Stockholm börjar ta form

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det har varit och är ett krävande pussel, men så ska det vara. Speciellt grönområdet i mitten av pusslet kräver att jag testar bit för bit och alla former då många ser så lika ut.

Njuter fortfarande av tulpanerna jag fick i fredags. Gillar att fotografera dem ända in i förgängelsen. Minns alltid att min bloggarvän BP brukar säga ”vad är det med vissnade tulpaner som fascinerar folk?”… ja – hahaa – vad är det?

Men de här står sig ståtliga än.

I bakgrunden ett av söndagens favoritprogram, Bingolotto.

Har varit en bra dag i dag. Jag har räknat arvoden, alltså löner för medarbetarna. Jag har skrivit ledaren till nästa vecka. Kört en tvättmaskin, bytt lakan i sängen. Ska bli skönt att snart krypa in under dem.

Har inte sluppit det onda i ljumsken men det har gått att uthärda i dag och väntar nu på torsdagen som på solens uppgång och jultomtens besök samtidigt 😀

Skyltsöndag, den 26 januari 2020

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Sista söndagen i januari! Här går det undan!
Och skyltarna från Italien-lagret börjar sina… dags att spana efter nya!
Den här stod utanför en cafeteria i Alassio där det fanns massor av goda bakverk och bröd, och allt möjligt att dricka – både alkoholfritt och med alkohol. Och en vidunderlig utsikt över Medelhavet.

Jag tror att Torte Liguri är en paj enligt lokalt recept från Ligurien.

Fler skyltar hittas hos bloggaren Konst eller Konstigt som förvaltar denna roliga söndagsutmaning.

Aaaah! Äntligen!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag vet inte hur många matcher vi har förlorat efter varandra i division ett. Alltså jag talar om Tors innebandyherrars lag.

I dag kom ÄNTLIGEN en mycket efterlängtad seger.

Matchen ska precis börja. Tors lag håller på att löpa in på arenan.

Jag tittade på matchen via Solidsport hemma. I natt och under hela förmiddagen hade jag svårt att röra mig. Mot kvällen blev det bättre. Men det kunde jag inte veta, så jag stannade hemma i stället för att hasa iväg med ena benet släpande efter det andra…

Matchen började inte så bra. Tor låg under med 0-2 efter första perioden. Men sedan började det hända saker. Reducering till 1-2 och viktigt 2-2 mål av min gudson Conny. Sedan en extra viktig straffslagsräddning av Henri i målet. Och när målkranarna väl öppnades för Tor gick det undan, och de blev en härlig 10-4 seger – så viktig!

Ingen bra bild tagen från tv-sändningen på datorn, men en bild ändå 🙂

Här har jag sprungit på match efter match. Även åkt till bortamatcherna. Men när jag inte är där så vinner dom.
Är jag en ”dålig ande” som borde hålla mig borta resten av säsongen…

Just asking.

Sol, blå himmel och vänner

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

… det är vardagens små underverk som gör mig glad i dag. Och att jag inte har ihållande värk. ”Bara” svårt att gå. Väntar nu på torsdag för att få höra vad osteopaten säger och om han eventuellt kan bota mig, eller åtminstone veta var felet sitter och vilken annan specialist jag i så fall behöver.

Utsikten från balkongen. Här sitter jag nog inte ännu på ett tag, det är för kallt och solen når inte hit förrän i april. Men blå himmel gör mig verkligen glad!

Vi har haft en isande kall vind i dag, men det att solen visar sig, att himlen är blå och att dagarna ljusnar minut för minut gör mig glad.

Glad också för att en väninna hörde av sig och frågade om jag behöver något från affären. Hon kom och hämtade mig med bilen och jag kunde handla lite mer på en gång så att jag klarar mig ungefär en vecka framåt. Hon hade också bakat en pirog med fyllning av köttfärs och hackat ägg, och jag fick två bitar av den.

Tror däremot inte att jag klarar av att gå på Tors match i dag 😦 Skulle så gärna stödja laget som verkligen behöver det. Vi ligger sist i tabellen…
Men blotta tanken på att hasa mig från p-platsen dit jag skulle få skjuts, och sedan långsamt på något sätt ta mig upp och ner för trappor i hallen, gör mig tveksam. Jag tror att jag hejar hemifrån.

Första tulpanerna!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag har gått och sneglat på tulpaner i affärerna några dagar nu. Men då jag inte har bil och då vi har haft några minusgrader har jag inte vågat köpa dem av rädsla att de ska förfrysa.

I dag fick jag den här buketten av en kollega. Vi hade en liten kurs hemma hos mig där vi övade på att skriva notiser utgående från föredragningslistor.

Dagen började med lunch i samband med en intervju. Så den har varit fullspäckad med intressant program. Nu är jag ganska trött. Jag ska bara ta det lugnt med pussel, tidningar och tv.

Det onda i ljumsken kommer och går. I natt var det så illa att jag fick ta stöd av väggar och möbler då jag långsamt stapplade till toan. Ibland känns det bättre, men helt smärtfri är jag bara då jag sitter och ligger.

Följande besök är hos en osteopat. Om han inte kan hjälpa mig blir det troligen en annan läkare. Närmaste specialist finns i grannstaden Borgå.

Parker och kvällsmat

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Ni vet, som bloggare tycker man ibland att man har fotograferat allt. Man har sagt allt, skrivit allt. Det finns sällan något revolutionerande att komma med 😀

Själv gillar jag vardagsbloggar. Där skribenter delar med sig av både litet och stort från vardagen. Glädje och sorg, ibland sjukdomar och död, men ofta helt vanliga små saker från vardagen som att solen tittat fram eller någon har upptäckt en liten blomma.

Vackra vyer, fula vyer, väder och vind, naturen i alla dess skepnader. Skyltar, bokmärken, glad-måndag-bilder, träd och djur, svartvita bilder, byggnader, portar, gränder, stränder…
Allt detta och mycket till är bloggarna vävda av.

En av många parker i Lovisa. Den här ligger mellan Degerbygatan och Mariegatan.

Jag beslöt mig för att ta bilder utan att känna någon press. Fotografera där jag går, enligt mottot ”gräv där du står” 😀

Det har varit en bra dag. Saker som jag grubblat över verkar lösa sig. Det gäller att alltid försöka släppa sådant man inte ensam kan styra över. Då brukar lösningar komma till dig 🙂

Kvällen avrundas med nachos toppade med köttfärs, salsa och creme fraiche, riven ost.

Har redan hunnit nalla från plåten 😀

 

Grävjobb

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Här är det grävjobb på Drottninggatan som gäller då vattenledningar och avlopp förnyas.

… brukar man syssla med inom journalistiken, då resurser och kunskap finns. Vi gör så gott vi kan på den fronten då det gäller vår lilla tidning, men ofta räcker inte tiden och manskapet till. De flesta som jobbar för oss har ju andra jobb eller studerar.

Jag brukar tänka att det räcker till då man gör sitt bästa. Och det gör vi alla som jobbar för Nya Östis ❤

Bilden tog jag på väg till massören. Tycker att jag inte haft inspiration att fotografera så mycket, men det beror nog på att jag har haft lite svårt för att röra på mig.

I första hand var det den vanliga massagen för rygg och axlar som jag fick, men vi funderade också vad problemen jag har i ”benet” beror på. Egentligen finns den odefinierbara smärtan nu i ljumsken. Den kommer och går. Misstänker bursit. Undersökningarna fortsätter.

 

Hurraaa – kexchoklaaa!

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer

My day was made då syrran meddelade att en affär i Borgå sålde Cloettas kexchoklad. Hon frågade om jag ville att hon skulle köpa en eller två. Va?! En eller två?! Jag hade tänkt på tio stycken men bad henne hämta fem 😀 Betalade förstås för dem.

Förr kunde man köpa kexchoklad på Ikea, men nu har den inte funnits där på ett par år. Och lite lång väg är det att åka till Vanda, nio mil bort, för några chokladbitars skull.

Mmmm, kexchoklad!

Hade lite vardagsdramatik på förmiddagen. Inget jag skriver om här i det här skedet, och nu är allt lugnt igen. Men därför satt chokladen bra, och sedan köpte jag en monstera (peikonlehti på finska, direkt översatt trollets blad eller trollets löv).

Har tvingats slänga ett par växter som blivit dåliga, och då kommer alltid en ny in istället.

Ibland blir det lite tokigt…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… även om man menar väl.

Så tänker jag ofta själv. Man skriver i all hast ett meddelande, så kort man kan, på Messenger eller i ett mejl eller i ett sms.

Jag skriver dessutom fort med tiofingerssystemet, i alla fall mejl och Messenger via datorn. Sedan märker jag att saker och ting inte var så genomtänkta, det blev fel syftningar eller annat som kunde missförstås. Fingrarna är liksom snabbare än den genomtänkta tanken…

För det mesta skrattar vi, vännerna och jag. Känner man varandra väl låter man sig inte störas.