Följande kvistiga fråga – likasinnade?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag tycker om att umgås med likasinnade, och framför allt att jobba med likasinnade. Men det betyder ju inte att jag ogillar alla som har andra åsikter än jag.

Att debattera där ett sunt klimat råder, med tolerans och respekt och folk som inte avbryter varandra eller höjer rösterna (såsom i många politiska tv-debatter), gillar jag också.

Musikkväll på Skeppsbron i går. Såväl Café Skeppsbrons terrass, som Saltbodans bakom mig, var nästan fullsatta.

I går var det dags för sommarens första Radio Saltbodan. Som lite äldre person var jag där vid 19-tiden då musiken började spela, men då var den ännu inte live.
Livemusik och mera fart på blev det efter 22, men då är man ju själv på väg hem… 😀

Att få umgås med likasinnade kan kännas som en lättnad, speciellt i situationer där man inte vill argumentera och bråka.

Och särskilt då det gäller projekt och jobb som ska göras i grupp är det skönt att hitta människor som fungerar på samma sätt som man själv gör. Det underlättar jobbet helt enkelt.

I dag gjorde jag äggsmör och åt en karelsk pirog.

Vem är finlandssvensk?

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det är en komplex fråga, och jag har fått den ibland. Till exempel har svenskar från Sverige bett mig förklara närmare, definiera, kanske argumentera.

Därför var den här essän i dagens Hufvudstadsbladet extra intressant.
Rubriken är fyndig och texten bjöd på tuggmotstånd.

Jag är faktiskt inte så insatt i allt det man behöver veta om Finlands historia för att kunna slå fast vem som verkligen är en äkta finlandssvensk. Jag har inte heller sysslat med släktforskning mer än att jag vet att i min släkt finns många finlandssvenskar i rakt nedstigande led.

Att jag föddes i Finland och bara talade svenska som barn ser jag också som en definition på att jag är finlandssvensk. Finska lärde jag mig först som 15-åring då det var ett måste i skolan och då jag hade min första finskspråkiga pojkvän.

Sedan gifte jag mig med en ”purfinne” då jag var 25. Vi fick inga barn och vi skilde oss ett år senare. Då jag var 35 gifte jag mig med en man som var född i Sverige, men som hade finlandssvenska föräldrar. Vi fick inte heller barn.

Men om jag hade fått barn med någon av mina ex-män vet jag inte ”vad det skulle ha blivit av dem” 😀

Arbetsvy, del 4

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nära havet igen. Bara personen som jag intervjuade saknas från bilden.
Honom får ni se senare.

Skeppsbromiljön i Lovisa.

I kväll ett möte, sedan troligen hemma med pusslet.
I morgon frissa, topparna måste putsas. Men annars ska jag försöka vara ledig. Det har varit intensiva veckor, men många givande diskussioner och jag ser fram emot en trevlig midsommarhelg.
I morgon har halva juni sprungit sin kos!

Tomatplantorna mår bra!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

När jag jämför tomatplantorna med den här bilden, tagen den 25 maj, inser jag ju att de har vuxit ”en aning” 😀

Varje dag har de vuxit lite till.

Nöp häromdagen bort sådant som jag trodde var tjuvskott… men jag antar att jag var lite för tidigt i farten. De kanske ska nypas senare? Dessutom behöver de inte nypas från busktomater. Jag har googlat men inte blivit riktigt klok ändå.

Nå, det är ju ett tag tills jag får skörd 😀

Ett av många mål i livet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.

Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!

Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.

Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.

Arbetsvy, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag inser att jag tre gånger på mindre en vecka har jobbat nära vatten. Men så ligger ju vattnet också nära Lovisa.

En kompis i Sverige sa att han avundas mitt värv.
En lyckans ost är jag nog också som har det här jobbet ❤

Härifrån Kvarnviken fick jag båtskjuts över till Svartholm.
Vår fina fästningsö Svartholm.
På väg bort från ön.

Och vad gjorde jag på fästningsön? Ja, det får ni läsa mer om i Nya Östis den 13 juni 😀

Fartdåren firade med kaka innan hon visste att hon var en fartdåre

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

En fräsch kaka gjord på rabarber och ost gottade jag mig åt på Café Favorit i Lovisa i dag.

Inte för att jag vet om det är så mycket att fira då man får höra att man fått 170 euro böter av Herr Trafikpolis. Men vet ni, jag bara skrattade. Vad annat kan jag göra? Och då jag sätter olika problem och duster i proportion till varandra var det här en liten smäll.

Och rätt ska vara rätt. Det var JAG som i en lånad bil körde 59 km/h på ett område där högsta tillåtna hastighet var 50 km/h. Den som äger bilen ska inte få en prick i registret. Han satte ett kryss i en ruta och bestred anklagelsen att han kört för fort, och antecknade den skyldigas namn i en annan ruta, det vill säga mitt namn 😀

Jag bromsade in då jag kom från ett 80-område, men tydligen för sent. Polisen har bildbevis och det lönar sig inte att försöka påstå att FARTDÅREN inte var jag. Ljuger man eller klär man sig i lösskägg och påstår att det var nån annan, och så blir man fast ändå – då får man ännu högre böter och kan hamna i fängelse!

Så det är bara att erkänna och betala 😀