Han var väldigt reko och ställde upp! Kaj Kunnas, nu konferencier på Showkryssningen men annars sedan många år tillbaka bland annat känd för sina otaliga livfulla sportreferat i tv och radio.
Jag frågade om han kan ställa upp på en bild. Inte bara för att jag ”samlar på kändisar”, utan för att vi skulle kunna sätta ett foto som överraskning på Kui Kannas sida på Facebook. Kui Kannas är en docka som är väldigt lik Kaj Kunnas. Kaj har träffat Kui in real life och Kaj gillar Kui och vi är många som gillar både Kui och Kaj. Hänger ni med? 😀
Verkar som om bilden på Kuis FB-sida inte hela tiden syns, tyvärr – därför lägger jag ut bilden av mig och Kaj även här.
Backstage på söndag på Showkryssningen.
Familjärt och inte så märkligt, men jag är backstage på Showkryssningen 😀
Mark och en av kryssnings- och researrangörerna.
Ja, och så fick jag även en bild av Mark Levengood 🙂
En stor del av Muminfamiljen åkte med i min resväska.
Lycklig och glad för att jag klarade stormen Ciara som svepte in från väst och förorsakade hiskelig sjögång på Östersjön i natt. Låg nog vaken länge och bad till Gud att allt skulle gå bra. Toaletterna spolades i grannhytterna nästan i ett, de tunga gardinerna i fönstren vajade än en in mot hytten, än ut mot fönstret. Ibland hade jag huvet nedåt i sängen, ibland uppåt. Det skakade och krängde, men jag klarade natten utan att kräkas. Tog ett piller mot åksjuka för säkerhets skull.
Nu känns det ännu här hemma som om golvet gungade under fötterna.
Ska äta nåt smått och sedan börja jobba. Finns en hel del att ta itu med.
Efter den delikata middagen och härliga efterrätter från stående bord lade jag mig tidigt i går kväll. Jag har, tydligen med åldern, allt mer börjat uppskatta att vakna utvilad. Så det blev inget nattsudd och rajtan-tajtan på nattklubben för mig. Vaknade några gånger av att glada firare tjoade ute i hyttgången. Men jag bor i en sådan länga som man behöver nyckel att komma in i, så allmänt sett var det lugnt och skönt hela natten.
Fyndade en härlig poncho på rea hos Desigual. Visar fler bilder senare, och då jag kommit hem, eftersom jag inte har Photoshop i den här datorn. Det är lite si och så med wififörbindelsen i hytten också. Den brister ibland och att ladda upp bilder går långsamt.
Den här skylten passar ju bra i dag, för det är samma resebyrå jag reser med till Stockholm, som arrangerade vår läsarresa till Ligurien i höstas.
Med den här skylten välkomnades vi till en plantskola.
Den trevliga utmaningen Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP.
De tyska orden Ordnung muss sein flög hela tiden genom mitt huvud då jag kom in i min hytt.
Sagt och gjort. Öppna resväskan!
Hade packat den på något sätt upp och ner, men fick ut alla grejer och placerade dem raskt där de skulle vara. Finns inget mer irriterande än att inte hitta allt det man ska… då man är ENSAM i en hytt 😀
Ganska fullt program hela kvällen.
Men SÅ kul då alla i bussen talade mitt modersmål svenska då vi åkte in till Helsingfors.
Då jag sitter för mig själv, vilket jag oftast gör, tar ofta olika historier form i mitt huvud. Jag har en, enligt egen åsikt, säregen humor. Eller kanske den inte är konstig i sig, men jag har hela livet fått kämpa med att inte var som helst kläcka ur mig sånt jag själv tycker är roligt… Andra kanske inte tycker lika 😀
Så i dessa förkylningens tider tänkte jag. Vad ska jag göra om jag ser en förkyld person ombord, om denna ser ut att ha asiatiskt ursprung?
Och vågar man längre säga att man vill spela corona med nån? Ni vet, det är ett spel, med käppar och knappar / små brickor som man skjuter iväg.
En av mina grannar i huset arrangerar årligen inför Alla Hjärtans Dag en fest. Hon bjuder på lunch och efterrätt, olika goda drycker och dessutom brukar hon knåpa ihop fina små överraskningspresenter åt alla som kommer.
Ett litet anteckningsblock fick jag som valde nummer tio.
På grund av resan till Stockholm missar jag årets fest. Men igår överräckte jag ett kort och en flaska rödvin till värdinnan, bad henne bjuda gästerna på det och hälsa till alla från mig.
Då fick jag också en liten gåva ❤
Huset jag bor i ett av de bästa jag nånsin bott i. Många trevliga grannar, inget gnäll och skäll.
Jag ska se om det går att skriva blogginlägg från båten. Beror på hur uppkopplingen funkar i hytten.
Det får bli lite arkivbilder nu då jag inte har för avsikt att lämna hemmet i dag för mer än att gå ut med soporna. De lådorna har jag i och för sig aldrig fotograferat, men de ska inte heller få förstöra bilden av den här vackra väggen 😀
Det här är en stor väggtavla (egentligen en rya) i en gång i servicehuset Esplanad. Konstverket kan jag beundra de gånger jag sitter utanför min massör och väntar på min tur.
Snart ska jag ta en dusch, köra en tvättmaskin och packa resväskan inför morgondagens resa som utgörs av en Showkryssning som en resebyrå arrangerar på Silja Serenade. Många artister ska vi få se, vinprovning för den som vill, god mat och dryck, kanske lite shopping 🙂
Veckans ordutmaning hos Mrs Susanne är VAK.
Tänker först på allt på en isvak. Nu då det varit kalla nätter kanske en sådan finns vid badstranden, men dit är det för långt för mig att promenera, fastän ljumsken blivit bättre.
VAK-natten är ofta ofrivillig. Det kan hända att jag vakar för att det kommer en bra film, eller för att jag har så roligt med vänner att vi inte märker hur klockan tickat sig in mot småtimmarna.
Att ligga vaken på natten en timme, två eller tre utan att kunna sova då man vill sova är inte kul. Men följande natt efter en ofrivillig VAK-natt brukar jag sova gott igen.
… då Carita firar Runebergsdagen (i dag den 5 februari) med en fastlagsbulle 😀
Runebergstårtor åt hon redan för några dagar sedan.
Ur led är tiden, det vet vi ju alla.
Vårblommorna tittar fram, trastarna får ungar. Och nu blir några nätter kalla, med minus tio hos oss, så då kan det gå dåligt med både blommor och fåglar som låtit sig luras att våren är här.
Helt yr i bollen blev också jag och väninnan Pia då vi i dag besökte Tokmanni. Där håller man på att bygga om.
Tidigare har man ju gått som en robot från hylla till hylla då man visste var allt man skulle ha fanns. Men nu stod schampoflaskor och duschkrämer på rad där hundmaten fanns förr.
Nå, det blir säkert bra då det är klart – och alltid är det ju bra att träna hjärnan lite. Att man inte gör det allt för lätt för sig 😀
Ja, nog har staden alltid en plats i mitt ❤ Jag bodde där 1998 och besökte staden ofta även efter det, ibland flera gånger per år under åren som gift med en Stockholmare.
Alla träd och grönområden kräver nerver och tid att få ihop.
Och nu ni! Nu ska jag dit igen. På lördag åker jag på en kryssning med Silja Line, så då är jag i Stockholm en del av söndagen. Följande resa till svenska huvudstaden sker 19–21 mars, med en rödvita båten, om allt går väl.
Med ”om allt går väl” menar jag, om väninnan och jag får vara så friska att vi kan åka iväg. För i dag tar jag inte något för givet.
Jag vågade inte skriva om instundande resa eftersom jag inte visste om jag skulle klara av att gå de sträckor som krävs… men nu har jag beslutat mig för att åka.
Medan jag sitter och pusslar far en massa tankar genom hjärnan. En del av dem gör att jag sållar jobbet rätt bra.
Men plötsligt började jag tänka på tiderna då jag nätdejtade. En del män träffade jag ju in real life, men i många fall blev det inte mer än några pratstunder via en chatt och kanske några sms eller mejl.
Så var det med hurtbullen. En sådan man är jag inte ute efter. Eller om han vill bli min man, måste han acceptera att jag inte löper i skog och mark dygnet runt. Han skrev entusiastiskt om hur mycket han tränade, till och med på jobbet (han hade ett sådant yrke att det var möjligt)… ”och då det är mörkt ute vill jag också springa, då använder jag pannlampa”, skrev han.
I mitt stilla sinne undrade jag när han skulle ha haft tid att träffa mig? Han såg förstås framför sig att vi skulle springa tillsammans. När han insåg att mitt intresse för SPORT inskränkte sig till att TITTA på innebandy, eller att bänkidrotta överlag, insåg vi båda att vi inte skulle träffas 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 