En kalender fylld med utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Agricola svenska församling har delat med sig av Fastekalendern. Jag gillar den, då den inte kommer med pekpinnar men den bjuder ändå på lagom många utmaningar, saker att tänka på.

Den 16.2 skulle jag äta en fastlagsbulle. Jag fick kalendern först i går så jag missade uppmaningen, men hade ju ätit två bullar veckorna innan 🙂
17.2 följde jag direktiven och idag har jag funderat på vad jag kan avstå från. Vitt bröd blev beslutet. Jag gillar knäckebröd så jag går på den linjen nu då.

24.2 kommer det att bli svårt. Jag har aldrig fastat så jag tror det blir farligt om jag inte äter något på hela dagen, och jag tror inte att någon menar det med denna kalender att man måste följa allt till punkt och pricka.

Längre fram i kalendern finns uppmaningar som jag vet att jag kan följa. ”Ge positiv respons”, ”Be för de människor som du inte skulle vilja be för”, ”Städa ditt skåp och för överflödiga grejer till återvinning eller återbruk”, ”Gå ut och njut av alla under i naturen IRL” osv.

Vi är många som duger som vi är – och vi får ryta ifrån

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Den här hälsningen på namnsdagen fick jag av grannen Ritva. Hon är bra på att skicka små kort med texter och överraskningar av olika slag. Sådana vänner gör mig glad ❤

Jag försöker alltid vara mig själv. Med allt vad det innebär av goda sidor men även av mänskliga brister. Och de senaste dagarna har jag funderat mycket på sådant som har med brister att göra.

Hur mycket ska en människa tåla, till exempel då det gäller kritik hon inte anser vara helt berättigad?

Jag tycker att människor alltid duger då de gör så gott de kan.
Och det är just det vi gör, alla vi som varje vecka jobbar för att Nya Östis ska komma ut.

Därför känns det inte kollegialt sett bra då några enstaka personer kritiserar tidningens innehåll och tycker att det vi gör inte är bra nog. Kritikerna är ofta de som hörs och syns. De som tycker annorlunda håller vanligtvis låg profil för att inte själva bli utsatta för kritik.

Som chefredaktör har jag ibland känt mig som David i striden mot Goliat. Drygt tre månader efter att jag tillträdde i augusti 2019 råkade vi ut för en poststrejk som höll på att stressa sönder oss helt. Sedan fick vi ett år av en pandemi och när den är över vet vi inte.

Majoriteten applåderar och tackar för att de får sin tidning varje vecka. De vet hur mycket jobb som ligger bakom vartenda nummer. Och det är dem jag borde tänka på, eftersom de är så många fler än kritikerna.

Jag kan ändå inte låta bli att undra hur personer som själva inte jobbat en enda dag på en lokaltidnings redaktion så tvärsäkert kan uttala sig om hur en lokaltidning ska produceras. Utan anställda.

Dessa små pikar som från och till riktas mot mig och mina medarbetare får mig att tänka att jag har rätt att reagera och säga ifrån. Jag får se ut som ett åskmoln och jag får låta som Greta Thunberg då hon vände sig till världens stora ledare.

Jag får spänna blicken i kritikerna och fråga: ”How dare you?”

Om jag inte har jobbat en enda dag som kirurg skulle det inte falla mig in att säga ”lägg dig där på britsen bara så opererar jag dig, du kan vara helt lugn”.

Små ting skänker glädje

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Eftermiddagssolen på den övervintrande pelargonen skänker mig glädje.

Efter en något lugnare måndag brakade det loss i dag på hemmajobbet. Telefonen ringde i ett, och ofta börjar många med att fråga om de stör mig. Nej, det är arbetets art att få samtal och de som ringer har för det mesta angelägna ärenden som berör jobbet.

Morgondagen blir knappast lugn den heller. Slutspurtsdag för att få tidningen klar. Sedan fullmäktigemöte direkt efter det. En arbetsonsdag i månaden blir ofta 12–15 timmar lång för mig. Det är tungt i den här åldern.

Vi letar med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med dessa möten och överlag behöver vi skribenter som kan skriva om lokalpolitik. Dock inte lätt att hitta har det visat sig.

Yes! Finns åter chokladpinnar i S-Market.

Glad för små saker blir jag ofta. Som när jag hittade de här chokladpinnarna i S-Markets sortiment 😀

Snart har åter en dag gått. Blir avkoppling med pussel i kväll. Jag kanske blir klar, men att stressa med ett pussel är det sista jag gör 🙂

Pusselläget innan jag startar med det nu på tisdagskvällen.

 

Vacker solnedgång

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Nu börjar de synas igen. Solnedgångarna. Jag ser dem bara från köksfönstret tillsvidare, men idag hade vi en vacker kväll ❤

Här har jag hissat upp persiennen för att få en bättre bild.

Så här går dagarna. Mestadels hemma och vid datorn. Planering av kommande tidningar, genomläsning och redigering av texter innan de går ut i tidningen. Finslipning av ledaren, som jag alltid försöker skriva på söndag då telefonen inte avbryter mig.

Visst är det ett ganska ensamt jobb, men ibland är jag introvert och då jag snart varit ensam (inte levt i ett förhållande) i sju år lider jag inte av ensamheten. Jag tänker också ofta på de gånger då jag grät i bilen när jag körde hem från Borgå. Dels för att arbetsdagen blev lång när jag inte fick jobba i Lovisa, dels för att jag ville jobba i Lovisa och för Lovisa, inte på en regiontidning.

Det finns fördelar och nackdelar med allt. Men i det stora hela tycker jag att det är ett privilegium att få jobba hemifrån.

Hurdan har din måndag varit? Hoppas att den förlöpt bra!

Glad måndag! 15-02-2021

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det lär har varit nästan tomt på livsmedelsaffärens blomsterhyllor på Alla hjärtans dag i går. Den sista blomman som inte såg vissen och trött ut var den här. Alla rosor och tulpaner var slutsålda och lilla lokala blomsteraffären var stängd.

Men mycket överraskad och glad blev jag ändå. För jag hade inte väntat mig någon blomma alls. Tack till Pia för denna växt och en Glad Måndag till alla som läser min blogg!

Kylan lär ska hålla i sig några dagar till, kanske rentav februari ut. Sedan hoppas jag på töväder, dripp och dropp! Skidentusiasterna håller kanske inte med. Men tack och lov får man ha olika åsikt om saker och ting 😀

Veckans ord – MYSA

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Höll på att glömma Gemsweeklyphotochallenge! Veckorna går SÅ fort!
Därför får det bli ett annorlunda bidrag, känns som en nödlösning, men bättre så än inget alls.

Sommarens favoriträtt. Pepparschnitzel på Skeppsbron. Hoppas vi får MYSA där instundande sommar och vår, med nära och kära. Brukar äta morsdagsmiddag där, fira mammas födelsedag där, träffa vänner från när och fjärran där.

Snälla någon, Gubben Gud eller vem som helst annan som kan hjälpa oss – låt oss få MYSA tillsammans i vår och i sommar. Om vi inte kan besegra coronapandemin, så ge oss i alla fall ett behövligt andrum, något slag av avbrott, en möjlighet att umgås, skapa mysiga stunder ❤

Ser fram emot sommaren 2021.

Ledig lördag och snart glad påsk!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Jag tycker ibland om att köpa smålyxiga tidningar. Det är något med den glansiga pärmen och alla vackra bilder. Jag läser den sedan flera dagar. Ibland inspirerar innehållet mig att testa något recept, men för det mesta tittar jag bara på bilder och läser.

Vi var i två livsmedelsaffärer och på apoteket med syrran. Hjälpte vår mor med ditt och datt. Men annars är det ledig lördag som gäller.

Och i affärerna fanns redan påskgodis… Ja, det är ju bara sju veckor till påsk, så… det gäller väl att vara ute i god tid?!

 

Lite varmare i dag

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det är skönt med bara minus sju grader i dag då temperaturen ganska länge legat kring minus femton och kring minus tjugo om nätterna.

I går var träden så vackra då de gnistrade i solskenet. Särskilt björkar är extra vackra nu, men visst har även alla andra träd som är beklädda med snö och iskristaller mycket fina.

Hade en kvällssits med två vänner i går. Pizza och vin och citronkaka smakade gott och plötsligt hade fem timmar bara flugit iväg.

Ledig dag från jobbet i dag. Plötsligt fick jag inspiration att städa i köket, och vips hade jag en soppåse full med sånt som ska slängas från skåpen 🙂

Fem en fredag, SINNEN

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hos Elisamatilda handlar veckans utmaning om SINNEN.

Svaret på första frågan.

Vad ser du till höger om dig?
– Ett pennställ och datorns centralenhet med kortläsare och back-up-system.

Vad känner du med din vänstra fot?
– Just nu fotpallen som är ett bra ergonomiskt stöd då jag jobbar vid datorn.

Vad hör du utanför?
– Just nu en liten traktor som röjer snö.

Vad doftade senast gott från köket?
– Igår stekta plättar.

Vad smakade du senast?
– Nyss en halv fettisbulle, det som i Sverige kallas semla men hos oss fastlagsbulle.