Den här hälsningen på namnsdagen fick jag av grannen Ritva. Hon är bra på att skicka små kort med texter och överraskningar av olika slag. Sådana vänner gör mig glad ❤
Jag försöker alltid vara mig själv. Med allt vad det innebär av goda sidor men även av mänskliga brister. Och de senaste dagarna har jag funderat mycket på sådant som har med brister att göra.
Hur mycket ska en människa tåla, till exempel då det gäller kritik hon inte anser vara helt berättigad?
Jag tycker att människor alltid duger då de gör så gott de kan.
Och det är just det vi gör, alla vi som varje vecka jobbar för att Nya Östis ska komma ut.
Därför känns det inte kollegialt sett bra då några enstaka personer kritiserar tidningens innehåll och tycker att det vi gör inte är bra nog. Kritikerna är ofta de som hörs och syns. De som tycker annorlunda håller vanligtvis låg profil för att inte själva bli utsatta för kritik.
Som chefredaktör har jag ibland känt mig som David i striden mot Goliat. Drygt tre månader efter att jag tillträdde i augusti 2019 råkade vi ut för en poststrejk som höll på att stressa sönder oss helt. Sedan fick vi ett år av en pandemi och när den är över vet vi inte.
Majoriteten applåderar och tackar för att de får sin tidning varje vecka. De vet hur mycket jobb som ligger bakom vartenda nummer. Och det är dem jag borde tänka på, eftersom de är så många fler än kritikerna.
Jag kan ändå inte låta bli att undra hur personer som själva inte jobbat en enda dag på en lokaltidnings redaktion så tvärsäkert kan uttala sig om hur en lokaltidning ska produceras. Utan anställda.
Dessa små pikar som från och till riktas mot mig och mina medarbetare får mig att tänka att jag har rätt att reagera och säga ifrån. Jag får se ut som ett åskmoln och jag får låta som Greta Thunberg då hon vände sig till världens stora ledare.
Jag får spänna blicken i kritikerna och fråga: ”How dare you?”
Om jag inte har jobbat en enda dag som kirurg skulle det inte falla mig in att säga ”lägg dig där på britsen bara så opererar jag dig, du kan vara helt lugn”.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hop hej jag håller helt med dej!! Det finns så många där ute som kan allt utan att ha provat en enda dag av det dom kan…skulle vara härligt att följa med hur det skulle gå till om dom skulle bli satta i den situationen ”dom vet så mycket om”.
Ha en riktigt fin kväll!
Tack för att du kommenterar offentligt 🙂 ❤
Jag har fått så många peppande kommentarer men få vill säga i något allmänt forum eller på en blogg vad dom tänker.
Senast igår ringde två personer och frågade om jag hade läst senaste kritiken mot oss – jo, svarade jag… knappt så man reagerar på gnället mer.
Men sedan blev jag arg då jag tänkte att det inte bara är jag som kritiseras. Alla medarbetare drabbas också, alla som vecka in och vecka ut jobbar hårt.
Och jo… ta och gör en ny tidning själva om det är så lätt 🙂
Jag kan operera nån som behöver nytt hjärta – hahahaa!
Jag gissar att kritikerna inte kan operera in ett nytt hjärta heller. Jag ska villigt erkänna att jag inte kan operera hjärtan, Jag har ju svårt att ta bort stickor i händerna. Jag kan inte göra en tidning heller, så det överlåter jag till de som kan det. Jag kunde köra buss, och tunnelbana en gång i tiden, innan jag fick en ryggskada.
Svante
Inte skulle jag ha kommit på tanken att säga till dig som bussförare heller att hördu-du, du kör så dåligt, låt mig ta över 😀
Vad jag vet var det aldrig några klagomål på min körning, varken med buss, eller tunnelbana.
Svante
Nä, jag kan tänka mig att du var en noggrann person.
Jag grejade 12 år olycksfritt i Stockholmstrafiken, med buss och de sista 3 åren, som Tunnelbaneförare, också där olycksfritt, innan jag blev förtidspensionär, för en arbetsskada.
Svante
Sista meningen i texten är alldeles underbar!
Kram till dig!
Tack 😀
Ja, alltså jag började tänka att om en som aldrig har jobbat på en redaktion vet hur man ska göra en lokaltidning… då kanske jag kan bli hjärtkirurg?
Förstår inte varför man skall kritisera och gnälla på allt. De har förmodligen inget roligt att göra.
Kramar från oss
Jag förstår inte heller. De som gnäller vill kanske se en förändring?
Det är dessutom kommunalval på kommande hos oss, så det kan vara en bidragande orsak till att somliga kräver mer politik på sidorna.
Vi gör så gott vi kan, men vi har inga anställda. Att skriva om kommunalpolitik kräver journalistik kunskap och ganska mycket tid – det är lite lättare att skriva om konstutställningar 🙂
Nu undrar jag, är det konstruktiv kritik om ngt innehåll i en artikel eller är det kritik mot skribenterna/journalisterna?
Personlig kritik och personliga påhopp är alldeles helt onödiga, men är det ngt som diskuteras i en artikel?
Konstruktiv kritik kan ju vara bra och leda till intressanta diskussioner.
Eller är det kritik om hur tidningen ser ut?
I så fall tycker jag du skall be personen om idéer och förslag hur tidningen skulle te sig bättre om hen är så klok och vet så mycket! 😉
Kanske den som jobbar med layouten kunde få några arbetstimmar insparade….. 😉
Det handlar om att vissa läsare vill att vi ska ha undersökande journalistik, skriva mer om lokalpolitik än vad vi nu klarar av.
Jag förstår kritikerna mycket väl. Men dom förstår inte mig då jag förklarar att pengar inte finns, eftersom undersökande journalistik kostar.
Vi gör alltid så gott vi kan, från en tidning till en annan. Men vi stressar inte, vi har t.ex. inte webben-först-tänket – papperstidningen är vår huvudprodukt.
Vi är kanske lite gammaldags på det sättet men ekonomin går runt och antalet prenumeranter har stadigt ökat.
Det ska vara roligt att göra NÖ.
Mycket klokt tänkt! Själv är jag rädd att papperstidningen försvinner så småningom….
skriv en ledare kanske? Om just detta?
Vill man ha nätet och lokal politik kanske man inte borde klaga på NÖ utan hitta andra ställen att läsa sådant?
Finns det ngn annan källa som tar upp Lovisas lokalpolitik?
Om inte, be kritikerna skapa ngt själva på nätet!
Med dagens bloggar och FB etc är ju möjligheterna ändlösa även för privatpersonen.
Det är så lätt att kritisera, men tydligen svårt att ta egna initiativ och skapa egna lösningar.
Stå på dig! 😃💪🏻
Vi är inte just nu så rädda för att papperstidningen ska försvinna, eftersom undersökningar i Finland pekar på motsatsen.
Unga vill läsa riktiga böcker som väger i handen och tidningar som prasslar på riktigt, och inte är det lätt att läsa en tidning i solsken utomhus på en surfplatta 🙂
För att inte tala om att lösa sudokun och korsord som vi har i våra tidningar.
Och ja, de som vill ha ”hårda nyheter” och snabba nyheter hittar dem gratis via nätet.
Vi ber kritikerna skriva insändare och ibland gör någon det.
Det är lätt att kritisera, ja – men att komma med i teamet och kämpa för att få ut en tidning varje vecka, det gör ju kritikerna inte.
Tack för ditt inlägg här – jag kämpar varje dag för NÖ och försöker orka ❤
Med tanke på att det är en ”liten” lokaltidning verkar den engagera en hel del människor, även sådana som inte har den blekaste vad det innebär att göra en tidning. Nu vet jag inte om det är personer ”utanför” tidningen, alltså läsare som kritiserar eller personer i den inre kretsen. Är det läsare så är det ju bara bjuda in kritikerna en eftermiddag till dig och låta dom vara delaktig i ”produktionen”. Alternativt – låt dom skriva en egen spalt typ ”Jag tycker till” eller nåt i den stilen. Antingen nappar personerna, eller så gör dom det inte, men då har dom i alla fall fått ”en chans” att medverka.
PS. Sedan ska man vara lyhörd för konstruktiv kritik såklart. Det är ju ändå läsarna som betalar era arvoden… DS.
Kritiken kommer mest utifrån, av personer som vill ha vassare journalistik och undersökande sådan.
Det dom inte förstår är att sådant kostar. De pengarna har vi inte. Och jag kan inte heller befalla nån att jobba. ”Lämna allt du har för händerna nu och gör DET HÄR”.
Allt baserar sig på frivillighet då det är frilansare som jobbar. Jag tror du förstår allt det här mycket väl, för du har ändå i motsats till många andra jobbat på en redaktion.
Ja, vi uppmanar också att skriva insändare, tyck-till osv.
Praktiskt sett är det svårt att bjuda in till en eftermiddag nu
a) på grund av hårda coronarestriktioner i Finland
b) vi har ingen redaktion, hos vem ska vi träffas hemma? 😀
Konstruktiv kritik har alltid välkomnats hos oss. Men då man gett förklaringen femtio gånger om varför vi inte har undersökande journalister, tröttnar även jag ibland på att förklara.
Inga anställda. Finns inte pengar att ösa från en bottenlös brunn.
38 år som lärare lärde ju mig att de flesta vet bättre än lärarna om hur man skall undervisa – alla har ju gått i skola. Dessutom fungerar ju skolan på samma sätt som på 1950-talet. Det mesta jag fått kastat mot mig är korta arbetsdagar och långt sommarlov. Då brukade jag be folk bli lärare, men då blev det back direkt: ”Jag skulle då aldrig…”. Svar: ”Håll tyst då!” Det är ju så lätt att grunda en kritisk tidning, så gör det då! Haha.
Tack Märtha 😀 Detta behövde jag. ”Bli själv lärare då!”
Och jag har ofta tänkt ”Gör en egen tidning, starta en ny och så får ni se vad allt det innebär med tryckerikostnader, prenumerationsregister, distribution som kostar skjortan och alltid inte ens funkar till hundra procent, planering av 32-36 sidor vecka ut vecka in… Nä, man kan inte fatta innan man gjort jobbet själv.
Man kan undra varför en del människor uppträder som gnällspikar, bara sådär, utan uppskattning. De kan heller inte klara av att göra det bättre. Men det är dessa personer som har egna problem och då vill ha någon annan att klaga på. Så mår de bättre. Det kallas projektion.
Så ta inte åt dig. You are good enough 😀
Ofta låter jag kritik rinna av mig som vatten rinner av en gås.
Men man kan ju inte tåla riktigt vad som helst och det som några gnällspikar säger drabbar även alla mina engagerade och duktiga, hängivna medarbetare.
Ja, nåt slags bitterhet ligger bakom gnället, och projektion är rätta ordet.
För en åskådare inget är omöjligt – brukar man säga i mina trakter.
Det var kort och koncist mycket bra och beskrivande!