En bra dag med lagom av allt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Måndag, tisdag och onsdag sitter jag mest vid datorn. Jag tror inte att ni läsare finner det så intressant att dag ut och dag in läsa om mitt jobb på det sättet.

Jag tar emot texter, stiliserar och bearbetar dem, fördelar arbete till höger och vänster, läser mejl, skickar mejl, håller kontakt via telefon och Messenger och sms med ett femtontal medarbetare, planerar innehållet i veckans Nya Östis och även för de kommande två, tre tidningarna.

De här bilderna tog jag i lördags då syrran och jag lade ner ljus på kyrkogårdarna. Det var vindstilla den dagen som ni ser och vi passade på att fotografera lite vid Lovisaviken.

I går blåste det rätt mycket och i dag har det också varit en del friska vindar. Men vi kom undan den storm som drabbade västra Finland och Österbotten.

Varit ute på ett par uppdrag tillsammans med en kollega i dag. Alltid bra att lossna lite från kontorsstolen och få frisk luft i lungorna.

Här ser man allt lite dubbelt 🙂

Det är något speciellt med bokhandlar

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Min mammas faster Greta jobbade på den gamla bokhandeln i Lovisa. Ett vackert hus på Alexandersgatan som tyvärr hamnade under grävskopan och revs ner då nytt skulle byggas på samma plats.
Min syster jobbade också där en tid.
Jag kan fortfarande drömma om att jag är inne i den bokhandeln och minns hur det såg ut där, också i övre våningen och i lagret samt i Gretas kontor.

Vi har en fin bokhandel också i dag i Lovisa och nu har den flyttat ner till gatunivå på Drottninggatan. En gata som diskuterats mycket på stan för att arbetena med att snygga upp den krävt tid. Men det blir SÅ fint då det blir klart, tycker jag.

Drottninggatan har blivit enkelriktad och fått snedparkering. Det gula lilla huset till vänster har såvitt jag vet skyddsbeteckning. Det borde snyggas upp, just nu förfaller det tyvärr.

Här i köpcentret Gallerias övre våning fanns bokhandeln förr. Där torde inom kort öppnas en italiensk glassbar.

Här öppnade Lovisa Bokhandel i dag. Jättefina, stora och ljusa utrymmen.
Det är kanske inte så svårt att gissa att jag köpte ett comic-pussel 🙂 Och faktiskt redan tre julkort. Ska försöka hinna pyssla några kort också.
Förstås hittade jag även fina klistermärken.

Har med avsikt fotograferat så att inga andra kunder syns på bilden. I en liten stad känns det som att jag behöver be om lov eller säga till personen att hen kommer på bild i min blogg.

Den här bokhandeln blir man glad av att gå in i ❤

Glad måndag! 02-11-2020, och månadsbilden

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Med novembermånads bild i kalendern önskar jag er en bra start på veckan och en glad måndag! Här finns en lista på andra som brukar delta i den här utmaningen. Om du brukar skriva Glad måndag-inlägg och om ditt namn och länken till din blogg saknas från listan, meddela mig här via kommentarerna så kommer du med!

November månads bild.

Muminfigurerna gör mig alltid glad. Därför får Mumintrollet vara med i Glad måndag även om bilden speglar en viss oro.

Det är november och mumintrollen behöver halsdukar. De har tagit sig ner för en stege och är på väg mot något okänt och spännande, även skrämmande?

Så här ter sig nog livet för många just nu. Vi känner oro och rädsla. Vart är världen på väg? När blir vi kvitt covid-19?

Vi tar en dag i taget och gör det bästa vi kan i ett läge vi måste acceptera ❤

Hur galet som helst, del 63

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Bra att monstret fanns där! Då vågade jag inte ta en ask Toffifee 😀
Sanningen att säga är jag inte så förtjust i just det här godiset, så risken att jag skulle ha plockat en låda åt mig var inte stor.

Men ni känner igen fenomenet. Då olika varor, hamnar på fel plats. Det här har kanske ett barn lämnat ifrån sig. Men ofta ser man ju märkliga saker på fel hyllor i affären. Och undrar hur de hamnat där.

Skyltsöndag, den 1 november 2020

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Ett minne från en promenad tidigare i oktober. Ganska nära mitt hem, egentligen mitt i ett bostadsområde där det finns såväl flervåningshus som egnahemshus ligger resterna av en bastion.

Vår stad bär på en intressant historia.

Det är första måndagen i november och Skyltsöndag är en av de utmaningar i bloggosfären som jag sällan missar att delta i. Den förvaltas av bloggaren BP.

Det finns många bra och roliga utmaningar, men de andra deltar jag mer sporadiskt i. Själv har jag kört i gång Glad måndag, och i den är rätt många andra bloggare också med.

Ungefär 4000 steg blev det i dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag med syrran besökte Tokmanni för att köpa allt från gravljus till toapapper och mull. Jag har inte på länge dock hittat tillräckligt stora innerkrukor, ni vet sådana där med hål i botten. Är det så att affärerna tror att vi inte alls planterar om växter vintertid?

De flesta stegen gick vi förstås på kyrkogårdarna i Lovisa. På gamla kyrkogården ligger min pappa, morbröder, farbröder, mormor, en kusin, min farmor (som jag aldrig sett)… och på nya kyrkogården har morfar sin hjältegrav då han stupade i kriget. Ja, alltså på bägge kyrkogårdarna finns många släktingar och vänner.

Hjältegravarna på nya kyrkogården.
Ett ljus till morfars minne. Jag tänder det ofta på muren, men lägger det sedan ner vid stenplattan med hans namn.

Vid morfars sten säger jag alltid tyst för mig själv: ”Tack morfar för att Finland är självständigt i dag. Jag är ledsen för att jag inte fick lära känna dig”

❤

Buhuuu! Jo, jag blev skrämd!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
En trevlig häxa bakom disken.

I morgon är det Alla helgons dag och den här helgen under fredag–lördag firas Halloween på olika sätt också i Finland. Det har kommit allt mer prylar till salu. Godis, ljus, blomster- och pumpadekorationer – you name it.

För mig är det okay med spex och olika skrämmande ting. Pumpadekorationer och ljus är också fina. I morgon är det ändå viktigare för mig att komma ihåg alla de som gått bort. Att lägga ner ljus vid gravarna på kyrkogården hos nära och kära.

I Lovisas R-kiosk hoppade jag ändå högt då jag gick förbi det här godisbordet. Jag var inte ens nära att köpa något eller att röra vid godisklubborna… ändå skrek det där monstret till så att jag hoppade högt 😀

Flowers on Fridays och ett höstlöv

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Vill gärna fortsätta med Flowers on Fridays då och då fastän det inte kommit nya inlägg på Susans sida efter juli månad. Min oro för henne är stor, men hon är ändå den som inspirerat många att skriva inlägg med bilder av blomster om fredagar.

Luktärten är en av mina favoriter.

Visade för inte så länge sedan en bild på luktärter, och här kommer en till!

En gång tidigare har jag fotat ett ensamt löv på en vindruta och lagt ut bilden på Instagram. I går fanns det åter ett ensamt löv på en vindruta med bara himlen som bakgrund. Bilder återspeglar höstens vackra vemod.

Utan strumpor i skorna

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det är slutet av oktober månad. Elva grader varmt och jag kan gå utan strumpor i skorna. Hurra!
Förvisso gick jag utan strumpor bara till skräpcontainern och återvinningen på gården, men det var skönt!

Prognosen för de närmaste sex dagarna visar +8–+10 grader, det välkomnas också av mig.

Naturen kanske skulle behöva kylas ner på våra breddgrader. Det sägs att den inte mår bra utan snö och minusgrader. Men hur klarar sig naturen då där som man aldrig har snö och minusgrader? Min logik haltar troligen 😀

Livet här hemma

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.

Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.

Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.

En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!

Det är roligt att leta efter de olika ansiktena och andra detaljer i pusslet.

Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.

Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.

Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤