Plagens kiosk. Tack för sommaren! Förhoppningsvis ses vi nästa sommar!
Ja, det här är kiosken där jag jobbade 1999–2014. Sedan dess har nya ägare tagit över. De har varit käcka nog att hålla öppet även under hösten, då och då även under vintern och våren. De serverar bland annat våfflor med både sött och salt tilltugg.
I dag hade företagarna öppet några timmar. Vi hade tänkt åka dit, men så läste jag på Facebook att de stänger tidigare än planerat, för att det blåste mycket och därmed var väldigt kallt.
Så nu väntar jag på att få köpa våfflor på trettondagen i januari istället 😀
Fler skyltar och söndagsskyltare finns hos Skyltsöndags förvaltare, bloggvännen BP!
Någon månad efter att covid-19 bröt ut i mars 2020 insåg jag att vi inte kan fortsätta jobba såsom vi gjort då vi gjorde layouten för Nya Östis. Vi gör jobbet i ett litet rum där vi också höll våra redaktionsmöten innan pandemin bröt ut.
Men då rummet är litet blev det praktiskt omöjligt att få hjälplayouten att fungera då bara en person kunde vistas där. Vi ville till varje pris undvika smittorisk då vi har medarbetare som av olika anledningar tillhör riskgrupper. Många är dessutom egenföretagare och redaktionen är sårbar om många insjuknar.
Efter diskussioner ansvariga emellan i vårt team beslöt vi att jag tar den ena layoutdatorn hem till mig. Jag tänkte ju inte då att pandemin skulle bli särskilt långvarig. Huvudsaken var att vi kunde sköta våra jobb smidigt.
Denna stora layoutdator landade då på mitt stora bord i vardagsrummet.
Layoutdatorn.
I dag fick jag hjälp med att flytta layoutdatorn. Skärmen väger en hel del och det gör även centralenheten.
Äntligen fick jag tillbaka mitt stora bord i vardagsrummet. Där sitter jag och pusslar, men pusslet syns inte på bilden för det ligger längst till höger. Här kan jag nu också jobba vid min bärbara dator. Utöver den har jag en arbetsdator i sovrummet som i min lilla tvåa också är arbetsrum.
Så ni kan förstå att Nya Östis och mitt jobb som privat medieföretagare är en livsstil 😀
Min privata bärbara dator.
Alla saker har ännu inte hittat sin rätta plats men det håller på att arta sig! Efter det här, nån gång längre fram på våren, ska möblerna också byta plats. HAR man inte projekt så GÖR man tydligen sådana åt sig 😀
Det bästa med de tre lediga dagar jag snart har haft är att jag kunnat och fått sova som en tonåring till 11 eller 12 på dagen. Och att jag dessutom har haft tid att röja här hemma och sortera papper. Det ger mig sinnesfrid.
ElisamatildasFem en fredag har fem julinspirerade frågor.
Hur blev julen som den brukar vara? – Vi var på julaftonen hos min syster såsom vi brukar. Hennes sambo, systerns son, vår mamma, min syster och jag. Vi åt tillsammans och hade några klappar.
Mina favoritfärger, svart och vitt 🙂 Fick bland annat ljus, kökshandduk, servetter och tändstickor 🙂
Vad hände i år som inte hände förra julen?
– Jag tappade en sked kålrotslåda på golvet 🙂
Vad tittar du på varje jul?
– Om vi talar om TV, så olika julkonserter och midnattsmässan från Rom. Men såg den inte från början till slut.
Hur spenderar du helst juldagarna?
– Hemma i lugn och ro. Sover länge på morgnarna, utan väckarklocka. Har autosvar på mejlen, telefonen på stör ej. Träffar eventuellt någon vän, men siktar på att göra det under mellandagarna också.
Vad är det godaste på julen?
– Jullimpa och Kasténs leverkorv, köttbullar, någon liten bit choklad. Ett gott vitt vin.
Skymningen började falla då vi på julaftonen besökte hjältegravarna där det finns en minnessten för min morfar.
Många säger att man inte får öppna paket före julafton.
Men den regeln struntar jag i. Dessutom är vissa gåvor inte ens inslagna, och andra måste man kolla då man har en aning om att de innehåller mat. Annars ligger de ”under granen” och börjar lukta illa 😀
Hemmagjord lingonnektarin.
Har aldrig smakat på lingonnektarin förr. Den kan tas som sådan, som en vitaminshot. Den kan spetsas lätt med alkohol och den kan blandas ut med en lätt bubblig, alkoholfri dryck.
Har fått många julkort i år, vissa kom också i Nya Östis namn.
Till min tradition hör att jag läser alla kort var för sig på nytt under julhelgen och ägnar en tanke åt avsändaren. Vad betyder hen för mig? Vad har vi gjort tillsammans under åren?
Tack till alla som kom ihåg mig ❤Vakuumförpackad fisk kommer väl till pass på julbordet.
Så här mycket fisk äter jag inte själv, men vid julbordet är vi fem personer och fisken håller ju sig några dagar. Just nu är den ute i trälådan på min inglasade balkong för att hålla sig fräsch.
… över mitt hem. Nu vill jag känna julefrid.
I går tittade jag på Mandelmanns jul och i dag blir det Ernsts jul 🙂
Oj, så jag skulle sakna alla Sveriges kanaler om de upphör att sändas hos oss. Hot om det fanns, förhandlingar hade strandat och många utländska kanaler skulle sluta sändas i Finland efter nyår. Nu lär förhandlingarna ändå fortsätta och jag får åtminstone under januari se de svenska kanaler jag har köpt med Sverigekortet.
Mandelmanns jul, eller ibland Mandelmanns gård, är ett av mina favoritprogram.
I dag jobbade jag tio timmar. Så ni kan förstå att jag är ganska mör nu.
Vi har gjort ett läspaket på 48 sidor och ännu i sista stund hade vi lite tekniska problem då sidorna skulle skickas till tryckeriet. Men vi fick den hjälp vi behövde och Nya Östis borde därför nå alla prenumeranter i morgon. Somliga tvingas på grund av helgen kanske att vänta på läspaketet till den 28 december, men jag hoppas att de inte är är alltför många.
Nu ska jag ha ledigt över en vecka. Telefonerna i det stora hela på ”stör ej”. Autosvar på mejlen.
Jag ska träffa vänner på tumanhand under mellandagarna. Äta gott, dricka gott. Inga stora folksamlingar. Julafton med fyra släktingar.
Jag har allt jag behöver. Stressen rinner av mig snart.
Jag är tacksam ❤ ❤ Inte minst för att jag har så många duktiga medarbetare på tidningen.
Det här passar ju bra under kategorin Hur galet som helst, där jag inte har varit aktiv på ett tag.
Jag skulle ta ett foto av rådhuset till Nya Östis i dag. Sagt och gjort, jag knallade dit och valde en av de små stigarna som finns i parken intill Alexandersgatan, bakom rådhuset.
Döm om min förvåning när jag hittade en snöhög i en korsning mellan stigarna.
Ett sorgligt minne av en hoppbacke?
Har man här, utan att lokaltidningarna känt till det, försökt bygga en hoppbacke? Eller en ramp för snowboardsåkare?
Kanske inte den bästa platsen i så fall, mitt i en korsning! Men centralt är ju läget minsann, intill torget.
Ibland tycker jag att mina Glad Måndag-inlägg varit lite trista eller platta 🙂 Det är ju inte alltid man hittar det där roliga och färgsprakande eller skojiga och annorlunda att fotografera.
Å andra sidan ska Glad Måndag vara en prestigelös utmaning.
Små mjuka kakor.
En helt underbar julklapp! Jag beundrar alla som kan baka, och de här mjuka kakorna är små, bakade i små formar.
Jag är inte så bra på att baka kakor, de gånger jag har försökt har de inte blivit vackra 😀
I Finland talar man om torrkakor då det är sådana här kakor som inte har grädde och mycket annan fyllning. Med väninnorna började fundera varför det är så. Kakorna är ju inte torra! I Sverige tror jag att man talar om mjuka kakor.
Den här nya mattan är jag också nöjd med. Den gamla var det i och för sig inget fel på och jag gav bort den till en vän. Det var bara det att den gled runt då den var av bomull och alldeles för lätt. Soffan höll mattan på plats någorlunda, men inte helt och hållet. Den här mattan är av styvare material och hålls där den ska vara.
Julinspirerade skyltar lyser med sin frånvaro i mitt lager, och lagret med bilder på skyltar börjar också sina… så jag får skärpa mig snart angående dem 🙂 Det är lätt att hitta skyltar på resor, men det var ju ett tag sedan jag reste. En hemester blev det i somras och skylten är från den, då vi pausade på fiket Navetta i Söderkulla, Sibbo.
Jag antar att ni får ta till förstoringsglaset eller annat uppförstoringssystem för att kunna läsa texten 🙂 Den är på finska och handlar om ett idylliskt café som skribenten råkade hitta intill en väg i Sibbo.
Fler skyltar finns hos bloggaren BP. Hon håller i trådarna för denna söndagsutmaning.
Jag har väntat och väntat på att min trädgårdsmästare skulle få tid att plantera om min monstera. Men hen har varit fullt upptagen med allt möjligt annat, så då sex veckor hade gått gav jag upp.
Monsteran lär trivas i liten kruka, den bildar sina luftrötter och klarar sig. Men jag var nog lite rädd att den någon vacker dag ändå skulle säcka ihop och ge upp.
Så den fick en ny kruka, som inte ska vara så mycket större än den gamla, och lite ny jord till.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 