Veckans ord – GRÖN

Jag tycker om blommor och gröna krukväxter. Med prickblad har jag lyckats extra bra. De är lätta att föröka. När en stam blir lång och ranglig kapar jag den och låter den rotas i en vas med vatten. Har fått nya växter från en och samma moderplanta över tjugo års tid.

Jag deltar i Sannas fotoutmaning, den 31:a veckan är på gång.

Fotograferat från baksidan. Eller heter det underifrån?
Fotograferat framifrån och uppifrån 🙂

Pajmums

Syster bakade och delade med sig av blåbärspaj.

Jag kan inte baka själv. Eller kanske rättare sagt: har inte tålamodet… då man ska väga och mäta ingredienser noggrant, blanda väl osv.
Nä, jag har liksom lite gett upp då kakor aldrig stigit rätt eller då hela proceduren känns för omständlig och kladdig.

Det finns andra som KAN baka och jag är bra på nåt helt annat 🙂 Tänk om vi alla var lika? Hur kul vore det?

I dag kom medborgarinstitutets kurskatalog med posten. Den ger en föraning om hösten. Men egentligen känns det ganska skönt. Att vi har årstider, och nåt slag av rytm och rutiner. Jag hittade några kurser som jag KANSKE är intresserad av 🙂

Applåder åt mig själv!

I dag på eftermiddagen blev jag klar med projektet ”Tömning och sortering av arkiv”. Innehållet från över femtio pärmar har reducerats till mängden ni ser på bilden. I nya bostaden har jag tid att sortera dem ytterligare, men nu behöver jag inte reservera tolv flyttlådor för pärmarna, det lär räcka med en enda  😀

Allt som återstår av det enorma klipparkivet.

Jag applåderar för mig själv!

Nu kanske det finns någon som undrar varför jag ens behöver så här mycket papper. Jag fick ett förslag om att låta fotografera allt, digitalisera på nåt sätt, om jag förstod saken rätt. Men för mig är pappersurklipp mer värdefulla än något jag bara har på en USB-pinne, för det är såvitt jag vet inte hundra procent säkert att lagra viktigt material på sådana.
Jo, papper kan brinna upp men det kan minnespinnar också.

Här finns nu över trettio år av dels tidningshusens historia, dels roliga reportage jag gjort genom åren. Mina kåserier och kolumner, kändisintervjuer och allt möjligt annat som JAG själv tycker är värdefullt att ha kvar.

Men ett sådant jobb det var… det kändes som ett evighetsprojekt! Ändå krävde det bara några dagar.

Och med min snälla systers hjälp har det pappersavfall som jag inte fick i väg i går hittat till en djup container för returpapper i dag. HURRRAAAA!!!

 

Härlig dag, och minnesresan fortsätter

Jag har fått mycket gjort i dag och ändå är klockan ännu bara halv fyra på eftermiddagen.
Träffade en väninna som jag nuförtiden ser bara varannan månad, om ens det, för att vi bor rätt långt ifrån varandra. Med hjälp av henne fick jag en del av pappersavfallet bort. Jag bjöd på kaffe och tårtbit vid stranden och sedan handlade vi tillsammans. Tacksam för att kunna handla aningen mer, lite tyngre saker, på en och samma gång än vad jag annars får baxat på cykeln.

Roliga minnen finns det gott om.

Angående pappersavfallet, ja. Sådant som ni ser på bilden slänger jag ju INTE bort.
Nu har jag också kommit på hur jag sorterar resten då jag väl har flyttat.
Måste erkänna att jag inte visste att jag hade över femtio pärmar som innehöll allt från urklipp till spanskakurser och brev jag fått av mina fadderbarn.

Mycket från arkivet slängs, men jag är glad då det ser ut som att jag kommer att lyckas krympa antalet pärmar från 50+ till högst tio. Det blir en pärm med minnen från tidningshusens historia… oj, oj sådana intressanta storyn där finns, mycket hade jag hunnit glömma 🙂
Andra pärmar innehåller olika reportage jag haft förmånen att få göra. Och i en tredje samlas kändisträffarna. Det är SÅ kul att få allt det här sorterat.

Niklas och jag.

Ett av många trevliga minnen är då jag träffade Niklas Strömstedt inför en konsert. Vi talades vid i en park i Helsingfors. På den tiden var jag blond och hade ganska kort hår. Men HAN … han är ju sig lik, eller hur?

Jag börjar se meningen med allt som hände för drygt tre år sedan. Snart har jag gjort mig av med mycket av det som hänger ihop med den tiden. Bara goda minnen finns kvar ❤

Månadsbilden – augusti

En RO-ingivande bild.

Kvällsrodd heter den här bilden.
Jag minns hur jag rodde runt Tågholmen då jag var barn och ung. Ibland blev det tungt på andra sidan holmen då jag inte hade räknat med att det blåste där 🙂

Augusti månad försvinner säker lika fort som juli. Den innehåller en 50-års fest, en weekendresa till Helsingfors, fotografering av gamla hus, massage, frissa, flyttlådor som anländer… och innan jag packar ner saker ska ALLT som jag inte vill ha eller inte behöver på nya stället bort. Så nog finns det att göra!

Månaden kulminerar sedan i evenemanget Lovisa Historiska Hus och flytten till ny adress.

Glad måndag! 31-07-2017

Ja, så är det dags att säga adjö till juli månad 2017. Tack för allt du gett mig ❤

Bilden är ett minne från Lovisanejdens högstadium, där jag hade äran att få göra ett besök med före detta lärare, och skriva en artikel om det – innan rivningsarbetet körde i gång.

Ett litet vemodigt stänk över den här veckans Glad måndag, med fjärilar som fanns kvar på väggen i den nästa tömda skolan i våras.

Glada färger finns också hos Geddfish.
Och Anki visar en färgglad Foppa-sko 🙂
På Sybils sida hittar du några otroligt vackra naturbilder!
Hos Entomtastankar hittar du ett härligt färgsprakande inlägg, ett collage!
Också BP visar många glad-måndag bilder med en godsak på slutet!

Jag älskar…

Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.

… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.

Jag älskar att cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.

Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.

Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.

De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.

Att vänta är väl att ha hopp för framtiden?

Symbolbild. Tagen under Öppna Trädgårdar i juni.

Det talas mycket om att vi ska leva i nuet. Att göra det är en konst, och jag tror att jag har blivit allt bättre på att vara närvarande på många olika sätt.

Gårdagen är ett minne blott, om framtiden vet vi intet.
Men nog måste vi få drömma och planera. Det handlar ju om att ha framtidstro och just nu har jag det.
För tillfället väntar jag på en massa olika saker. Och då jag är en otålig person är denna påtvingade väntan, det vill saker som jag inte KAN forcera, säkert riktigt nyttig…

Jag väntar på
– att få nyckeln till nya bostaden så att jag kan ta mått på utrymmen och börja bära in en del små grejer där
– att äntligen blir klar med tömningen av några skåp här som jag nu bor, att få gamla pärmar ut och endast det mest viktiga från arkivet sparat
– att flyttföretagets bil kör mina saker till nya stället i slutet av augusti
– att få komma i väg till Moraitika på Corfu med en god vän