Fågelkvitter, sol och första krokusen!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Bland en massa gamla fjolårslöv har krokusarna kämpat sig upp på vallen vid busstationen.

Jag hoppade på cykeln strax före klockan tio i morse. Tog mig till busstationen där resebyrån som arrangerar Nya Östis läsarresa var på Lovisabesök. IngSva gör sina årliga besök här och på andra orter, för att berätta om sitt reseutbud överlag. Nu hade bolaget också köpt en ny buss som visades upp.

Niclas Ingves framför den nya bussen.

Jag behövde få tankarna bort från en hemsk mardröm som jag hade i natt 😱 I den blev jag levande begravd. Den klaustrofobiska känslan fanns kvar långt över en halvtimme då jag vaknade vid femtiden. Jag kunde inte ens sluta ögonen utan att känslan återvände. Allt var mörkt i gropen, någon skyfflade mull över mig… att inte kunna röra en fena, men veta att personen som begravde mig ändå hade sett till att jag skulle få luft för att tvingas ligga där och bara tyna bort…

Tänk att känslan av drömmar kan hänga kvar så länge… Det gör ju inget om man drömt något härligt… men det här var verkligen en förfärlig dröm.

Dagen fortsatte ändå i trevliga tecken då ett brev från Sverige nådde mig. Det hade varit på väg en lite längre tid då adressen på kuvertet var fel, men i lilla Lovisa hittar man mig ändå så posten ska ha tack för det.

Och tack till bloggaren BP ❤ Jag blev överraskad och mycket glad för häftet och klistermärkena som hon sände, både som uppmuntran och tack för att jag varit länge med i utmaningen Skyltsöndag som hon förvaltar.

Jag är glad för så mycket

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… för att det är ljust så tidigt om morgnarna och ljust länge om kvällarna.

… glad för solen som lyser på en blå himmel.

… glad för att det finns struvor i affären fastän det är fyra veckor till första maj 🙂

… för att jag har mitt pussel som skingrar tankarna, för att jag har ett jobb som jag tycker otroligt mycket om och som fortfarande lär mig nya saker varje dag

Mina bloggtexter de senaste dagarna kanske har signalerat att jag haft bråttom och mycket att göra. Jobb på dagarna, möten på kvällarna. Och visst är det så. Men då man får hålla på med saker man tycker om, då blir det inte stressigt.

Om arbetet och andra åtaganden börjar kännas olustiga, då måste man tänka om, bryta mönster, varva ner.

Just nu är jag bara glad och tacksam ❤

Riksdagsval på gång

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Förhandsvalet har börjat i Finlands riksdagsval. Egentliga valdagen är söndagen den 14 april. Jag får se när jag röstar, kanske vore bäst att göra det redan nu, men det känns lite festligare på den egentliga dagen.

Många planscher är rätt intetsägande och ställningarna är fula. Men det är tack och lov inte avgörande saker sist och slutligen 😀

Dagarna rusar som snälltåg, det har varit otroligt mycket att planera och stå i med för morgondagens tidning. Telefonerna (jag har två) har gått heta. Jag hoppas på en lugnare fredag och att resan till vårmässan i Helsingfors på lördag blir fin 🙂

Vacker vägg, del 115

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Fåglar som påminner om att nu är det vår.

Väggen hos en av frissorna i stan. Där jag senast varit och färgat håret på ekologisk väg.

Det går undan med våren nu, jag vet det. Fastän jag tillsvidare inte sett en enda krokus eller tussilago. Det var minusgrader i morse, det blåser rätt kallt. Men solen lyser från en blå himmel nu då klockan är 16.30 och temperaturen är +4.

Jag har otroligt mycket jobb just nu, med tidningen mest men också en liten översättning. Möten tre kvällar på raken. Allt har hopat sig. Det blir för mycket ibland och det är då som det känns lite trist… att missa allt som händer ute i naturen.

Dessvärre växer där inte pengar på träden där ute, pengar som jag kunde plocka för att klara av att betala hyra, skatter, el, försäkringar, mobiltelefon, dator, pensionen m.m.

Bra har jag ju det ändå, då jag är min egen herre/kvinna. Ingen betald semester, ingen betald sjukfrånvaro, men ett annat slag av frihet som är värd allt det slit jag ibland känner att jag har 😀

Våren är här!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Med klarblå himmel och blåsten som river i trädkronorna, och gatudammet som yr.
Men då jag äntligen hittade hyacinter, som är mer än bara en julblomma, blev jag glad. Gula hyacinter, det är vår!

Många växter har flyttat in hos mig denna vår ❤

I dag hade jag också nöjet att få hur ett av våra stora nya skolbyggen avancerar i Lovisa. Lovisavikens skola, ett svenskspråkigt högstadium, ska vara inflyttningsklart i januari 2020. Då slipper eleverna studera i baracker såsom de gjort de senaste åren.

Västen kändes för liten och hjälmen för stor. Betyder det att jag har för stor överkropp och för litet huvud? 😀

Here we go! Foto: Mia Heijnsbroek-Wirén

Och så utvecklade vi med stadsdirektören ett litet aprilskämt till Nya Östis Facebookgrupp. Skämt ska vara roliga, inte elaka. Dessutom ska aprilskämten vara sådana att alla har en chans att förstå att det som skrivs inte är sant.

Det är alltså april månad och i morgon får ni se månadens bild från Muminkalendern.

Behöver komma ut ibland

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

På en kort promenad med en väninna. Djupa samtal över en mudcake med vaniljglass och några glas vin.

Så kan en värdefull söndagskväll se ut.

En LITEN skål med popcorn satt bra som motvikt till det söta!

Och så fick jag en liten gåva från Bulgarien. En tvål som jag kan använda i klädskåpet om jag inte vill låta den löddra bort. Den doftar underbart av rosor, av vilka det lär finnas massor av i dalar i Bulgarien. Såsom gammaldags rosor, eller rosenbuskar, doftar hos oss. Underbart ❤ Tack Dimi!

En vacker förpackning!

 

 

Skyltsöndag, den 31 mars 2019

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det var ett tag sedan jag bjöd på en lektion i finska.

Skylten är från Lovisa Historiska Hus-dagarna i augusti 2018.

Ole hetki Suomen Kuningas, direktöversatt ”Var en stund Finlands kung”.
Täällä se on mahdollista – ”Här är det möjligt”.

Det var lokala kameraklubbens jippo. Man fick låna en krona att placera på huvudet, och mot fem euro fick man ett fotografi av sig själv som kung. Inte illa att vara det i en republik som ingen kung har 😀

Bästa bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndag!

Jag upptäcker ålderstecken när…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… jag ser mig i spegeln. Men jag bryr mig inte så mycket om dem.
Någon rynka här och där, mungiporna börjar peka nedåt då man blir äldre, hur glad i sinnet man än är 😀

Gäddhäng, det vill säga slapp överarmsmuskulatur. Åderbråck, smala fintrådiga men ändå bråck.

… då jag stiger upp om morgnarna är jag ibland styv i lederna, men man kommer väl igång som en gammal dieselmotor? Host, host.

Jag tycker inte att man ska behöva göra något för att dölja ålderstecken eller åldersringar av olika slag. Det är naturligt att människan åldras.

Man kan känna sig lite halvvissen ibland 🙂

Det här var sista delen i Orsakullans marsutmaning. I morgon är det första april!