Glad måndag! 20-05-2019

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.

Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂

Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.

Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.

Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.

Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤

Cykeltur på De stupades dag

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I Finland har vi våra krigsminnen från 1930- och 1940-talet. Jag tycker det är viktigt att vi värnar om dem, aldrig glömmer vår historia.

Soligt, varmt och vackert var det på nya kyrkogården vid de stupades minnesmärke. Det är så rofyllt, och ska så vara, på begravningsplatser.

Jag stannade en stund vid min morfars sten vid denna hjältegrav. Tackar honom alltid för Finlands frihet. Han föddes 1903 och stupade 1940. Så jag fick aldrig träffa honom.

Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på hur det hade kunnat vara om morfar inte hade stupat. När jag föddes hade han varit 59 år. I den bästa av alla världar hade jag kunnat få över tjugo år tillsammans med honom. Nu blev det inte så, men min mormor hade jag kvar länge, hon blev över nittio år gammal. Farfar fick jag också leva med tills jag var åtta år gammal. Min farmor dog innan jag föddes.

Det blev en skön cykeltur på sex kilometer och en stund med goda vänner vid deras stuga, en icke planerad träff. Men de spontana träffarna blir ju ofta de bästa 🙂

Bra kolumn!

~ Carita Liljendahl ~ 48 kommentarer

Hur är det med vår mejlkultur i Finland? Eller överhuvudtaget med det där att svara på meddelanden?
Jag blev SÅ glad när jag läste Rurik Ahlbergs kolumn i fredagens Hufvudstadsbladet. Äntligen någon som tycker som jag 😀

Jag brukar ibland får höra att jag skriver för många mejl och för långa mejl 😀
Men är det mitt fel att en lista vi ska diskutera på ett möte har många ärenden?

Några mottagare säger också att jo, dom har läst men dom svarar inte. Hur ska jag då kunna veta att dom har läst mejlet eller meddelandet via Messenger, eller må vara vilket meddelande som helst.

Jag brukar säga, det räcker med ett ”ok”, ett ”tack” eller ett ”vad menar du?” eller ”återkommer senare”… osv. På Mese räcker det med ”ok” eller symbolen tummen upp. Det tar inte många sekunder att svara på det sättet.

Men jag citerar Rurik:
”Det är en fråga om förväntningar. Kommunikation mot informationskälla. Då jag upplever ett mejl som kommunikation upplever den andra att jag bara är en informationskatalog.”…
”Vardagsarartighet är en färdighet som ständigt måste läras ut – redan från hem, dagis och skola. Vardagsartigheten gäller alla. I den digitala åldern får vardagsartigheten nya former.”

Skål – skönt med semester!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Brukar höra till att dricka ett glas mousserat då semestern börjar. För privatföretagaren stundar nu en vecka obetald ledighet. Senast jag var ”ledig” var första veckan i oktober då jag var på Nya Östis läsarresa 🙂

Hade ett bra möte med min vikarie i dag. Många konstruktiva idéer och tankar inför framtiden. Jag hoppas vi så småningom ska kunna dela dem med allt fler inom teamet och få entusiasmen att frodas.

Det är roligt att göra lokaltidning. Men jag tror att det behövs en hel del nya grepp. Vad vill folk läsa i sin hyperlokala tidning som kommer ut en gång i veckan? Inte så mycket om sånt som de redan fått gratis via andra kanaler? Materialet hos oss ska vara unikt!

Men aj jo… nu sa jag inte jobba, inte tänka så mycket på tidningen… inte på en vecka!

Otroligt gott och bra service!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Detta är inte ett sponsrat inlägg 😀 Jag har aldrig förtjänat en enda cent på min blogg. Men då jag får bra betjäning, då någon gör mig glad, då skriver jag gärna om det.

Ja, det ser ju dött ut igen 😀 Men jag tog bilden innan ett sällskap kom och slog sig ner vid bordet. Tycker inte om att skrämma människor jag känner i den lilla staden. Om dom ser journalisten ta upp en kamera kanske dom flyr fältet, och DET är ju inte bra för restaurangen 😀

Också här tog jag bilden innan ett par slog sig ner i soffan längst borta.
Jag gillar lädersofforna och det hemtrevliga i att det finns mattor på golven!

Restaurang Locale är nyaste tillskottet i Lovisa. Här serveras allt möjligt lokalt producerat.

Rätten jag valde heter ”den möra biffen från grillen med bearnaisesås”. Köttet var verkligen mört och utsökt gott, såsen inte som en bearnaise jag vant mig vid men godare! Potatisarna mörka och fina, lagom få.
Och personalen kom ofta och frågade om allt var bra. Snabb och vänlig service!

 

Snart semesterdags!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag har inte här på bloggen velat tuta ut det här om mina lediga dagar innan det är nästan dags. Och i morgon efter klockan 13 är det meningen att jag ska få vara ledig från tidningsjobbet hela sju dygn! Som företagare på egen bekostnad, men man vet ju att det är så och ledigt då och då måste man ha.

Vädret visar sig också från sin bästa sida just nu. Varmt och härligt, blå himmel!

Skeppsbro-området i Lovisa.

Orsaken till att här är folktomt är att klockan var bara elva då bilden togs. Senare kom en del lunchgäster. Jag var tidigt där eftersom städföretaget kom halv elva hem till mig.
Det är vardagslyxen jag unnar mig varannan månad. Härligt att komma hem till en bostad som doftar gott, och att inte behöva inleda semestern med att städa 🙂

Gamla saltbodar och blå himmel.

I kväll ska en väninna och jag testa en av de nya krogarna i stan. Tyvärr gick Fresno-kedjan i konkurs, så Lovisa-Fresno hann finnas bara ett par månader 😦 Men vi har fått en ny italiensk-inspirerad krog intill kyrkan, Osteria Locale 🙂

Det som inte dödar en, osv.

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Ibland måste man sätta ner foten. Då det blir för mycket av allt.
Jag vill inte bara ta emot skit.

Då det inte hjälper att man är vänlig och har försökt sitt allt, gett sitt allt, berömt människor omkring en, peppat och puffat och hurrat.
Kritiken kommer ändå, men inget tack och beröm, för det hör inte till vår kultur.

Ofta blir den människa som uppfattas som stark och kunnig helt utan stöd, sade en väninna till mig. Helt enkelt för att många anser att den personen inte behöver nåt stöd. Hen klarar ju sig ändå!

Förtidsröstade i EU-valet i dag. Tycker att det ALLTID är viktigt att rösta.

Hämtade sedan ut ett paket på posten. Blev mäkta förvånad och glad! ❤ Trodde att det var ett paket från ett företag som säljer borstar till eltandborsten… men det här var ju mycket roligare! Tack Ulf och Anne!

3000 bitar… gulp! Och ett sådant svårt motiv med bara grönt och blått i olika nyanser! Det här pusslet får nog vänta till regniga och långa mörka höstkvällar 😀

I kväll hejar jag på Finland i hockey-VM mot Danmark!

Fint väder…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… men jag har inte hunnit ut den här dagen. Det är dagen innan tidningen ska ut och dessutom är det fullmäktigemöte i kväll. En onsdag i månaden är det inte ovanligt att jag jobbar 10 timmar, försöker ha två timmar paus på eftermiddagen.

Väcktes av gatuarbetena klockan sju och det har varit ett ihållande surr och buller hela dagen. Ibland kan jag ha fönstret öppet men oftast inte på grund av stanken och bullret. Men men… det är ett övergående fenomen.

Som sagt, har inte hunnit ut i dag, bara gått ut på balkongen ett par gånger.
Lite frisk luft får jag då jag tar mig till fullmäktigemötet i kväll.

Vikarien kommer allt mer in i jobbet. Än återstår massor för henne att lära sig, men den här veckan har hon redan varit en stor tillgång.

Märker att jag inte har så mycket mer att skriva än … jobb, jobb, jobb. Tidningen vars framtid jag brinner för.

Frukost kryddad…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… med asfaltsångor blev det i dag. Jag har ju alltid vädringsfönstren öppna, i köket även om natten. Jag vaknade av bullret klockan åtta, men hade inte förstått att den dagen då asfalten läggs kommer lukten in i bostaden.
Nå, jag får det troligen utvädrat senare i dag. Och gatan är snart jämn och snygg, fri från farliga gropar.

Hurraaa! Jag har lyckats fånga människor på bild 😀

Annars vaknade jag första gången klockan fyra. Drömde att fyra giftspindlar krälade på mig. Jag försökte vara orörlig men ropade ändå hela tiden på hjälp. Mina kollegor hade annat att syssla med, så ingen kom.
Senare såg jag att spindlarna bitit mig, jag hade flera rodnader, små svarta märken, större röda upphöjningar i huden… På vårdcentralen sa dom att det inte är något farligt, jag skulle bara köpa nåt slags balsam från apoteket. Men jag fick ingen att köra mig dit heller för alla var berusade! :- D

Så här har min dag börjat.
Hur har din dag kommit i gång?