Jag har ju varken växter eller krukor…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… hahahaa… därför måste jag då och då köpa nya 😀
Det finns säkert en diagnos för personer som är beroende av växter och krukor. Nå, i alla fall torde blomsterhandlaren jubla då och då, vilket gör också mig glad.

Växten till vänster är ny och den bronsfärgade krukan som jag ställt i en glasskål likaså. Jag tröstar mig med att jag nu ändå börjar ha enhetliga färger och material på krukorna. Grått, svart, brons, zink. I bakgrunden finns ännu några bruna som ska bytas ut.
Men sådant går ju inte med vindens hastighet. Det är ju ”bara” fem år sedan jag flyttade bort från gemensamt boende där det fanns mycket så kallad misch-masch 🙂

Och, som om jag inte skulle ha haft annat viktigt att göra… (t.ex. packa inför resan), så började jag flyttade stenar och snäckor och sand från olika glaskupor till den ni ser på bilden. Men det var ju viktigt det också, för min egen trivsel, för min zen-tillvaro ❤

Sensommarminnen, Kapellet

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Minnen från vår fina sommarrestaurang Kapellet. Öppen även då och då under hösten och speciellt mot beställning i stort sett när som helst. Men på vintern sitter man inte ute på den öppna terrassen.

Här har vi firat två fester med vänner i somras.

Jag gillar de skira gardinerna här. Blev själv fotograferad till tidningen Östnyland i samband med chefredaktörsintervjun så att jag satt på räcket intill en av gardinerna.

Egentligen kan jag nog se framför mig hur man kunde njuta här även då det är vinter. Om man håller sig under tak och har något slag av värmekälla, levande ljus osv. Men brandrisken ska man förstås ta i beaktande.

Och man kan sitta i den inglasade cafeterian också.

Bilden togs på kvällen den första september.

Glad måndag! 23-09-2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Den här bilden är förknippad med ett missförstånd.
Missförstånd kan ibland vara roliga och vi har skrattat åt det här många gånger.

En väninna uppdaterade sin status på Facebook med att skriva att hon ÄNTLIGEN fått hjälp i sitt jobb. Glasögonen var inte så här tydliga med på bild eller nämnda som glasögon. Hjälpen hette Oscar Magnuson och jag trodde att han var en ny kollega till väninnan.

Eftersom hennes förra kollega hade slutat jobbet rätt abrupt var jag nu glad för att hon hade, såsom jag trodde, fått en ny kollega. Jag messade henne och frågade när han har tid att ställa upp på intervju för att bli presenterad i lokaltidningen.

Jag var inte den enda som hade missförstått statusuppdateringen 😀

Köper ofta blommor till mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Nejlikor är några av favoriterna.

Nejlikor brukar hålla rätt länge.

Jag tror att jag har kommit in en ganska bra rytm vad gäller arbetstakten. Ännu måste jag lära mig att jag inte kan åta mig allt, jag måste lära mig att delegera och vi är flera som behöver bli insatta i allt möjligt för att jobbet ska löpa smidigt på sikt.

Halva fredagen ledigt och nästan hela lördagen likaså. Sedan några timmar jobb på söndag, ledaren och en del andra texter. Och att uppdatera to-do-listan är viktigt för att jag ska kunna sova bra.

Just nu är det lite extra mycket då det på to-do-listan finns allt möjligt som har med Italien-resan att göra. Men det ska bli skönt att komma i väg. Få känna lite värme för nu är det verkligen höst i södra Finland. Soligt men kall vind och bara +8 grader.

Nu ber jag också till Gubben Gud att jag ska slippa förkylning, något som väldigt många drabbats av i bekantskapskretsen. Feber, halsont och muskelvärk. Ska det komma så gärna först efter resan…

 

Skyltsöndag, den 22 september 2019

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Goda ostar tillverkade av ett lokalt andelsmejeri (osuusmeijeri) i Porlom, Lappträsk. Det här är väggen till ett tält som fanns i Delikatessernas park under Lovisa Historiska Hus-evenemanget.

”90 år av kunnande” står det också på väggen. Dagens lektioner i finska kom således här.

Flera skyltare och annat intressant finns hos bloggaren Konst eller konstigt, som förvaltar bloggutmaningen Skyltsöndag.

Tack mina vänner för en härlig kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.

Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂

Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.

Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.

En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.

Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.

Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.

Fem en fredag, UPPKOPPLING

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Veckans frågor hos Elisamatilda i Fem en fredag gäller uppkoppling.

När var första gången du kopplade upp dig mot Internet?
– Jag tror att det var 1997 på jobbet på dåtida tidningen Östra Nyland, och ganska fort skaffade jag egen dator, kanske. 1997 skrev vi de första mejlen med min dåtida make som bodde i Sverige.

Var ”hängde” du i början av din internettid?
– Det är jättesvårt att komma ihåg. Facebook fanns ju inte då och inte bloggade jag på den tiden heller. Man surfade väl runt på olika sidor, tyckte att sökmotorer som Yahoo och AltaVista, och tyckte att internetvärlden var oändlig 🙂

Vilken var din första e-postadress?
– Det minns jag inte heller, men jag tror det var mitt namn + dnainternet.net som hörde ihop med lokala telefonbolaget.

Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online?
– Bland annat många av mina härliga bloggvänner!

Vem i din närhet är minst uppkopplad?
– Min 85 år gamla mor 😀 Hon har en dator och kollar innebandymatcher via den ibland, men det kan gå veckor att hon inte använder den och inte har hon en smarttelefon heller.

WP klimatstrejkar?

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Läste via en annan blogg, Från andra sidan potten, att mitt bloggverktyg WordPress deltar i den världsomfattande klimatstrejken den 20–27.9.

”Om jag har förstått det hela rätt, så hålls den digitala strejken endast inkommande fredag, då WordPress helt enkelt inte kommer att vara tillgängligt för varken bloggare och/eller läsare om man väljer att delta” skriver min bloggvän.

Jag har inte fått något meddelande om strejken. Kanske för att jag betalar hundra euro per år för upprätthållande av min blogg? Är det bara gratisversionerna som drabbas, eller kan även andra delta i strejken?

Eftersom jag har som mål att publicera minst ett inlägg per dag, och har gjort så i många år, vill jag inte att WP ska få bestämma att jag plötsligt inte kan skriva ett inlägg. Inte ens fastän deras tanke som berör klimatet är god.

Så jag gör ett förhandsinställt inlägg och hoppas att det publiceras 😀

Sol och regn

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det är inte mycket sol tomaterna får på balkongen den här tiden på året.
De lär ska kräva +16 grader för att orka mogna. Sådana temperaturer blir det knappast mer hos oss det här året. Värmen som utlovades till helgen kommer in över Sverige, men orkar inte ta sig till Finland enligt de senaste prognoserna.

Men tomaterna lär inte dö på min inglasade balkong. Och jag kan alltid ta in de sista för att mogna på köksbordet där solen värmer ännu någon vecka 🙂

Vackert med sol efter regn.