Bröd är inte hälsosamt?
Jag äter bröd om jag vill.
Här stinker vitlök! Vitlök är gott, och hälsosamt 😀
Och så var det första gången jag gjorde det här också.
Gräddade just den här sortens vitlöksbröd.
Livet är just så trevligt, mysigt och bra som man gör det till.
Just nu regnar det ute. Temperaturen ligger på noll.
Men de närmaste dagarna ska vi ha mellan minus två och minus sju grader, så jag har hopp om att snön ligger kvar över nyår. Halt blir det förstås just tack vare att vi är uppe på plus en grad då och då.
I morse sov jag länge. Sedan tog jag itu med en massa sådant som blivit ogjort under den senaste månaden då jag nästan dubbeljobbat. Lite tidningsjobb har jag också i dag gjort på sidan om, men inget som stressat mig. Bäst är ju att göra undan lite då och då, ha kontakt med frilansare och sånt, då vi fått några ivriga nya sådana.
Genom att göra lite då och då, och att ha privilegiet att jobba hemifrån, hopar sig inte saker och ting.
Den här vackra väggen finns i en av gångarna i servicehuset Gråberg, ”Det goda livets hus”. Där finns fyra avdelningar som fått namn efter årstiderna. Här är vi, såsom ni ser, i gången ”Vinter”. Bilden togs då jag var där med luciaföljet förra veckan.
De här orden snurrade runt i min skalle då jag låg hos massören i dag.
Jag vet inte av vilken anledning de började snurra. Kanske för att jag allt oftare de senaste dagarna tänkt att jag ska göra saker jag aldrig gjort förr.
Inte så där som en bucket-list-before-I-die, utan mer som en lättsam och rolig utmaning.
I stället för att vända till höger då jag kom ut från massören gick jag till vänster med sikte på bibban som finns i det röda huset med vita gavlar. Vår bibba tvingades tidigare i år flytta på grund av problem med inneluften, ett allt för vanligt dilemma i dag 😦
Den här skylten hade jag kunnat spara till Skyltsöndag, kombinerad med undervisning i finska. Men jag har fortfarande så många skyltar på lager från Spanienresan.
På bibban frågade jag direkt råd av en ”gammal” skolkompis som jobbar där. ”Har ni något lättläst på tyska?”
Hon fiskade fram den här boken.
Julen har varit och farit men det gör ingenting.
En gång hade jag en tysk pojkvän och mitt intresse för språket var stort.
Jag har studerat tyska, mer eller mindre hängivet, i fem år.
Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förr! Läsa en bok på tyska.
Och slå upp de ord jag inte förstår 🙂
Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.
Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.
På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀
När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.
Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.
Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.
Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?
Jag är inte den som avger nyårslöften, men OM jag gör det uttalar jag dem inte högt för andra. Löften som jag inte avger kan jag däremot gärna lista.
Jag tänker inte lova nån att jag går ner i vikt eller att jag börjar leva hälsosammare.
Jag tänker inte sluta röka eftersom jag aldrig börjat, och ett gott vitt vin tänker jag inte avstå från.
Om vi bortser från nyårslöften har jag ofta inför ett nytt år allehanda funderingar kring hur jag kan få ett roligare liv.
Vissa funderingar har med mina jobb att göra, hur jag ska tackla alla utmaningar de för med sig.
Andra tankar handlar om min fritid, för sådan vill jag också ha.
Rätt ofta tänker jag numera att jag vill göra saker som jag aldrig gjort förr. Det behöver inte vara något invecklat och stort som kostar en förmögenhet. Idéerna ska inte heller skapa stress för mig, jag behöver inte hinna mycket nytt på en kort tid. Om man återgår till ”gå ner i vikt, motionera mera, ät hälsosamt” och så vidare, så är det ju minsann sådant som skapar stress… eller om inte det, så i alla fall prestationsångest hos tiotusentals människostackare.
Flera tankar om hur mitt liv kan bli ännu mer innehållsrikt och givande har redan blivit anteckningar i ett block. Nu återstår det att se vad som förverkligas och vad som förblir bara tankar och idéer 🙂
Jag var för en gångs skull förutseende i denna utmaning. I somras tog jag en bild som jag tänkte att kunde passa bra att använda under årets sista vecka.
Bilden får samtidigt påminna oss om att det blir sommar igen.
Och roligt har det varit att vara med i Sannas bildutmaning, hela året, alla 52 veckor. Ibland har jag varit ute i god tid, några gånger riktigt i sista minuten.
Har äntligen haft tid att tömma det stora bordet, som efter nyår ska bli arenan för ett nytt stort pussel på 2000 bitar som jag fick i julklapp.
Men fram tills dess råder här julefrid med mina blomsterarrangemang och levande ljus.
Som vanligt dock, då en plats töms fylls en annan i en liten bostad 😀 Så nu sorterar jag saker som jag ska ge bort. Bland annat böcker och lite allt möjligt annat.
Sov länge, hade ingen klocka på ringning. Det bästa med helgen för mig är just det, att inte ha några måsten.
Ute föll, helt enligt prognoserna, ymnigt med snö. Först var det minus två grader men temperaturen ska stiga till nollan och plus ett så nederbörden kan snart vara snudd på regn.
I går lyckades jag inte få en bra bild av katten på bordet hos min syster. Han var för snabb 😀
Till jultraditionerna hör också utöver mat och dryck besök på kyrkogården, och roliga, traditionella gamla tecknade program på tv. Dessutom brukar min syster och jag på nytt läsa alla de julkort vi fått av släkt och vänner.
Nu ska jag pyssla med ditt och datt här hemma. I allsköns ro.
I går kväll vid sjutiden blev pusslet äntligen klart. Den som har god syn ser att EN bit fattas. Vart den tagit vägen vet jag inte. Hittills har jag alltid på något vis och vänster hittat saknade bitar men den här är, och förblir troligen, borta.
Nu är jag ju inte den som retar upp mig över detaljer 🙂 Då skulle jag bli galen med mindre.
Men i dag ska jag flytta pusslet på mitt stora bord, så att jag får plats för gäster och levande ljus på en stor bricka som jag köpt enkom för ljus.
Önskar er alla, mina fina bloggvänner – och även alla jag känner och har träffat IRL, en fridfull julhelg. Låt oss ge varandra en kram då vi ses ❤
Näst sista veckan i Sannas fotoutmaning.
Ordet är GLAS. Jag tänkte på fönsterglas, men svårt att fotografera 🙂
Vattenglas, vinglas, grogglas… varför inte?
Men den här ljushållaren vann jag en gång och den står i köket, så mitt val föll slutligen på ängeln i glas.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 