men om någon tycker om en gumma som kan skriva, både artiklar och romaner, och som vet det mesta om tidningsproduktion, då finns det en sådan gumma ledig. En gumma som gillar att pussla och läsa, att gå ut och äta, som inte säger nej tack till gott vin, som kan ta en cykeltur ibland, som gärna kör runt i nejden i en Saab och besöker loppisar eller små intressanta affärer och marknader…

Här finns en gumma att hålla i handen, att kramas med, att gråta och skratta tillsammans med. En gumma som vill prata om allt mellan himmel och jord.

17 reaktioner på ”Taket över våra avfallskärl

      1. Man vet ju aldrig. Vissa träffas över disken på Ica, andra genom bloggen. Det har jag varit med om Under Aftonbladets bloggtid. Två som bloggade fattade tycker för varandra och blev ett par. .

      2. Jag har haft vissa förhoppningar angående bloggen, men då jag har flest läsare i Sverige, blir avståndet lite problematiskt.
        Tror att män läser min blogg även i Finland, men nästan enbart svenska män kommenterar.
        Och personen jag eventuellt någon gång börjar umgås mera med måste godkänna min blogg och jag sätter lite tid på den varje dag.
        Det sista jag vill är att nån skäms över mig och det jag skriver 🤣

      3. Du är ändå ganska privat tycker jag. Din blogg är definitivt ingen öppen bok.
        Intressant att du har svenska manliga kommentatorer men inte finska. Jag har ingendera. Ju – en från Tyskland.

      4. Inte så många män som skriver och kommenterar, men en del bloggvänner från Sverige har jag, fler kvinnor förstås men också några trevliga män. Tror att det är mycket vanligare att svenska killar/män bloggar – har inte hittat så många i Finland som gör det.

  1. Ett sådant fint tak över våra avfallscontainrar kan jag inte skryta med. Sedan ska det bli såååååå spännande att få min ”belöning” för min gissning. Tusen tack på förhand:-)

  2. Trevliga herrar är säkert svåra att hitta och inte ska du ”gå ut och leta” efter någon, som du skriver. Men försök ändå vara lite med i svängen, annars träffar du ju ingen alls. När det en gång våras igen och coronan förhoppningsvis är över, så tycker jag du ska gå med i någon hobby eller förening där det finns karlar också. Ingen bokcirkel, hur trevligt det än är, för där finns bara tanter (jag vet!). Grundkurs i golf? Skärgårdsskepparkurs? Någon cykelklubb – det betyder inte att man måste cykla massor, bara att man får cykla i sällskap på trevliga utfärder.
    Du skriver att du bara jobbar och inte har tid för något annat. Inte bra, nej. Visst måste man ha tid för den där herremannen också, om man nu lyckas hitta honom. Tja, om han är tillräckligt trevlig så ordnar det sig nog av sig självt!
    Till sist: jag känner en dam som vid fyllda 53 träffade sin ”gubbe” på en golfkurs. Dessutom började hon gilla golf också!
    Kanske en dag …

    1. Tack för ditt engagemang 🙂
      Ja, inte har jag helt gett upp. Just nu känns mitt jobb både viktigt och för det mesta trevligt. Nya Östis behövs, tror jag.
      Men klart att livet ska vara också annat än jobb, och snubblar jag över nån som tycker om mig sådan som jag är, då löser sig saker av sig självt 🙂
      Men någon matmor blir jag inte 🤣
      Har spelat golf, men har inte råd att göra det annat än som gästspelare. Har seglat, så kanske det där med havet kunde vara nåt? Å andra sidan är jag inte speciellt vigulant numera för att agera hoppilandkalle.
      Men som sagt. Har inte gett upp.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.