Jag har nu flera kalendrar, så jag visar säkert då och då bilder från dem.
Den här, med tänkvärda citat, fick jag av min syster. Den passar bra som inledning för Skyltsöndag, årets första inlägg i den roliga utmaningen.
Allt du kan föreställa dig är sant, allt du kan fantisera om är verklighet… ja, man får tolka orden hur man vill.
Flera skyltare finns hos bloggaren BP som har bloggen Konst eller Konstigt.
Sitter här i väntan på matchen i Juniorhockey-VM mellan Sverige och Finland. Jag hejar förstås i första hand och alltid med hjärtat på Finland som är mitt hemland.
Men jag har heller inget emot Sverige sedan 1998 då jag bodde där. Har många vänner och dessutom så kallade ex-släktingar i Sverige, så även det landet står mitt hjärta nära ❤
Om Finland inte avancerar i JVM hör jag till de finländare som hejar på Sverige efter det. Jag hör inte till de finnar som önskar att Sverige ska trilla ut 🙂
Mina små ljus på balkongen. Alla är små värmeljus, även de som ser ut att vara två stora blockljus är slutanvända och inne i dem brinner små ljus.
Men snön vräker inte ner, så vi har fått helt lagom, om någon frågar mig.
Och jag hör ju inte till dem som behöver skotta snö 😀
Det blev genast ljusare ute och visst är det vackert med vit snö!
Här hemma känns det skönt när jag har börjat få saker tillbaka på sina platser. Ett tag var allt så rörigt, för att jag efter jobbet inte orkade göra så mycket, det vill säga städa och plocka undan. Ibland hann jag bara med det mest nödvändiga, sådant som tvätta kläder och hänga dem på tork, fylla och tömma diskmaskinen osv.
Parispusslet fick ny ägare i dag och det stora bordet har nu en härligt stor och tom yta. Levande ljus brinner lite här och där.
Jag har flera väninnor som lever singelliv. Med en del av dem går jag ut och äter, någon annan tillreder mat och jag kan få ett par bitar paj eller som i detta fall en färdigt stekt köttfärsbiff. Så i dag fick jag en god hamburgare.
Jag tycker vi borde ha mera sådan här delningsekonomi. Jag betalar gärna för ingredienser om någon annan som är bra på matlagning tillreder maten. Är man två eller flera singlar blir det inget matsvinn heller, för vem orkar äta samma mat tre, fyra dagar i sträck – om man inte fryser in nåt vill säga.
Hos Elisamatilda svarar vi i dag på frågor om året som gick och om det nya året!
Vad var det bästa med det här året?
– Om vi talar om 2020 så är jag glad för att jag hölls frisk, coronan till trots och att tidningen Nya Östis fortsatte komma ut och fick många nya prenumeranter. Också det att vi lärt oss mycket av coronan, vad vi har att vara tacksamma för, att distansjobb funkar osv. Jag har känt att året varit lugnt på ett bra sätt, fastän det även präglades av corona-oro.
Vad ser du fram emot med ett nytt år?
– Ett nytt år är alltid som många oskrivna blad, det finns mycket att känna förväntan inför. Jag hoppas att vi får ett eller flera vaccin som gör att coronan inte längre har så hårt grepp om oss. Jag ser också fram emot att fortsätta jobba med Nya Östis och utveckla tidningen. Mest ser jag ändå fram emot våren och sommaren.
Vad var din största upptäckt under året?
– Väldigt svår fråga. Kommer inte på något direkt och entydigt svar. Kanske att jag och många medmänniskor ofta klarar mer än vi tror. Och då tidningsjobbet är min livsstil har jag insett att de tankar jag har om innehållet i vår tidning verkar bära, tillsvidare har antalet prenumeranter ökat sakta men säkert.
Hur blev det ett kärleksfullt år?
– Många visade omtanke för varandra på väldigt olika sätt under detta nästan fullånga corona-år.
Vad tar du med dig från 2020 in i 2021?
– Att jag ska ge mig själv mer fritid och på alla sätt vara barmhärtig mot mig själv. Ändå utan att på något sätt glömma de människor som älskar mig, som står mig nära och som stöttar mig.
Och så ska jag sopa ut energitjuvar ur mitt liv.
En del av nyårskvällarna har jag firat ensam sedan 2014 då det blev skilsmässa. Något år har jag kollat stadens fyrverkeri vid Skeppsbron, bland annat med min syster, och en gång var jag där på reporterjobb. Raketerna sköts tidigt på kvällen eftersom det var en familjefest, så vid tolvslaget var jag ofta hemma.
På krog har jag också tagit emot det nya året och en gång med en väninna hemma. För det mesta har jag inte haft några planer inför nyårsafton, det har fått bli som det blir.
Plötsligt kom jag på att min kollega Pia också firar nyåret ensam. Hon har två hundar och de har ofta varit väldigt rädda för raketerna som skjuts under flera dygn fastän det inte är tillåtet att avfyra dem hos oss under andra tider än från sex på nyårsaftonen till två på natten.
Vi beslöt att vi firar nyåret tillsammans med blinier, löjrom och champagne. (redigerat kl. 18.25, det var SIK-rom) 😀
Det bästa av allt är att huset hon bor i ligger på en sådan plats att inga raketer störde. Hundarna sov gott mest hela tiden och begrep nog inte ens att gårdagen var den där dagen då de ännu ifjol var skräckslagna.
Ännu i dag och i morgon kan jag ta det lugnt, behöver inte jobba. På söndag börjar allvaret igen då en ny tidning ska planeras och bli klar till den 8 januari.
Gott nytt år eller grått nytt hår 😀
Vet inte hur många pussel jag knåpat ihop sedan två, tre år tillbaka. Jag tror att jag har visat alla på bloggen, så jag kunde räkna här om jag ville 🙂
I går blev detta pussel klart. Det får stå där några dagar, sedan ska bordet få vara nästan tomt ett par veckor. Flytt av bord och andra möbler planeras nämligen, men vet ännu inte när det kan ske.
I dag äter jag blinier med en vän och skålar i äkta champagne.
I morgon börjar ett nytt år, som vi får hoppas blir ljusare och mer coronafritt än 2020 ❤
Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.
Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.
Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.
Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.
Kvällens tanke:
Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.
På vägen hem från en väninna tog jag det här fotot i kyrkoparken. Jag använder en inställning i mobiltelefonen som heter Natt. Det betyder att jag måste hålla kameran stilla i ungefär fyra, fem sekunder. Medan jag stod där gick en person förbi med sin hund. Det blev ju en spännande bild 😀
Tidigare har jag skrivit om konsten i detta inlägg.
Jag tycker att det skulle vara mysigt med bord utomhus, fårskinnsfällar, värmande aggregat, levande ljus. Om kunderna klär sig varmt kunde de sitta utomhus och det är ju snäppet coronasäkrare än inomhus 😉
Bilderna kommer nu i lite bakvänd ordning. Den här tog jag tidigare på dagen. Jag vaknade i morse första gången vid femtiden då plogbilarna började köra runt kvarteren. Sedan plogades ju också gården lite senare.
Kvällens tanke:
Det finns bra tändstickor. Och så finns det mindre bra tändstickor.
Jag har haft liknande ljus förr. Det här är ett av Havis ljus som var cirka trettio centimeter högt. Har ett annat likadant rött. Bägge formar sig så här 🙂
Bränner många ljus den här tiden på året. Nästan varje kväll tre värmeljus ute på balkongen och flera blockljus inne.
I går kväll kollade jag Finlands match mot Schweiz i juniorhockey-VM. De har ingen publik, men på något sätt tänker jag inte längre på att skränet därifrån saknas. Finland vann med siffrorna 4–1.
I dag har jag räknat arvoden. Jobbet kräver ofta fyra timmar minst och jag började med det redan i lördags. En del medarbetare får ersättning mot skattekort, andra fakturerar om de har företag. Så det är en hel del siffror att hålla reda på då man har över trettio personer som ska ha betalt.
Men resten av dagen och en stor del av morgondagen håller jag åter ledigt.
Helt otroligt! Snart är detta år slut.
År 2020 lär vi väl inte glömma i första taget, då covid-19-viruset började härja i mars, och fortfarande har vi inte helt sluppit det. Men det är inte så mycket annat vi kan göra än härda ut, ha tålamod, vara försiktiga och hoppas att vi får bra vaccin.
Då ett nytt år snart börjar känns det som om jag hade en tjock dagbok med många oskrivna vita blad.
När det nya året kommer börjar jag också använda nya kalendrar. Bland annat en långsmal planeringskalender som ligger framför tangentbordet och som håller mina Nya Östis-jobb i styr.
Någon Muminkalender blev det inte i år, då motiven var de mer moderna, animerade. Hittade ingen med tecknade muminfigurer, men fick en annan trevlig liten kalender i julklapp. Den bjuder bland annat på ordspråk som jag kan dela med mig av.
Några gratiskalendrar har jag också fått av olika bolag, och så köpte jag en. Bidraget för den går till förebyggande ungdomsarbete. Den har en del roliga bilder som jag kan lägga ut för att göra måndagarna under 2021 glada 🙂
HÄR hittar du ett äldre inlägg från Glad måndag-utmaningen och där finns länkar till andra bloggare som brukar bjuda på Glad måndag-bidrag!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 