Ibland får jag höra att pelargoner är ”sådana där mormor-blommor”. Egentligen är det ju en vacker beskrivelse fastän alla kanske inte menar det så.
Jag vill bli en pelargontant! De två som finns till höger på bilden har jag fått att övervintra och blomma på nytt. Nu har jag två till på balkongen. Så jag vill ha alla fem i köket till hösten och vintern.
De tappar sedan sina blad, gulnar, kan se trista ut. Men jag vattnar dem sparsamt och tuktar dem och sedan ger de mig åter glädje följande sommar och vår ❤
Jag väntar ännu på en tredje blomning här. Ni ser ju en knopp på växten till vänster 🙂
Det är något speciellt med pelargoner. Jag älskar dem ❤
När jag nu en tid har tillgång till bil kan jag göra små utflykter. En dag åkte vi med Pia och hundarna på en tur så att de fick bada, i första hand vid Sågudden i Lovisa.
Den här bilden är tagen i Valkom där det finns många bryggor för båtar i olika storlekar. Även här fanns en liten strandremsa där hundarna kunde gå ner och i vattnet.
I dag har det varit en sval dag med temperaturer mellan +15 och +17. Det känns ganska bra. Idealet är lätt blåst, +22 och sol. Men en molnig dag som den här är helt okay. De där veckorna med värmebölja och ständigt över +30 och inget regn tärde på mina krafter.
Det får bli två arkivbilder nu. Mest har jag suttit och jobbat med tidningen vid datorn här hemma i dag.
Vackra strån vid stranden på Sågudden, ett rekreationsområde i Lovisa.Rosenparkens rastplats som vi besöker ibland. Här kan man sitta och äta och dricka något då här finns bänkar och stenar. Vill det sig väl blåser det från söder och då är det riktigt skönt.
Bild tagen för nästan exakt ett år sedan vid en sommarstuga jag haft förmånen att kunna besöka då och då.Och ett träd i trädgården där kollegan Pia bor. Gården delas med många andra. Trädet var angripet av larver tidigare i år. Nu hoppas vi att det överlevde och att larverna inte återkommer. De var där och åt alla blad 2020 och även i år. Stadens parkarbetare är informerade.
… jag officiellt blev chefredaktör för Nya Östis. Tiden har gått väldigt fort! På många sätt har det varit märkliga år, men också givande, roliga, krävande år, fulla av allehanda utmaningar som fått mig att växa i min uppgift.
Nya Östis är en tidning som görs enligt ett helt unikt koncept. Vi kan inte, och ska inte heller om man frågar mig, tävla med andra medier. De kör sina race, vi kör vårt. Och i det racet gör vi något unikt, helt på vårt eget sätt.
Numera känns det allt viktigare att vi undviker stress och press. Vi gör vårt bästa med de resurser vi har för tillfället, och det räcker så långt det räcker. Tillsvidare går det bra för tidningen ❤
Jobbet är för det mesta roligt. Till exempel då som det bjuder på nya upplevelser, såsom kartingen inomhus. Det här reportaget ingick i NÖ den 29 juli.
Men såsom jag skrev här i början – det har varit två ganska märkliga år. Jag började som chef den första augusti 2019. Den hösten valde vi tidningens lucia till december 2019. Efter det har vi inte ordnat luciaval. Vi har inte heller firat någon födelsedagsfest för Nya Östis som fyllde fem år våren 2020 och sex år våren 2021. Allt på grund av pandemin.
Då jag blev intervjuad på läsarfesten i juni 2019, för att jag skulle tillträda som chef i augusti, kunde jag inte ana att det inte skulle bli några läsarfester somrarna 2020 och 2021. Jag har med andra ord inte haft särskilt stora chanser att umgås med läsarkretsen under roliga tillställningar.
En annan utmaning var den flera veckor långa poststrejken under hösten/vintern 2019. Sedan kom coronapandemin i mars 2020.
Sedan mars 2019 har vi haft bara några få redaktionsmöten, så att vi träffats öga mot öga. Digitala möten blev sedan en del av vardagen och är troligen även framtidens melodi, åtminstone hösten 2021 eftersom pandemin inte verkar ge med sig. Men digitala möten sparar både tid och miljö, då många av medarbetarna bort ganska långt borta från Lovisa centrum där vi har vår mötesplats.
Det här var några av mina tankar på två-årsdagen. Hoppas vi kan fira läsarfest sommaren 2022!
Här firade jag utnämningen med några vänner på Kapellet i augusti 2019. Foto: Minerva Martinoff
Så fort går tiden. Redan augusti! Och åter skyltsöndag med bloggvännen BP!
Testade inomhuskarting i Strömfors med Nya Östis. Artikeln ingick i tidningen den 29 juli. Kollegan Pia körde, jag fotograferade och skrev.
Dagens visdomsord Horisonten når vi aldrig, den reser alltid framför oss. (citat ur boken Bara vara en trasa i Guds skimrande väv, av Katarina Gäddnäs)
Här i vår gamla, fina busstation i Lovisa har vaccineringen mot covid-19 hållit på under några månader. Jag passade förstås på att ta en bild så att man inte känner igen andra som satt i väntrummet. Här sitter vi EFTER att vi fått vaccinet, då vi ska vänta en kvart på att inga akuta biverkningar uppstår.
Jag hade tid 14.35 och kom in redan 14.30. Välkomnades av två trevliga vårdare, gav mitt id-kort som skannades och satte mig ner på en stol. Fick kort information om att detta är min andra dos av Moderna-vaccinet och en fråga om hur jag mådde efter första vaccinet.
Sved till lite då nålen gick in men hela proceduren gick smidigt och fort. Får jag feber eller andra lindriga känningar efter vaccineringen ska jag bara vila och ta värkmedicin.
Det här var väntrum också förr då vi hade busstation med biljettförsäljning här.
I dag är vänstra överarmen öm, men tillsvidare är det enda symptomet efter vaccineringen. Hoppas läget förblir lugnt. Jag var trött igår kväll vid 21-tiden och lade mig vid halv tio och sov sedan elva timmar, förhållandevis gott.
Hos Elisamatilda har temat denna fredag med olika slags temperaturer att göra 🙂
En varm sommardag i kollegan och vännen Pias trädgård. Små smultron som växer i växthuset. Vem som planterat minns ingen på gården, men där kommer de upp år efter år har jag förstått.
Vad får dig ofta att koka? – Orättvisor. Falska människor. Förtal. När barn och djur far illa. Misshandel, tortyr och andra hemskheter som sker i världen. Ja, jag kunde nämna mycket annat, men det här får räcka för i dag.
Vad fick dig nyligen att frysa? – Svarar som Elisamatilda själv, det är knappt så man minns hur det var att frysa. Har inte frusit fastän temperaturen nu ibland gått ner till +16 då jag varit ute. Men i vinter lär jag frysa igen 🙂
När senast gick något upp i rök? – Bokstavligen har det lyckligtvis inte hänt att något gott upp i rök. Men tidigare i somras försvann min cykelnyckel helt oförklarligt. Blev att skaffa nytt lås och nya nycklar.
Vad fick dig nyligen att smälta? – Bilder av hundvalpar eller andra söta djur får mig att smälta. Annars har jag ibland känt att jag nästan på riktigt smälter bort då det är värmebölja.
Vad får dig att rysa? – Kan rysa av välbehag av mycket, till exempel en vacker sång. Men kan också få rysningar av obehag ibland.
Det blir mycket blommor nu så här sommartid. Få se hur jag lyckas med blomstren på vintern 😀
Bloggaren Photo by Susan började med den här utmaningen en gång, men hon har inte bloggat på ett år. Jag ville ändå fortsätta med både den här utmaningen och med Trees on Tuesdays.
Praktfull plantering på Skeppsbro-området i Lovisa. Någon har skött dem väl, så att de klarat hettan ❤
I dag ska jag få mitt andra vaccin. Känns bra! Men jag är också orolig för diverse biverkningar, som egenföretagare känns det inte kul att veta att jag kan bli däckad för några dagar med feber och allmän trötthet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 