Only sky is the limit

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Gamla knotiga tallar är fina.
Gamla knotiga tallar är fina.

Det känns fortfarande så, att det inte finns någon gräns.
Jag önskar så kunna hålla kvar den här känslan, hitta redskapen som behövs för att jag ska orka se det positiva. Klart att det kommer dalar, jag har små svackor ibland då jag tvivlar på allt… ska jag klara det här?

Var hos min bokförare i dag och fick viktiga saker förklarade för mig. Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i försäkrings-, pensions- och skattefrågor.
Men han har hittills varit en klippa.

I och med att jag inte äger någon bil cyklar jag mycket nuförtiden, det känns bra. I dag blev det sju kilometer.

I morgon har jag ett möte som jag ser fram emot.
En hel del av det jag ska syssla med i framtiden vill jag berätta om först efter 16 juli då min uppsägningstid gått ut. Snart är vi där.

 

Jag ska måla hela världen lilla mamma

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Finns ju en sådan sång.
Nu är det inte jag som tänkt måla något, åtminstone inte de närmaste dagarna. Men vem vet, kanske jag både målar och skriver snart igen.
I morse förde jag en del diskussioner med Adrian, huvudpersonen i mina böcker.
Två år har jag varit mer ledsen än glad. Osäker på mig själv, på något sätt ned- och undantryckt. Sorg och andra funderingar har tagit all min energi. Det har inte funnits tid och plats för kreativitet.
Men känner att något sprudlar under ytan nu.

Besökte en konstnär i går och fick lov att använda den här bilden som symbol på bloggen.
Besökte en konstnär i går och fick lov att använda den här bilden som symbol på bloggen.

Hur galet som helst, del 21

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Får det vara en drink?
Får det vara en drink?

Kanske man skulle sluta dricka om man mötte en sådan här vid bardisken? 😀

Min dag har fortsatt vara trevlig. Fika och tidningssnack med en väninna, några fotouppdrag för företaget. I kväll premiär för Allsång på Skansen.

Vill ta för mig av livet. Bejaka det.
Har så länge varit ledsen, eller haft ett liv som gått i berg-och-dal-bana.
Vill finnas till för andra också. Hjälpa där jag kan. Således inte bara tänka på mig själv.
Jag är så mycket mer än det ni sett av mig de två senaste åren.
Jag är gladare än på länge. Just nu i alla fall.
Och det är nuet som räknas ❤

Fina fönster, del 124

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Så vackert!
Så vackert!

Det här bidraget har jag fått av min bloggvän Intefangördetdet.
Det hade kunnat platsa bland fina fasader också 🙂
Förra bidraget i fönsterserien hittar du här.

Det har åter varit en händelserik dag. Fastän klockan inte är mer än 12.
Av många olika anledningar känner jag mig så oförskämt glad just nu. Jag tycker inte ens det är orättvist att livet verkar börja ordna upp sig för mig 🙂

Dessutom slog Island ut England ur EM. En sådan härlig framgångssaga. Vill man tillräckligt mycket kan man lyckas med vad som helst ❤

En elsie

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Sällan det blir bilder av mig själv här på bloggen. Nu ska det bli en ändring på det!
På Facebook frågade en författarkollega mig om en bild jag visade där var en selfie eller en elsie 🙂 Vilket jag tolkade som att en elsie är tagen av någon annan än av en själv.
Den här bilden är som ni säkert ser inte en selfie av mig. Man blir ju så konstig på sådana bilder. Med förvridet ansikte och långa armar…

Det var +27 i skuggan tidig eftermiddag på Saltbodan.
Det var +27 i skuggan tidig eftermiddag på Saltbodan.

På kvällen blev jag bjuden på grillkorv. Sommarens första.
Och så har jag cyklat tio kilometer, inte för motionens och hälsans skull utan för att komma från plats A till plats B och plats C för att träffa vänner 🙂

Grillkorv

Skyltsöndag, den 26 juni 2016

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

God morgon! Tänkte bränna av hela tre skyltar i dag. Två tagna under seglatsen och en annan från sittbrunnen i en båt för ungefär en vecka sedan.

En rejäl karta som beskriver vad friluftsön Fagerö utanför Sibbo kan erbjuda båtfarare.
En rejäl karta som beskriver vad friluftsön Fagerö utanför Sibbo kan erbjuda båtfarare.
Badrumsregler hos Benitas på Pellinge.
Badrumsregler hos Benitas på Pellinge.

Ni må tro att det kändes skönt att få gå i en varm dusch efter några dagar till havs.

Gillar speglingen.
Gillar speglingen.

Dags att sluta skämmas för magen

~ Carita Liljendahl ~ 47 kommentarer

Den här sommaren ska jag våga göra sådant jag inte gjort på länge. För några veckor seglade jag och nu var det dags att sola magen.
Jag har skämts för den tillräckligt länge nu.

Vet att det kanske inte känns som helt legitimt att lägga ut en bild på en 54 år gammal tant som solar på balkongen. Men jag har faktiskt inte den här gången tänkt fråga om lov av någon. Jag kör bara på!

Det här vågade jag inte i fjol. Lägga ut en bild på mig själv som solar på balkongen.
Det här vågade jag inte i fjol. Lägga ut en bild på mig själv som solar på balkongen.

Redigerat kl. 19.50 lördag kväll.
Eftersom det kom en del kommentarer om att magen inte syns 🙂 … och på FB fokuserade en man på mina bröst… så vill jag skriva några rader till.

Det här handlar mer om att jag börjar bara vara så trött på det där med att dra in magen och klä sig i sånt som döljer den, så det här är ett steg framåt för mig – att våga skriva om det och visa lite bar hud.

Slow city – en hyllning till långsamheten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Min hemstad marknadsför sig bland annat med sloganen ”Liten stad, stora upplevelser”. Många önskar också att staden skulle få Slow city-status.
Vårt fullmäktige beslöt nyligen att låta byskolorna leva. Beslutet väckte uppmärksamhet över bred front i dessa centraliseringens tider.

Klart att det finns människor som tycker att Slow klingar negativt och är detsamma som stagnering.

Själv hyllar jag just nu långsamheten. Att inte stressa. Att ta dagen ungefär som den kommer. Att lyssna på mitt hjärta och bara säga ”ja tack” då det är något jag verkligen vill göra.

Ljust ute ännu vid 22.30-tiden då vi lämnade Restaurang Saltbodan.
Ljust ute ännu vid 22.30-tiden då vi lämnade Restaurang Saltbodan.

Midsommaraftonen firade jag med en före detta kollega och hennes man. Vi åt på Saltbodan och satt sedan ännu några timmar ute på terrassen.

Det blev mycket snack kring journalistik såsom det brukar då vi träffas 🙂

Många familjer med barn trivdes under den tidiga kvällen på området.
Människor i alla åldrar trivdes under den tidiga kvällen på området.
Många valde att ta cykeln den här kvällen.
Många valde att ta cykeln hit.
Fint att vi fick en midsommarstång på Skeppsbroområdet också i år. Tack till alla som engagerat sig!
Fint att vi fick en midsommarstång på Skeppsbroområdet också i år. Tack till alla som engagerat sig!

Tack för all uppmuntran!

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

Jag är överväldigad av den uppmuntran jag har fått efter att jag skrev blogginlägget i går och länkade till artikeln om mig i Östnyland.
Just nu har 224 reagerat på blogglänken på Facebook och 90 personer har skrivit hälsningar.
Min blogg hade 2145 besök i går av vilka 1588 läste om mitt stora beslut.
Ja, ni som känner mig – statistiknörden är i farten 🙂

Ett ❤ -ligt tack till alla er som ägnat mig en tanke!

Små presenter till mig själv.
Små presenter till mig själv.

Även om det nu känns som att jag måste vara ännu mer noggrann med mina pengar passade jag i går på att köpa ett doftljus från Herttanen på Mariegatan. Priset var nedsatt och just den dagen fick kunderna en ekoprodukt på köpet.

I går kväll hade jag kontakt med några vänner via Messenger och till en av dem skrev jag ”Om jag dör i dag så dör jag lycklig, bara så att du vet”. För precis så kändes det då.

Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.
Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.

Att vara företagare kommer troligen inte att vara det lättaste, men på något sätt ska jag klara det. Bilden av skogsstigen är från Fagerö i Sibbo, tagen då vi hade paus i seglatsen. Den får symbolisera livets stig.

Jag är hoppfull och förväntansfull inför framtiden. Såsom jag sa i intervjun i Östnyland, allt har sin tid.
Att skriva, att uttrycka mig verbalt, helst med ord på papper eller digitalt – men också i kommunikation mellan människa och människa – det är det bästa jag vet. Ju mera lokalt och människonära, desto bättre.