Det enda jag egentligen skulle ha då jag gick ut i det blöta grådasket med min syster i dag var en svart, stor och blank knapp till min vinterkappa.
Jag köpte TVÅ knappar, för det kommer väl en dag då jag tappar en till.
I samma affär hittade jag också den svartvita Marimekko-brickan. Brickor kan man ju inte ha för många av. Eller kan man?
Dessutom köpte jag en tändsticksask med Inge Lööks roliga gummor som motiv. Och från en annan affär en lampa som jag ska ha bak på cykeln. Det är numera lag på att ha en sådan, man kan bli bötfälld om man är utan.
Sedan blev det ett par små julklappar också.
Här hemma har jag kommit igång med städningen, jag tar den lite sådär pö om pö. Finns hela tiden nåt att göra. Borde faktiskt ge mig i kast med att ge ny mylla och kruka åt monsteran… men varför är detta geggiga jobb med mylla så motbjudande? 😀
Veckans utmaning hos Elisamatildaär fem frågor som har med ”att göra” att göra 🙂
Vad är du inte färdig med den här veckan?
– Städning. Har inte hunnit städa ordentligt på LÄNGE… *stön* Försöker få det viktigaste gjort imorgon lördag. Diverse textredigeringsgrejer ska ännu hinnas med före söndagen den 20.12.
Vad står härnäst på agendan?
– Har varit full fräs hela dagen, men nu väntar snart en god kvällsbit tillsammans med två väninnor, hemma hos en av dem.
Vad har du hunnit klart med i tid?
– Julkorten. Har jag ”glömt” någon brukar jag skicka nyårskort till dem ❤
Vad kommer du skjuta på till senare?
– En massa småplock och städning här hemma, sådana som skåp och lådor. Omplantering av monstera m.m.
Vad var din senaste i sista minuten?
– Jag gillar inte att vara ute i sista minuten med nånting överhuvudtaget. Men det blir nog så att en del klappar skaffar jag eller packar in först på onsdag och torsdag 🙂
Jag fick ingen bild av andfågeln på den mörka parkeringen, så detta är en bild från en bildbank. Foto: Pixabay
Nej, nu handlar det inte om en ande, men desto mera om en and.
En and, flera änder. Inte ändor 😀
En ensam and hade förirrat in sig på K-Supermarkets parkering i dag. Plötsligt var vi tre personer som, reflexförsedda där i mörkret, försökte rädda livet på andfågeln. Vi, en man och väninnan Pia och jag, skulle se till att den inte blev en platt anka.
Anden irrade hit och dit. Som en osalig ande.
Irrandet kom sig inte av att den var rädd för oss. Den bara kutade hit och dit.
Så vi utgick från att den inte kunde flyga.
Pia har jobbat som djurskötare så hon visste hur hon skulle fånga fågeln. Hon hade handskar på händerna och mannen som också ville hjälpa fågeln hade kommit med en stor papplåda till platsen.
När Pia nästan fick grepp om fågeln började den flaxa hejvilt och gapa ännu vildare. Sedan visade den att den visst kan flyga. Under argt bjäbbande flög den ner till gatan under parkeringen. Det arga lätet pågick medan fågeln spatserade där på en ännu farligare plats än förr.
Många bilister tvärnitade då deras ljuskäglor träffade anden. Fågeln höll sig vid liv.
Vi hade redan börjat tänka att den var osedvanligt otacksam och till och med lite dum. Förstod den inte sitt bästa? Att vi ville hjälpa den.
Några minuter senare flög den, fortfarande under ilsket ”kraxande” in i Kapellparken, varifrån vi tror att den kommit.
Där sitter den troligen nu och ruvar. Inte på ägg, utan på hämnd.
Varför fick den inte gå där ifred på K-hallens P-plats? Det var ju SÅ roligt. En annorlunda, spännande vardag.
Tills de där fåniga människorna kom. De ringde till brandkårer och fågelskyddshem och Gud-vet-vart… ”De trodde att jag inte kunde flyga… pyttsan… jag ska nog visa dem en vacker dag vad allt jag kan… vänta bara!”
Är tre år och två månader en lång tid för ett duschdraperi? Är man en snuskpelle om man inte byter oftare?
Över tre år hade jag mitt i användning innan jag bytte till nytt. De går ju att torka av och tvätta, men i något skede blir den där kanten längst nere sunkig.
Jag tycker således inte det var slit och släng av mig då jag gjorde mig av med draperiet. Det fick nämligen fungera som skydd i baksätet på en bil dit vi behövde lasta in ved 😀
I dag har det varit en slaskdag. Jag gick till torget för att fotografera Lionsklubbens bröder som inledde försäljningen av julgranar i välgörenhetssyfte. Det får ni läsa mer om i Nya Östis papperstidning 🙂
Jag blev blöt om fötterna. Vilket betyder att jag troligen har ett hål eller något otätt i kängorna. Och vi har ingen skomakare i Lovisa…
Hur som helst. Visar nu bilder som jag tog för ungefär en vecka sedan av vår fina gran på torget.
Natt-inställningen i min mobiltelefon skapar hyfsat fina foton ❤
Ser ni att jag har fått människor och en hund med på bilden?
Nu har vi flera Hulda Huoleton-butiker i Lovisa. En i Almska Gården, som jag visade bild från redan för någon vecka sedan. En annan finns nu på Alexandersgatan mitt i stan och en tredje i bruksmiljön i Strömfors.
Det här är bra tycker jag, i dessa tider då vi ska undvika trängsel. Affärerna och bodarna är små, och det finns massor av hantverk till salu. På det här sättet kommer de alla mer till sin rätt.
Alexandersgatans affär är en så kallad pop up-butik som bara har öppet fram till jul.
Bistro & Butik Kronan är ett ganska nytt lunch- och matställe i Lovisa. Öppettiderna är generösa, alla dagar från 9 eller 10 på morgonen, till 18 eller 23 på kvällen.
Då jag fick det tråkiga beskedet om en vän som gått bort, tänkte jag att livet är kort, dess tråd är skör. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg det?
Jag lever mycket för mitt jobb. Jobbet har nästan alltid varit en livsstil för mig. Men då jag ibland jobbar så pass mycket att jag inte ger mig tid att ha en ordentlig lunchpaus, att komma bort från datorn en timme per dag… då känns det som att det gått lite för långt.
Idag unnade jag mig en längre lunch med en väninna. Och blev serverad den godaste Toast Skagen jag ätit på länge. Jag blev på riktigt helt tårögd då jag tackade den vänliga personalen. Vilka smaker där kom fram! Ett så härligt frasigt bröd!
Avskalat och enkelt.
Det är bra att det finns många olika lunchställen och kafeterior i Lovisa. De går alla i lite olika stilar, så då finns det något för var och en och även för vart och ett tillfälle i vardagen eller då det är fest.
Strul med nätet betyder extra stress då man distansjobbar, och då så gott som allt vi gör med tidningen är beroende av nätförbindelse.
Fick också ett dödsbud i dag 😦 Ingen nära släkting, men en god vän har gått bort alldeles för tidigt.
Så det känns lite krystat med Glad måndag-rop… Men julgranen på min gård, som jag fotograferade i går kväll, får förmedla tröst om att livet trots allt går vidare.
Jag är en så kallad HSP-person. High Sensitive Person.
Jag har lätt för att läsa av känslor. Outtalade stämningar som bara svävar i luften på något sätt. Sådant som många andra människor inte registrerar alls.
Därför blir jag ofta ledsen då personer är negativa och ger det som jag kallar ”onödig negativ respons”. Jag vill så gärna alltid se det positiva. Det hjälper MIG framåt i livet.
Samtidigt försöker jag förstå att alla har olika behov. Somliga måste bara få skaka av sig det negativa, oavsett vem detta negativa landar på. Sedan kan de gå vidare, och säga att deras rätt till negativa känslor och att uttala dem var minst lika berättigade som mina känslor att vilja slippa höra gnället 😀
Dream Flower och bostadsförmedlingen Hemma.
Så här fin är en del av Alexandersgatan i Lovisa. Endast ett stenkast från mitt hem.
I dag borde jag ju skylta om lucia, men någon sådan skylt har jag inte på lager.
Därför får det bli ett augustiminne från Ekenäs, där jag var inne och köpte en del saker av vilka jag ännu har ett färdigt packat paket som jag när som helst kan ge som gåva till någon.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP, och härhittas länkar till andra som är med i utmaningen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 