Tänk att man kan få tiden att gå ”utan att göra nånting” 😀
Eller visst har jag gjort ditt och datt, till och med jobbat med luciasändningen en kort stund. Men i det stora hela känns det som att jag inte gjort nånting, i alla fall inte många knop 🙂
Tänt ljus i olika vrår och ute på balkongen. Skrivit julkort, lagt dem i kuvert, adresserat. Värmt nachos i ugnen. Skrivit dagbok. Kollat på tv.
Strömsö på TV, mys-pys med brödbak.
Och så utvecklade jag en egen wine-cooler. Kylskåpet är för kallt, och att inte ha vin på avkylning gör ju att drycken blir rumstempererad. Båda är ok för mig, jag är inte kräsen där.
Men så kom jag på att jag kan ställa tetran i vädringsfönstret. Perfekt!
Försöker ha en lite lugnare arbetsdag i dag. Förbereder vårt dubbelnummer som kommer ut den 23 december. Det ska bjuda på många reportage och annat intressant som håller människor sysselsatta under jul- och nyårshelgen.
Här på bloggen får det i dag bli lite ditt och datt – blandade bilder!
Dagnys Fisk.
Fiskvagnen är en välkänd syn på torget i Lovisa. Alltid uppskattad, året om, med lokala produkter. Till jul är det ju väldigt många som vill ha olika fiskrätter på bordet.
En del av Alexandersgatan en decemberkväll. Ingen snö men fint ändå.
Tidigare i höstas tog jag den här bilden av en rastplats som håller på att byggas vid Lovisaviken. De som gnäller frågar sig vad detta kostar, är det inte onödigt att bygga nåt sånt här i ekonomiskt kärva tider, osv. osv.
Jag tycker att sådant här också behövs för trivselns och utvecklingens skull. Det handlar inte om några jättestora summor.
Man ska vara ute i god tid med allt! Lucia firas på söndag, men någon sedvanlig kröning av Lovisanejdens Lucia med Nya Östis och alla våra samarbetspartners blir det ju inte i år på grund av pandemin.
Därför beslöt Nya Östis att i samarbete med Lovisa stad och Röda Korsets lokalavdelning att arrangera en videoinspelning som skapar lucia- och julstämning. Det gjorde vi tillsammans med finska kollegan Loviisan Sanomat TV och en lokal förmåga på piano, Kalle Katz.
Fjolårets luciafölje ställde upp, lucias mamma hjälpte med mycket praktiskt och Röda Korsets luciamamma likaså. Vill man betala en slant till insamlingen finns direktiv här.
Videon går ut på lördag kväll så att man redan på söndag morgon, på luciadagen, kan se på den. Den inkluderar en andakt av pastor Birgit Grönqvist.
Det ligger mycket arbete bakom satsningar som den här. Men vad gör man inte för att glädja människor då det är mörkt på jorden och pandemin gör att vi varken kan kramas eller träffas i större utsträckning.
Ett stort tack även denna väg till alla som ställt upp bakom projektet!
Nu kan jag ge min gamla röda brandfilt till en väninna, då jag fick den här nya finska designprodukten från Jokipiin Pellava 1920. Det är ju en produkt man hoppas att man aldrig ska behöva, men då man har en sådan här framme får den gärna vara snygg.
I dag har jobbet strulat till sig rejält då Messenger inte funkat som det ska. Det är en av våra viktigaste kanaler då vi håller kontakt i arbetsärenden, medarbetarna på Nya Östis och jag. En liten tröst är att problemet uppstod först i dag. Hade vi haft det måndag, tisdag eller onsdag under den mest hektiska produktionstiden, hade det varit etter värre.
För några veckor sedan skrev jag om ett par som pyntade till jul i extremt god tid. Grannar och förbipasserande som eventuellt såg granen genom deras fönster måtte ha trott att någon blivit mer eller mindre galen. Julgran två månader före jul?!
Men ibland måste man göra så, då tidskrifter ska ut. Den här som Lions Club Lovisa säljer inför jul kom ut i slutet av november men deadline för artikeln och bilderna var för min del den 25 oktober.
Men jättefint blev det. Extra nöjd är jag med den stora bilden till vänster på uppslaget. Alla bilder är inte mina, men den stora och ett par andra mindre fick jag med till reportaget som gick över tre sidor.
Vi har ett nytt ljuskonstverk i Lovisa. ”Mångkunniga konstnären Alexander Reichstein har tidigare visat sina arbeten på flera orter i Europa. Nu fick Lovisa chansen när andra städer ändrade sina planer i sista stund.”, skriver Nina Björkman-Nystén i Nya Östis som kommer ut den 10 december.
Mestadels har jag hört och läst exalterade och fina, berömmande kommentarer om det här konstverket. Några enstaka säger att de svävande människorna, gjorda av böjd ståltråd, ser kusliga ut. Som om de vore döda personer som flyger bort från kyrkan.
Jag tycker konstverket är väldigt fint!
Själv var jag inte den enda i dag som fotograferade de blå figurerna. Sedan de kom upp inför självständighetsdagen i söndags har jag sett otaliga bilder på dem, speciellt i sociala medier.
1917 blev Finland ett självständigt land. Och att vi så kunde förbli även efter krigen därefter, har jag bland annat min morfar och många andra att tacka för. I dag firar vi vår självständighetsdag ❤
Morfar stupade 1940, dödsdatum är fastlaget till den 14 september, men hans kropp återfanns aldrig. Man tror att han dog i ett flyganfall, eller ute på isen på en sjö, av kulor som fienden kanske sköt från skogen?
Den här annonsen fanns på Hufvudstadsbladets första sida i dag. Jag tycker att den är fyndig, fastän kanske någon invänder mot det vita och bruna. Fazers blå kallas ju chokladen ändå, och Fazer är blåvitt, inhemskt.
Det finns ett finlandssvenskt program som heter ”Strömsö”. Där pysslar man och tillreder mat, skapar hantverk och slöjdar så det härliga står till. Det är mys och pys och trevligt på alla sätt. Lite så där som med Ernst i Sverige. Ibland visas program som berättar hur det gått till i kulisserna, då något misslyckats. För det gör det ju alltid.
Så i Finland har man myntat uttrycket ”Det gick inte riktigt som på Strömsö” eller på finska ”Ei mennyt niin kun Strömsössä”. Det finns till och med en grupp på Facebook där människor visar bilder av misslyckade bakverk, hantverk och annat de försökt skapa 🙂
Jag är inte speciellt händig. Inte utrustad med tålamod heller. Kanske då det gäller texter och pussel, men inte då jag ska följa bruksanvisningar och ta mått på saker och ting. Kort sagt – jag är inte lagd för att vara noggrann. Jag gör mycket på fri hand, till exempel då jag klipper till och ritar julkort 😀
Här följer en bildserie på vad jag pysslat med i dag.
Du behöver åtta papperspåsar, avsedda till exempel för matportioner, så kallade picknick-påsar.
Du behöver också ett limstift och en sax.
Dra med limstiftet en vågrät linje längs bottnen på varje påse och sedan en lodrät uppifrån påsens mitt ned mot botten. Klistra de åtta påsarna på varandra.
Klipp sedan påsarna såsom på bilden visas. Jag kan inte förklara det bättre, men det lär finnas videoklipp på Youtube som visar steg för steg hur man tillverkar stjärnan.
Sedan viker man bara ut stjärnan och så ser den ut så här 🙂
Toppen tejpar man ihop eller fäster med ett gem. Sedan gör man hål med en stansmaskin för att kunna fästa ett snöre i stjärnan.
Ett stort tack till min syster som trodde på min förmåga att skapa detta mästerverk och tillsammans fick vi även upp den i taket.
Det känns som om jag kunde trolla – hur gick detta till?
Under dagen har jag också pysslat med julkort. De blir inte så vackra, egentligen blir de rentav barnsliga. Men jag brukar tänka att om det är Carita fem år som gör korten så tycker jag att mottagarna kan tänka att det är så och känna sig ärade av det 😀 Jag har satt ner min själ och hjärta och min tid i dessa kort ❤
Det här är i stort sett vad jag pyntar med till jul. Adventsstake i köksfönstret, en enkel stjärna som går att flytta från bord till bord. Då en hyacint har blommat ut köper jag nya. Levande ljus i olika färger och storlekar finns det gott om.
Fastän jag inte pyntar mycket själv, har bara en urgammal tomte från 1960-talet (många såg arga ut på den tiden), och han har inte kommit fram hos mig än… så tycker jag det är trevligt att se hur andra pyntar med allehanda ljusslingor, ljusstakar, pyntade julgranar och tomtar i alla hörn.
I dag har jag veckans enda helt jobbfria dag. Jag ska pyssla julkort, något jag sett fram emot mycket. Behöver några nya tuschpennor och kartong i grönt, vitt och rött.
Jag hoppas kunna återkomma med bilder senare i dag 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 