Vill gärna fortsätta med Flowers on Fridays då och då fastän det inte kommit nya inlägg på Susanssida efter juli månad. Min oro för henne är stor, men hon är ändå den som inspirerat många att skriva inlägg med bilder av blomster om fredagar.
Luktärten är en av mina favoriter.
Visade för inte så länge sedan en bild på luktärter, och här kommer en till!
En gång tidigare har jag fotat ett ensamt löv på en vindruta och lagt ut bilden på Instagram. I går fanns det åter ett ensamt löv på en vindruta med bara himlen som bakgrund. Bilder återspeglar höstens vackra vemod.
Det är slutet av oktober månad. Elva grader varmt och jag kan gå utan strumpor i skorna. Hurra!
Förvisso gick jag utan strumpor bara till skräpcontainern och återvinningen på gården, men det var skönt!
Prognosen för de närmaste sex dagarna visar +8–+10 grader, det välkomnas också av mig.
Naturen kanske skulle behöva kylas ner på våra breddgrader. Det sägs att den inte mår bra utan snö och minusgrader. Men hur klarar sig naturen då där som man aldrig har snö och minusgrader? Min logik haltar troligen 😀
Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.
Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.
Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.
En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!
Det är roligt att leta efter de olika ansiktena och andra detaljer i pusslet.
Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.
Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.
Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤
Jag hörde om dagen på tv men så glömde jag bort det.
Sedan läste jag Nickis blogg, och tänkte att jag vill också uppmärksamma mina nallar!
Och det var nog bra att jag tog i dem. Samma gäller Snobben och Mumin i förgrunden.
Min äldsta nalle, den jag fick då jag var ungefär fyra år gammal, ser något konfunderad ut. Och Mumin spärrar upp sina blå i förskräckelse. Han frågar sig ”tänker du ta bild av oss utan att damma av oss”?! Snobben verkar sova medan nallen jag fick av Dimi en gång verkar full av beundran då hon blickar upp mot gamla nallen.
Nåjo, jag gjorde det. Fotograferade först och såg sedan att precis, här behöver det dammas av! Så nu sitter sällskapet i min soffa och ser på tv. I morgon ska de snyggas upp ❤
Sista måndagen i oktober!
Då vi inte kan resa nästan alls på grund av covid-19 bjuder jag på ett minne från en exotisk park som vi besökte under läsarresan i Monaco hösten 2019. Det känns som evigheter sedan…
Men nu får man bara acceptera läget som det är och göra det bästa man kan av alla dagar man får leva.
Två månader till jul. Sista söndagen i oktober månad. Här går det undan!
Ibland tänker jag, hur kan det kännas så olika för olika människor. Äldre, sjuka och ensamma hör till dem som tycker tiden blir lång. Medan andra känner att tiden aldrig räcker till. Och ändå har vi alla samma tillgång till ett visst antal timmar på ett dygn.
Med den här skylten önskar jag alla en trevlig söndag, coronapandemin till trots. Och så blir det ju en liten lektion i finska 🙂
En skylt på dörren som leder till bortre läktardelen i vår idrottshall då där var innebandymatch igår.
Det är bloggaren BP som håller i trådarna för denna roliga utmaningar med olika skyltar om söndagar.
Titthål – kändes det som då vi idag på innebandymatchen var hänvisade till läktaren. Där finns ett räcke, så ibland får man sträcka på nacken för att se något, ibland huka sig. Men det är bara att acceptera läget och lyda reglerna.
Nere på golvnivå får man vara endast då man tillhör laget, funktionärerna eller massmedia. Och idag var inte jag på jobb, jag hade en annan reporter som tog bilder och som sköter textreferatet.
Bättre bilder än så här gick det inte att få utan teleobjektiv från läktaren.
Efter två tuffa perioder då Tor i stort sett pressade hela tiden låg vi under 1–3. Men i sista perioden var vi åter starka och den vann vi med siffrorna 5–1, och hela matchen totalt 6–4.
Tjugofyra hål. Det är den 24 oktober i dag. Chokladkalendern är rensad, bitarna uppätna. God jul!
Många bitar återstår ännu att lägga.
Då ett par bloggvänner har skrivit att ”nu återstår inte mycket, snart är pusslet klart” tänkte jag att jag måste visa ett fenomen. Man tror att bara ett par hundra bitar ska få plats här. Men, men… skenet bedrar.
På bilden här nere ser ni hur många bitar ännu ska läggas. Samma tanke uppstår alla gånger. Var ska de få plats!
Lägg märke till fem små askar på hög i bakgrunden. Tre stora på bordet (en svart i mitten som kan vara svår att urskilja) och ytterligare tre hjärtformade kring dem. Det här är alla bitar som ännu ska hitta sina rätta platser 😀
Hur många av er känner till den? Jag har för mig att den är mer känd i Sverige än i Finland.
Ett frasigt marrängtäcke ställer krav på att bakelsen serveras dagsfärsk. Lingon ger syrlighet.
Det var stämningsfullt hos väninnan i går kväll. Djupa diskussioner och livets allvar med allt från corona till sjukdomar, men som vanligt varvat med mycket skratt och allehanda minnen från tider som gått.
I dag frissa. Tiden går så fort att jag sedan bara plötsligt ser i spegeln att det åter är dags att få topparna klippta. Efter det Tors match, där en tyst minut hålls för en kär kollega, en stor idrottsvän och god vän som nyligen gick bort.
Två månader före jul gör ett gift par allting i ordning inför jul. Granen finns på plats, med alla sina prydnader. Tomtar trängs på alla ytor. De finaste juldukarna finns på borden och ljusstakarna står framme.
Glad väntan på jul!
Grannar kan nog undra om allt står rätt till i hushållet där granen kom fram i går. Har någon i hemmet blivit helt förvirrad?
Nej och åter nej. Så här går det till då man i god tid ska vara klar med material som handlar om julen och gör ett magasin som ska komma ut på marknaden i slutet av november.
Bilder och texter ska vara klara den 25 oktober. Därför denna julhysteri redan nu 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 